Last chapter....

Så var det dags att summera ännu ett år!!!!

Är jag samma Åsa som för ett år sedan???

*

Tja, mitt DNA lär väl vara detsamma.

Tyngdlagen har tagit ut ytterligare en del av sin rätt...

Kalufsen är av ren snålhet en decimeter längre...

Massa och densitet är konstant...

Livskartan i ansiktet har blivt mer detaljerad och tydlig...

Har minst 175 fler löpmil i benen...

*

Har under året fått förmånen att få ytterligare en tonårstös i huset..

Har definitivt skrattat mer än nånsin...

Fantastiska människor har klivit in i mitt liv, nya,nygamla och riktigt gamla!!!

Tyvärr finns det även dom som numera fattas mig...

Min nya och underbara last har blivit norskt chokladkaffe!!!

Även "Den lille nöttefabrikens" aktier måste gått i taket på grund av mig!!!

(Nu fastnade jag i skrivandet...hur i herrans namn gör man ett norskt ö på en dator....det finns ju ett grönt norskt ö på ä-knappen...men hur gör man....blir gaaaaaaalen)...

*

Jag har upptäckt att jag trots alla mina principer mot och uttalanden om att ha husdjur,

visst kan bli kär i en sjuk liten hund...

Har inte använt mina nya fina längdåkningsskidor en enda gång!!!

Skinnet på näsan har blivit allt tjockare...har sagt min sanna mening till både

rektorer, arbetsförmedlare och andra som tror att dom har rätt att sätta sig

över andra människors liv...Trampa aldrig mer på mej... TACK!!!

Har lärt mig att tycka lite mer om den som är jag...iallafall ibland!

*

Att jag ser som en kratta har jag inte erkänt under året och kommer ej heller

att tillstå under kommande år...Vaddå läsglasögon.. det är till för äldre ju!!!

Har gått från att ständigt har ring i örat...till att bära stora pärlor...

(Ja, det gäller ju inte tinnitusen då...det ringet finns kvar, med eller utan pärlor).

EN gång har jag kört in bilen i garaget i år...och det gick ju som det gick..ajajaj!!!

*

TACKSAM FÖR

att just du finns, just idag och just i mitt liv...

TACK!!!

Nu vänder vi strax blad.....

Så fantastiskt spännande det ska bli...

Inga löften, bara förväntningar och förhoppningar om att våga..

Våga leva det liv som är MITT!!!!

Parabolhunden...

Vår lilla lånehund hade lite "rinniögat", så jag tog henne till veterinären för att få lite snälla ögondroppar.... Det slutade med en 20 000-kronors operation....ja inte av ögat, utan borttagande av både inflammerad livmoder, urinsten och lös tand....
Hur kan detta hända...????
Vovsingen är 9 år och har aldrig haft en sjukdag förut och så kommer hon till mej 2 veckor och måste genomgå en total renovering????
Inte nog med dessa ingrepp...hon blev även ordinerad ögondroppsbehandling, antibiotika, smärtstillande, bantning och daglig tandborstning. Och nu är det jag som måste genomföra alla dessa förändringar!!! JAG!!!! Jag som alltid hävdat att jag inte är nån djurvän!!!
Men nu sitter jag här... Droppar ögon, tar tempen, bäddar varmt, bär ut för att kissa, kollar såret....ja det är som att ha en nyfödd bebis i huset igen!!!
Igårnatt sov jag på en madrass på golvet bredvid skruttan...hon får ju inte göra några hopp så jag vågade inte ha henne i sängen om hon skulle få för sig att hoppa ner när jag sov... Hade inte behövt bekymra mej... Hon sov som en klubbad säl efter all medicin....och jag, jag sov inte en blund!!!
Inatt skulle jag pröva en annan variant.... Jag bäddade en bädd av flera lammskinn. fleecefiltar och värmedyna åt henne alldeles nedanför min säng... Vi somnade, men efter en timme började hon gny och gråta och det fanns inget annat att göra än att ta upp henne i sängen med paraboltratt på huvet och allt...
Men nu kunde ju inte jag sova på grund av oro för att hon skulle hoppa ner, så när jag legat och vridit och vänt ett par timmar...kom jag på hur jag skulle göra!!! Inspirerad av Bullerbyn knöt jag ett snöre runt min arm. som sedan fästet i Kidas paraboltratt..så varje gång hon rörde sig, drog det i min arm och jag vaknade... Sen kunde jag somna gott...många gånger...eftersom det drog rätt rejält i det där snöret...
Nu har vi vaknat och kämpat oss igenom morgonproceduren som plötsligt inte bara är mat, vatten och en kissrunda längre...
Hon har somnat igen, på sin bädd av lammskinn och värmekuddar, medan jag ligger på soffan och knaprar ipren, dricker kaffe och funderar på om jag faktiskt ska skita i att städa den här veckan... Känns liksom som om kraften gått åt till annat.... Men oj vad tacksam jag är att jag fick tillbaka en parabolhund istället för en änglahund!!!!
Och förresten så såg iallfall mjälten hyfsad ut, sa veterinären..alltid något!!!!!

Herrarnas lekstuga!!!!!

Har skjutsat Stefan till stan...

Det är återigen dags för männens motsvarighet

till den kvinnliga syjuntan!!!!

Logen!!!

Ja, inte logen med hö på landet, utan Logen...!!!

Logen, Bifrostorden... dit man bara får gå om man är man och kan hålla

tand för tunga...med andra ord...Hålla käften!!!

De träffas nån gång i månaden och det är nåt med ordnar och

grader och mästare!!!

Så länge jag inte får veta vad de har för sig, kommer jag

med bestämdhet hävda att de ägnar sig åt att klia varandra

på ryggen, steppa nakna på bordet, dricka blod, knyppla

fina spetsar och sjunga ryska vaggsånger för varandra-i stämmor!!!

Och ikväll skulle visst Stefan stiga en grad....

Vad betyder det???

Kommer han ha 38 i temp från och med nu???

Blir han hetare?

Eller har det nåt med vinklar att göra???

Tja, så länge man inte vet får man ha sin egen sanning..

Jag tror dock det betyder att han får byta ut svart slips mot röd..och

möjligen byta sockerdrickan mot lättöl!!!!

Ja, ja....så länge som dom har roligt gubbarna så är det ju bara bra!!!

Och som man brukar säga...

Det "ordnar" sig alltid!!!!

(eller Bifrostordnar kanske man skulle kunna säga)!!!

Sömnlös!!!!!

Hittade ett paradis...
Det var njutningsfullt och välkomnande så länge dagen varade...
Men i och med att vargtimmen närmade sig ändrades karaktären märkbart!!!
Inte för att det spökade eller så...men ack hur få minuters sömn jag fick den första natten det vågar jag ens inte tänka på!!!
Det liksom lät överallt... Det ena ljudet avlöste det andra..
För det första var det köksklockan som dångade igång varenda himla halvtimme...
Sen var det husdjuren som på nåt sätt bestämt sig för att jag var en inkräktare och att min kudde skull beslagtas var och varannan minut... Var det inte en katt så var det en hund, var det inte en hund så var det en annan hund!!!
Klockan 03.47 slogs strålkastarljuset på automatiskt...trodde mig stå på en scen nånstans och att jag äntligen skulle få göra min debut, men när chocken lagt sig och jag återvänt till livet insåg jag att det bara var en vanlig läslampa som gick på timer...
MEN 03.47....HALLÅ!!!! VEM VILL LÄSA DÅ???????
När jag trodde mig varit med om det mesta denna natt och att det nu skulle bli några rofyllda morgontimmar då drog det absolut mest vedervärdiga vulkanutbrott igång i sovrummet tvärs över hallen... Jag kan ärligen säga att det lät ur alla ändar... Har upplyst husvärden om att gaslarm bör installeras snarast!!!
Vet inte om det var gasen som knockade mig eller om jag helt enkelt gick in i medvetslöshet på grund av ren och skär utmattning... Men vid klockan halv 8 vaknade jag av en underbar doft utav lussebullar och köttgryta!!!! Då var nattens bravader glömda och förlåtna...
Ja, ända tills det spikades upp ytterligare en dingelidångklocka just precis över huvet på min gästsäng... Då flyttade jag resolut in i sovrummet utan gaslarm, medans gasutsläpparen själv skickades direkt ut i gästsängen, utan att passera gå!!!
Sen sov jag som en prinsessa...gott, drömlöst och definitivt alldeles snark-och luktfritt!!!!
Åtminstone om jag ska tro mig själv!!!!!
Och en sak lärde jag mig på den här resan!!! Åk aldrig till Söderås utan öronproppar, solglasögon, gasmask och en alldeles egen kudde!!! Så undviker man en mardrömsnatt i paradiset!!!

Husmorssemester...

Äntligen!!!!

Kida heter jag och efter att ha levt ihop med mina valpar i 4 1/2 år har jag äntligen fått min rättmätiga semester..

Befinner min just nu på Åsas Pensionat i Örebro...och sanningen att säga kan det inte bli så mycket bättre! Långpromenader, god mat, kärlek och en massa sov i älsklingsfåtöljen!!!

Vi mötte en dam i skogen som tyckte att jag var "Vacker som en dag"... Åsa nämnde inte med en stavelse att jag var en lånehund.................Nä, hon satte minsann näsan i vädret och jag kunde ana en viss stolthet!!!

Idag har vi ägnat oss åt min älsklingslek.."Leta frolic i djupsnö".. Det är ett väldigt härligt tidsfördriv...
Men nu har jag kurat ihop mej i min favvofåtölj på ett mjukt och gott lammskinn... Där tänker jag ligga tills nån bär ut mej... För jag är en ganska bekväm liten rackare...men alldeles full av kärlek... Och det här att få slippa sina ungar ett tag...det borde alla mammor få göra ibland,,iallafall när ungarna är uppåt 30 hundår!!!!

En skippad middag...

Samtalet utspelar sig en torsdagkväll i november när jag plötsligt får adventsabstinens och inte lagar någon ordentlig kvällsmat....

Felicia;
-Jag är så lycklig...man kan inte vara lyckligare!!!
Amanda;
-Varför då?
Felicia:
-Ser du inte...Lussebullar, pepparkakor, glögg och SKUMTOMTAR!!!!

Tänk att det kan bli sån glädje av att skippa makaroner och korv!!!!
Tror vi ska ha glögg till kvällsmat många kvällar den kommande tiden!!!!
Och många skumma tomtar därtill!!!!

Rondellismellis...

Är just hemkommen efter en kall picnic med mina döttrar, i en av Örebros
rondeller...
Eftersom vi led av svår tidsnöd var detta det enda stället vi kunde hitta med en parkbänk på!!!
Visst...vi kunde ju brett ut våra stackars sittdynor på nån isig äng...det tyckte
iallafall Felicia...men jag var tveksam...
Tyckte faktiskt det var ganska mysigt att dricka varmt chokladkaffe, äta mackor och peppar-
kakor mitt i en trafikerad rondell med mina döttrar, allt medan folk tittade på oss som om vi kom från Mars...
Hoppas inte någon överambitiös socialarbetare såg oss...för isåna fall kommer det
väl nån anmälan om försummelse av minderåriga eller nåt!!!

Så kan det bli när inte tiden räcker till och man vill ha lite mamma-dottermys!!!
Och även om vi är kalla om tår och rumpor nu, så är vi alldeles varma i själen!!!

Inte lika bra, men iallafall..

Gillar inte att jag ibland kan känna mig så fruktansvärt avundsjuk på andra...
Plötsligt blir det så tydligt vad andra har som jag absolut saknar...
Det är inte så ofta som det handlar om materiella saker...bilar och hus, kläder och apparater...det kvittar lika...
Nej det är andra saker som jag önskar att jag ägde...

Människor med karisma, utstrålning, självsäkerhet och styrka...kan få mig att känna mig så oändligt "ingenting"..
Fina kroppar, vackra utseenden, hälsa och målmedvetenhet får mig oxå att hamna i slaskträsket!!!
Jag borde ju istället kunna glädjas åt andras lycka....
Ibland kan jag det....men verkligen inte alltid..
Och då känner man sig ännu sämre, för det är ju så fruktansvärt fult att vara avundsjuk och inte vara nöjd med det man är och har...
Man ska ju alltid vara så tacksam....

Det värsta uttryck jag vet är...
"Du är du och du duger".....
DUGER!!!! BLÄ!!!!
Låter som en gammal insutten soffa som man egentligen vill byta ut, men inte har råd att göra just nu....
Den får duga ett tag till!!!!
Usch!!!!
Kommer aldrig att säga dessa ord till min barn!!!
De får sig dagligen imatat att de är så speciella, att inget i världen kan ersätta dem...
Mina ungar....
Underbara...
Fantastiska...
Helt oersättliga...
Mitt liv....

Men hur ska man bli en sån där människa som man beundrar???
Finns det nåt recept???
Har man rätt att förändra den man är???

Önskar att jag vore supersocial...men jag är en ensamvarg!!!!!
Önskar jag vore smal och vacker...men jag saknar dom generna!!!!
Önskar jag vore frisk och stark...men jag fick inte välja!!!
Önskar jag var glad och strålande...men jag är en tänkare!!!!
Önskar att jag älskade att laga mat...men jag tycker verkligen det är urbota trist!!!
Önskar att jag var friluftsmänniska....men jag älskar att vara inomhus!!!
Önskar jag vore energisk....men jag är långsam och bekväm!!!

Jag är nog en gammal insutten soffa trots allt...
Önskar bara att jag själv kunde lära mig att tycka att det inte bara är "bra nog"...
utan faktiskt är helt fantastiskt och supercoolt!!!!
Men istället snurrar tankarna...
En kurs i social kompetens....Några plastikoperationer och botox....
Starkare mediciner och mer träning.... En kurs i matlagning...
Fjällrävenbyxor och ståltermos.... Energidrinkar och mindfullness!!!!

Skulle jag bli lyckligare och mindre avundsjuk då????
Ja....det är väl det som är frågan....
Inte lika bra som dom andra...men iallfall??????

Förbjudet...tja vaddå????

Just nu hänger jag mig åt nåt av det mest förbjudna en mamma kan göra...
Speciellt en hysteriskt motionerande, översund morsa som jag...
Jag sitter med en tesked i näven och glufsar NUTELLA direkt ur burken!!!!
Åh herre min skapare vad jag njuter!!!!
Vi har aldrig nutella hemma, men igår fick jag för mej att jag skulle göra
Amanda glad... Hon älskar nutella men får det enbart när vi är på semester..
Så i kärlekens namn slängde jag ner en stor burk bland alla sallader, getostar, dinkelris och
ekologisk musli..
Kände när jag ställde upp den på bandet i affären, att jag skämdes lite.. men när jag väl fått ner den i kassen kändes det mycket bra igen och hem kom den och uppskattad blev den.
Men just nu har jag konstaterat varför jag bestämt mej för att aldrig nånsin ha en såndär nutellaburk hemma.....jag kan ju inte låta bli den!!!!
Så med facit i hand lär det dröja innan det hamnar en såndär i min kundvagn igen...
För övrigt blev dagen inte alls som jag tänkt... Istället för promenad blev det en härlig simtur!!!
Sen blev sol och bastu...härligt. även om jag står ut 30 minuter i solariet och bara 3minuter i bastun!!!
En färdiglagad, underbar kycklingssallad med soltorkade tomater och mozzarella inhandlades
och inmundigades därefter med mycket stort behag!!!
Och som sagt så är det nu latte och nutelladax....
Sen trillar snart mina små troll in...mycket nöjda efter dagens tävling!!!
Till dess funderar jag på om jag ska njuta av en bok, slötitta på teven eller helt enkelt vika lite tvätt...
Vad det än blir tänker jag iallafall ha lite underbar julmusik i bakgrunden...
Så blev det en riktig njutardag ändå....trots att jag gjort det mest förbjudna...smygätit nutella
direkt ur burken!!!!

Långt borta men ändå så nära....

Åh vad jag är glad att jag lever i en tid med mobiltelefoner...
Hur skulle jag fixat att vara mamma utan ungarnas mobiler???
Troligen skulle jag aldrig klarat av att släppa dem ur sikte... Ungarna alltså..
Köper gladeligen nya telefoner åt dom så fort behovet finns..

Fick alldeles nyss ett sms från Tidaholm...Det är danstävling och
båda tjejerna är där och tävlar i hiphop...
Båda två har just gått vidare till semifinal i singel...
Härligt...jag får vara med på ett hörn fastän jag är hemma...
Tack sms-tjänsten!!!!

Nu ska jag hålla alla tummar jag kan för att de ska få en bra och rolig
fortsättning på dagen... Och jag längtar redan efter nästa sms, då jag får veta om
jag ska trösta eller glädjas med töserna!!!
Men under tiden tänker jag unna mej....
Unna mej en långpromenad i skogen, en kopp underbart norskt chokladkaffe!!!
Unna mej ett skumbad, måla tånaglarna alldeles knallröda, göra en inpackning och njuta lite julmusik!!!
Tända några ljus, läsa en bok!!!
Och kanske, men bara kanske blir det en bit härlig mörk choklad... Det återstår att se..
Men framför allt, fastän jag är så långt borta,ska jag längta efter att höra från tjejerna och hur det går....och när det plötsligt hörs ett pip i mobilen är dom så där härligt nära igen...

Från Sokrates till cykelhjälm...

Hon kliver in genom ytterdörren och sen är det igång...

Om jag inte hade så himla starka trumhinnor hade jag haft hål i huvet för

längesen... Men skavsår i öronen det har jag och de hinner aldrig läka

förrän det kommer nya...

Hon talar och talar och talar....

'

Idag var det filosoferna och deras tankar...

-Mamma, tänk om verkligheten inte är en verklighet utan bara nån

annans tankar... Det kanske finns jättemånga jag därute och vi känner alla

varandra. Tänk om jag var i ett annat universum igår.

Vad fanns det innan Big Bang, var allt bara vitt då?

Vad är vitt egentligen? Var tar det slut?

Om universum bara växer och växer, vad finns det utanför då?

Vi kanske inte ser färger lika, blått för dig kanske är rött för mej...

'

Hennes mamma har inga svar på nånting, utan är själv lika frågande och

förundrad inför universum och dess storhet, men dottern vill ha raka svar..

Tyvärr är jag inte i stånd att kunna ge några, men funderar gärna

tillsammans med henne...

'

I samma andetag kommer dock en fråga som jag vänligt men bestämt

kan besvara och som jag är övertygat säker om att jag kan...

-Och förresten mamma, måste jag ha cykelhjälm när jag cyklar

till dansen????

-JA!!!

Men när jag äntligen kan besvara en fråga rakt och tydligt, NEJ

då är det ändå inte rätt svar....tycker hon...

Jaja, hur man än vänder sig har man ändan bak!!!!!

Tre små bagare...

Åh, vad jag gillar det här...

Köket är ockuperat av ett gäng glada, 13-åriga tjejer som bakar

av hjärtans lust...

Det senaste jag hörde var att det skulle bli schackrutor och muffins...

'

Får man sms på lektionstid måste man bjuda hela klassen på fika...

Så har dom bestämt!!!!
Vet egentligen inte om det är ett straff, kanske snarare en härlig belöning!!

Iallafall för mej som får ha tjejerna i mitt kök och så får jag

ju njuta av den behagliga doften av nybakta småkakor !!!

'

Tror faktiskt jag ska skicka sms till min dotter lite då och då!!!!

Det gör ont...

Lena Philipssons låt...Ont, det gör ont..,

den är tydligen min verklighet sen ett par veckor tillbaka...

Jag gillar egentligen inte att skriva om det för det är inget jag valt,

men nu vill jag bara skrika; DET GÖR SÅ FRUKTANSVÄRT ONT!!!

Som tandvärk från ögat hela vägen ner genom nacke, rygg, rumpa, ben och fot!!

Ibland tror jag inte jag ska stå ut en timme till...

Och just nu är jag precis där....

Vill så mycket, men kan ingenting...

Hatar att inte kunna lyfta händerna och tvätta håret utan att behöva

grina av smärta....

Snälla Mr Ipren... Kom och rädda mig!!!!

Du säger ju att du lindrar värk....men det gäller tydligen inte min..

Ont, det gör ont..i Lena Philipsson och mej!!!

Fostermatte till en Röding...

Det här är Röding!!!

Röding bor hos oss för tillfället.

Hon är söt och lat och lite tjock, men världens ljuvligaste lilla varelse!!

Hon går passgång, har lösa tänder och är full av kärlek!!!

Den som var minst intresserad av att ha en lånehund, är nu utvald

som Rödings absoluta favorit...Stefan!

När han kommer hem från jobbet återuppstår den lilla hunden

från den koma hon slumrat i hela dagen....

Nåt slags tuppjuck drabbar henne och hon far omkring som

en tornado i exakt 43 sekunder, sen är hon trött igen!!!!

Stefan själv lägger sig direkt på hallgolvet för att gosa med Röding och

det tar minst en kvart innan han minns att det finns 3 till i familjen

som man kanske ska säga HEJ till!!!!

Det roligaste var dock när jag hörde honom ge henne mat

första morgonen...

-"Stackars människa får du inte mer mat än såhär"????
Då fnissade jag i smyg och tänkte att lite kär är han nog ändå

i den lilla varelsen!!!

'

En elak tant i skogen sa att Röding var lite tjock.

Då blev jag väldigt förnärmad och lite kränkt..

Sen bestämde vi oss, Röding och jag, att den tanten ska vi

minsann inte hälsa på mer.

Och så tog vi en extra godis!

'

Amanda har lyckligtvis varit sjuk i 3 dagar och kunnat göra

den lilla hunden sällskap..

Som två små varma sillmjölkar har dom sovit sig igenom dagarna,

nära, nära, nära varandra!

Den som snarkat mest är INTE Amanda...

'

I morse fick jag bära ut Röding för att hon skulle kissa!!!

Det är ju så varmt och skönt i sängen...

Det enda som kan få henne att vakna till är när man skramlar med

maten...ja förutom när Stefan kommer hem då!!!

Men i morse reagerade hon inte ens på det..

Snacka om sömnig!!!

'

Nu har vi just kommit in efter en långpromenad i det vackra

höstvädret och hon har kurat ihop sig i soffhörnet

för att ägna sig åt det hon lever för...SOVA!!!

Så medan hon snarkar vidare och njuter sin skönhetssömn ska

jag ta mej en kopp kaffe, lägga upp fötterna på bordet

och riktigt känna efter hur det känns att vara matte för första

gången i mitt långa liv...

Matte till en liten söt, tjock och lite annorlunda Röding!!!

Hur????

Jag har ett problem....

Hälsporre!!!

Det betyder fula, ortopediska skoinlägg för 900 kronor!!!

Nu till nästa problem...

Det här är ett axplock av mina skor!!!

I vilket par får jag ner dessa hemska sulor???

Nä...det funkar inte alls!!

Jag får tydligen fortsätta umgås med min hälsporre!!!!

Leva nu....

Tänker att nu är det nog dags att börja leva lite igen...
Det har faktiskt varit så att mitt liv har stått på "hold" över sommaren..
Så mycket svart och jobbigt som liksom har blockerat livslust och sug efter
nya erfarenheter och upplevelser...
Men nu, efter några positiva pushar och efter att ha förstått att det kanske finns
en och annan ängel som vakar över mej, tror jag att mitt sug efter livet börjar
återvända så smått!!!!

Så den här veckan vill jag...
*gå på picnic, sitta på en fuktig filt och dricka sunkigt termoskaffe samtidigt som jag
njuter av höstsolen och alla underbara färger...
*dansa salsa, zumba, bugg och foxtrott tills fötterna blöder och liktornarna växer som
små vulkaner under trampdynorna...
*plöja igenom alla härliga pocketböcker som bara stått och stirrat på mej samt gett mig
dåligt bokläsningssamvete sen i mitten av juli...
*hälsa på mej själv och de andra på morgonen med ett leende och önska oss en god dag...
trots att mjölken är slut och brödet har möglat under natten...
*träna för att jag njuter och mår bra av det, inte för mitt dåliga samvetes skull....

Förresten tänker jag börja NU....
Jag drar iväg på Zumba...!!!
Och det bästa av allt....imorgon får jag mina nya benproteser..
Nåja ok....hålfotsinlägg då....
Det betyder.....
HÄLSPORRE GOODBYE!!!!!
Visst är det härligt!!!!

Dagens fundering...

Min 15-åring tittade fundersamt på mig i morse när jag pep nåt om min eländiga hälsporre, och så sa hon...

-Mamma, jag ska bara tala om en sak för dej. Du blir inte yngre med åren, även om det ser ut så!!!!

Är inte 100 på hur jag ska tolka detta?????

Ett riktigt nyp...

Precis så här ser jag ut idag....

För första gången kallad till den obligatoriska mammografiundersökningen...

Ska jag va ärlig så var det en ganska bitterljuv känsla att få det där brevet...

En bra känsla att få göra en ordentlig undersökning och en inte lika bra känsla av

att inse att man just klivit in i den gyllene medelåldern där man får subventionerade

undersökningar just för att man börjar bli...hmfpr....gammal....

Nu är det iallafall gjort...

AJ!!!!!

Jag säger inte mer än så....

Men mår efter omständigheterna bra!

Det höll dock på att ta en ände med förskräckelse...

Jag hade nämligen i den tidiga morgonens förvirrade tillstånd,

parkerat mej i väntrummet för "Övre gastroskopisk kirurgi"...

Där satt jag i godan ro och läste tidning efter tidning...

Tyckte väl att det var lite märkligt att det även fanns män i

väntrummet... Men nuförtiden vet man ju aldrig!

Man har ju fått lära sig att inte döma hunden efter håren...

Funderade oxå på varför klockan bara gick och gick...

Skulle ju vara här 08.00 men den tiden var passerad med råååååge!!!

Efter en halvtimme kom det dock en räddande ängel i form av en

alldeles vanlig sjuksköterska....

-Är du anhörig????

-Näpp....jag ska göra ett sånt där tuttnyp....

-Men lilla vän, då är du helt galet fel...

-Ooooops!!!

Skamset fick jag lufsa iväg!!!!

För att förstå hur totalt förvirrad jag varit denna tidiga höstmorgon,

kollade jag för säkerhets skull...ville veta hur jag hamnat där jag hamnat!!!

Och sanna mina ord, där fanns en skylt där det klart och tydligt stod

MAMMOGRAFIENHETEN...

Att det sedan satt en stor, tydlig pil åt helt motsatta hållet...

det är en helt annan historia!!!

Men man får väl vara glad att det slutade som det slutade...

Jag kunde ju blivit resultatet av en gastrisk bypass och det hade

ju inte varit så trevligt...

Eller förresten...

Det hade väl inte varit så himla dumt egentligen...???

Hmmmmm.....nu blev jag fundersam!!!

Borde kanske trots allt stannat där jag var...

fått en mycket mindre magsäck och framför allt

sluppit morgonens rejäla nyyyyyp!!!

Attans!!!!

Den som väntar på nåt gott...

Sitter här och väntar...

Fick ett samtal tidigt i morse att jag skulle få blommor!!!!

Jag fattar ingenting...

Har funderat...

Jag fyller inte år...

Jag har inte namnsdag...

Jag har inte fått barn...

Är det inte vid dom tillfällena man får blommor???

Har nån tagit fel på person???

Eller är det en muta kanske???

För vaddå isåfall??

Nej, jag fattar ingenting...

Men det är ljuvligt spännande...

Och jag tycker budbilen är alldeles för seg...

Så här sitter jag och bara väntar...

på mina mystiska blommor!!!!!!

Ovälkomna gäster..

Förstår ingenting!!!

Varför dras alla vidriga djur till mitt hem...

Tror dom att det här är nåt himla zoo...

Det kan jag med bestämdhet hävda att det icke är!!!

Amanda har tjatat om ett husdjur i 13 år

och hon har ständigt fått svaret NEJ!!!!

Då ska väl inte dessa monster göra intrång utan att fråga...

VA??????

Sommarens första besök fick vi när vi satt på altanen

och åt middag...

Plötsligt ser jag ögonen på Stefan växa från normal

storlek till tallriksmodell på 2 sekunder..

Sen hör jag ett avgrundsvrål...

Och sen tvärtystnad...

Jag slapp att se eländet men Stefankraken han

har haft mardrömmar om denna altangäst

i ett par månader nu...och nu är hela

Ronnebygatan involverad i jakten på jätteråttan...

*

*

Andra vidrighetsbesöket anlände när vi kom hem från

Småland för ett tag sen...

Hade tillbringat sista biten i bilen med att knipa

med alla muskler jag har för jag va nåt så vansinnigt

kissnödig...

Ja, ni vet sådär så man nästan mår illa, varje kurva eller gupp

innebär en plåga utöver det vanliga..

Mitt enda mål var att komma hem...vara först ur bilen

och först in på toa och bara släppa på trycket...

Jag lyckades med att komma först ur bilen, husnyckeln

i högsta hugg...och där tog det STOPP!!!!!

I gången in mot ytterdörren sitter en människoätande

VAMPYR!!!

Jag blev iskall och började gråta för när skulle jag nu

få kissa...???

Av erfarenhet vet jag att i detta läge har jag ingen hjälp

att vänta från någon i min familj och framför

allt inte från mannen i huset..

En gång när vi fick in en liten fågel i huset, krävde han

nämligen både fjärilshåv, täckjacka, solglasögon och cykelhjälm

innan han vågade sig in för att öppna fönstret

i rummet där fågelskrället satt...

Så jag visste att här skulle jag bli strandsatt...

Anyway, en halvtimme senare när jag kastat både

skor, galgar och bollar mot vampyren på väggen utan

nåt som helst resultat.. Var jag bara tvungen....

Och för att inte sluta mitt liv som en exploderad vattenspridare,

fick jag insupa så mycket mod jag nånsin kunde...

Med paraply som sköld och mattpiskare som vapen,

lyckades jag till slut få ner eländet på en sopskyffel..

Den vecklade ut sina gräsliga vingar

och visade sina sylvassa huggtänder, samtidigt

som han tjöt och skrek som det värsta tinnitusljud...

Hans sista hållplats här i livet blev på rygg i grannens häck...

Och det bästa av allt...

Fladdermöss kan inte ta sig upp från ryggläge på

plan yta...så där landade han och där blev han

och hans äckliga käft kvar!!!!!

Och äntligen fick jag gå på toa!!!

*

*

Den här rackarn slåss jag emot vareviga sensommar...

Och inte bara han....nej, hela hans stora jättesläkt oxå!!!

Så fort jag köpt hem en y'nka liten banan, eller en

mumsig ananas, eller kanske bara en liten mango...

Ja då dyker han upp...

Och inom loppet av en timme har han lyckats meddela

hela sin släkt om att idag är det kalas på

Ronnebygatan 12!!!!

Inte är dom nödbedda inte...

Dom kommer direkt, och dom kommer för att stanna!!!

Jag har slagit ihjäl dom, jagat med dammsugaren, jag har

gjort fällor av både det ena och det andra...

Men nu har jag äntligen har jag hittat mitt vapen...

Vinäger som är riktigt söt, en skvätt vatten och

så det dödliga medlet YES!!!

Sen är dom dödens... Bananflugorna!!!

*

Och idag fick vi besök av en dinosariegräshoppa mitt på köksgolvet!!

Nästa gäst kräver jag skriftlig inbjudan och leg ifrån!!!!

Änglakaffe...

Sitter just nu och njuter en kopp helt fantastiskt kaffe...
Det är ett slags kaffe med chokladsmak som man numera bara kan

köpa i Norge... Men det finns en liten ängel som vet att jag älskar

detta kaffe...och idag damp det ner en ny påse kaffe i brevlådan!!!!

Så nu njuter alla mina sinnen detta underbara änglakaffe!!

Och jag...jag känner mig glad!!!

Ska jag...ska jag inte...????

Funderar hit och dit...

Ska jag våga fortsätta blogga??

Jag älskar att skriva.. Det hjälper mej att försöka

se det "tokroliga" i livet som trots allt drabbar oss alla,

vare sig vi är friska eller sjuka, svarta eller vita,

rika eller fattiga, unga eller gamla...

På nåt sätt är det så skönt att det finns nån makt, kalla det Gud,

universum, livet eller nåt annat, som ser förbi alla epitet och drabbar

oss alla på olika sätt...

Det är faktiskt så att även om man är sjuk, så finns det bländande

ögonblick, fantastiska människor, ljuvliga möten och häpnadsväckande

situationer som kommer till en i livet...

Jag vill så gärna kunna se dessa och lyfta fram dem...

Men nu vet jag knappt hur jag ska våga fortsätta...

Kanske måste man se pessimistiskt på livet för att

bli tagen på allvar...jag vill inte det!!!

Om jag väljer att fortsätta blogga om mina ögonblick, vill jag

att ni kommer ihåg att det är just vad det är, ögonblick...

Det finns ett helt liv fyllt av andra saker runtomkring, men det

är kanske sånt jag väljer att inte skriva om...

Här vill jag få peka på det komiska i livet..

Vill glömma allt annat för en stund..

Vill bara vara... Åsa...

Hur tänker man???

Varför????

Jag bara undrar...

Hur tänker män??????

Botten..

Vill bara tala om att när man nått botten kan man faktiskt

få en makalös upplevelse...

Öppnar man ögonen och ser sig omkring upptäcker man en

värld som man faktiskt inte visste existerar...

Så har jag upplevt de senaste dagarna...

Efter att ha fått en snyting som fick mig att totalt gå

i botten, har jag fått vara med om nåt så märkligt

att jag inte skulle ville vara utan det för nånting...

Människor som jag inte alls räkande med har hört av sig

och undrat hur de kan hjälpa till..

Telefonen har gått varm, sms har strömmat in, kommentarer

på både facebook och min blogg...allt detta har gjort att

jag faktiskt klarat dessa dagar utan syre...

Jag vill tacka från mitt hjärta!!!

När jag ser mej omkring här på botten är jag faktiskt tacksam för att

jag fick uppleva det här...
Annars hade jag troligen aldrig förstått vem som bryr sig

på riktigt och verkligen finns där!!

Nu känner jag dock att jag måste börja ta mig uppåt..

Det börjar bli dåligt med syre här nere...

Men nu vet jag att botten är ingen värld att vara rädd för...

Den är faktiskt enastående vacker....

Ta ifrån mej allt....gör det!!!!

Den senaste tiden har min träning och min blogg

varit mina andningshål.

En flykt från verkligheten...

Men en flykt som får mej att må lite bättre och glömma för en stund!!!

Nu har försäkringskassan gått in och vänt min blogg emot mej...

Plötsligt gäller inte utredningar, sjukintyg, mediciner och

10 års kamp mot min sjukdom.

Nej nu är min blogg den enda sanningen...

Kan inte jag få ha ett enda ställe där jag får vara stark, låtsas lite,

ge och få energi, få ut mina tankar och ibland få respons på dem.

Bestämde mej när jag startade upp min blogg, att det här skulle vara en plats utan

det som plågar mig dagligen...min förhatliga sjukdom...

Måste jag hela tiden vara ärlig och tala om hur dåligt jag egentligen mår...

Hur intressant skulle det vara att läsa att jag varje morgon fasar för att

sätta ner fötterna på golvet på grund av smärtan..

Att jag så fort jag fått iväg mina barn till skolan, faller ner i sängen igen

och sover flera timmar eftersom denna ständiga värk suger all min energi..

Måste jag berätta om all min änglsan och oro över hur jag ska klara vardagen,

mina tårar när jag ibland försöker ta en runda med dammugaren.

Måste jag visa min trasiga själ som gör så ont...

Kan jag inte få raljera över tvätt och städ...

Få skratta åt dom eländiga uppförsbackar mitt liv består utav...

Jag ville få vara utan det här nånstans...

Men det var fel...

Jag hade en plats där jag fick må bra..

Men nu har dom tagit ifrån mej den också...

Tack försäkringskassan...

Nu är det bara mörkret och ledsamheten kvar...

Sanning med modifikation...

Vill bara poängtera att allt i bloggen är inte med sanningen överrensstämmande ..
Man har naturligtvis rätt att tolka och vända och vrida på mina inlägg som man vill.
Däremot kan man fråga mej om det är nåt man undrar...

Vill ha ett forum där jag kan vara den jag önskar vara och inte den jag egentligen är...
Vill du så förstår du...

En ganska ledsen Åsa idag...

Fyrafemma...

Jag tycker att jag fyller år så ofta nuförtiden...
Vet faktiskt inte om jag uppskattar att åren går så himla fort...
Jag vill hinna massa saker och jag vill inte bli gammal... Hur gör man då????
Jag försöker varje år tala om att jag inte vill fira min fördelsedag...jag gillar det
inte på nåt sätt... Kan dock gärna ta emot presenter, dyra- DET gillar jag!!!

Tyckte det blev en NÄSTAN perfekt födelsedag i år..
Blev väckt av underbar falsksång och en frusen dajmtårta!!!
Fick ett par guldskor av mina döttrar...jag hade köpt dom alldeles själv!!!
Av min gubbe mottogs en webkamera så han kan få lugn och ro, medan jag tjatar
med mer tjatsugna på msn!!!
Fast nu ångrar jag redan att jag önskade mig en sån...förfärligt att behöva beskåda sig själv och sin ansiktskarta medan man pratar med nån härlig och vacker människa..
Varför ser just jag så förfärligt trälig ut i webkameran??? Är det med verkligheten överrensstämmande borde jag inte gå ut i dagsljus...

Sen fick jag en rosa jättefin cykel som jag genast fick byta ut mot en röd ett år gammal...
Amanda tittade på mig med stora ögon och sa;
-Åh, en rosa, en sån ville jag egentligen ha!!!
Och vad gör man inte för sina juveler...
Sagt och gjort....så nu är jag ägare till en röd, fin något begagnat cykel och Amanda är
lycklig!!!

Efter tårtfrossa och cykelbyte for vi till Smålandsskogarna för att fira dubbelfyrtioårskalas...
Det blev helstekt gris, som mot förmodan var något av det godaste jag ätit..
Tårta och pajer, godis och chips...ja mycket vad det som gled ner i strupen innan vi
föll i djup medvetslöshet i husvagnen framåt morgonen...
Jag låtsades hela tiden att kalaset var mitt och att det var för mej de hade fest...på det sättet
slapp jag fira och vara i centrum, men fick ändå träffa alla jag ville... Ganska bra faktiskt!!!

Och idag fick jag jordens överraskning... Blom-och chokladbud.... Skrattade och grät på samma gång!!! Det roligaste var dock att jag fick åka och stjäla mina blommor på Sätra gränd 12...
Där stod dom och väntade...
Det var ju bara det att jag bor på Ronnebygatan 12.... Var det nån som såg mig smyga in på 12;an på sätra och norpa åt mej blomstepaketet, blir jag väl anmäld för stöld... Men det var det värt!!!!

Fick ett fantastiskt halsband också...
Gjort för bara mej... Sånt får en att känna sig speciell!!!

Nu ska jag ta på mig mitt halsband, smaska på en pralin och njuta rosendoften och tänka att det är väääääldigt länge tills jag fyller år igen...
Den dagen den sorgen...
Nu är det nu!!!!
Och webkameran, den tror jag faktiskt jag tar och lämnar tillbaka!!!!

En bugg sådär på tisdagskvällen..

Njuter av en ensamdag idag...
Jag behöver verkligen såna dagar ibland...

Så här sitter jag nu, njuter av mitt eget trevliga sällskap,
sjunger och skrålar ihop med Orup och Anders Lundin.
Nyss så bjöd jag faktiskt upp mej själv på en bugg till Jerry Williams oxå...

Jag har struntat i att laga lunch...det åkte ner ett par nävar nötter istället...
Har gått omkring i mina stinkande träningskläder efter träningen tills jag själv undrade vad det var som stank!!!!

Ojdå, nu måste jag visst ta en bugg till...Rolandz på teve...
-Åsa får jag lov??? Ja tack.....

Ja ni förstår ju själva......eller????
Det är inte bara jag som njuter idag...

Ibland undrar man ju....

Skulle till Willys och handla lite basvaror häromdagen..
Eftersom jag tycker mig ha koll så handlar jag alltid utan lista...jag är nämligen en såndär listhatare...
Den gången jag handlade med lista kände jag mig som en snål tant, så då bestämde jag mig för att aldrig mer gå omkring med en listlapp i näven...
Nej jag vill hellre gå på känslan...och ibland får det ju sina konsekvenser...
Den här gången kom jag hem med 11 ostar... fastän jag inte ens skulle köpa ost!!!

Men hellre 11 ostar i kylen än en tantlista i näven!!!!

Bästa vän...

Jag har fått en ny bästis.
Hon är 5år och är en alldeles underbar liten unge...
Fast ibland tycker jag att det är jag som är den lilla ungen och hon som står för visdomen...
Hon spänner ögonen i mej och talar sen mycket bestämt till mej på sin klingande småländska...

-Åsa, man ska inte klia på sina myggbett... Det blir ju bara mycket värre då!!!
-Men Åsa...en älghund har ju inga horn, det är ju en hund som jagar älgar!!!!

Vi pratade om bebisar, och så frågade jag om hon visste var man köper såna, för jag ville så gärna ha en...
Hon tittade på mig en lååååång stund och funderade...Svaret blev....
-Du kan ta mej...
Hur kan man motstå en sån guldklimp?????

Nej, när det gäller vänskap så finns det ingen ålder....bara kärlek!!!!

Weekend to remember...

Felicia var på läger och hade just återhämtat sig efter ett nytt getingstick med konsekvens..flera timmar på Katrineholms sjukhus + ett getingstick stort som en mattallrik, på magen...
Amanda och Stefan tog tåget till Stockholm för en hel helg med hotell, DN-gala och multishopping...
Vad gör en ensam liten mamma då...???
Jo, jag tog mej en runda för att hälsa på goa vänner, såna där vänner som bara ger en massa positiv energi... Så jag har fått skratta ihjäl mej flera gånger, ätit så magen stått i fyra hörn, druckit mycket och väldigt gott, sovit minimalt nattetid, men maximalt dagtid, och bara mått så fantastiskt gott...
Tack finaste goa vänner för att ni finns...

Men nu är verkligheten tillbaka och det är bara att ställa sig vid spisen, snöra på sig springskorna och ta en vals med mr Mopp.
Ja kanske inte allt på samma gång, men ungefär!!!

Och kom ihåg, döm inte alltid hunden efter håren...man kan få sig sitt livs överraskning!!!!

Blue-Grey Day...

Har haft en såndär riktigt "Blågrå" dag idag...
En dag när det känns som om nån dragit ploppen ur badkaret och man själv är nära att följa med vattnet ner i avloppsbrunnen...
Vet inte riktigt varför, men ibland så bara blir det sådär...
Anyway...jag klamrade mej fast i badkarskanten och lyckades undgå ett dopp i kloakerna!!!

Istället tog vi en sväng till pittoreska Nora och smällde i oss varsin megabautajätteglass...
Dagens smaker var polka, vanilj och hasselnöt...måste sorgesamt tillstå att jag även toppade med både noisettesås och krossade hasselnötter... Mumselimums...
Sen kom det dåliga samvetet som en avlöning och det blev en runda i spåret...
Vilket i och för sig hade det goda med sig, att jag kunde duscha med gott samvete...
Har ju fått nån liten noja om att man alltid borde vara nytränad när man duschar...på gott och ont!!!! För er som nu blir oroliga för min hygien kan jag tillägga att jag inte alltid lever som jag lär.... bara ibland när det liksom passar!!!!

Saknar min stora tjej som lever livets glada dagar på läger...
Skrev ett sms till henne imorse och frågade om hon kom ihåg sin lilla mamma...
-"Vem sa du"?....var svaret jag fick..
Då kände jag att jag lyckats ganska bra som mamma...
Hon är på väg att bli en egen individ som klarar sig utmärkt utan mej...
Då blir jag både blågrå och lite rosa på samma gång...
Bitterljuvt på nåt sätt...ungefär som hela min dag har varit...

Men jag är trots allt glad att jag slapp simma i kloakerna!!!

En alldeles vanlig tisdag...

Dagen idag har gått från det flärdfulla till det jordnära till det flärdfulla
till det jordnära..... Ja så skulle dagen faktiskt kunna sammanfattas...
Härlig, salig, rörig blandning!!!

Efter att ha ägnat ett par förmiddagstimmar på Mariebergs alla kosmetikbutiker på
jakt efter det perfekta "börja 7:an-sminket, gav Amanda och jag oss ut i blåbärsskogen.
Nu skulle det plockas blåbär....jag har gjort det en gång förut och idag kom jag ihåg varför
jag aldrig gjorde det igen...
Så fruktansvärt enformigt och urbota tråkigt att gå böjd över tuvorna bara för att bli lila om fingrarna... När man bara kan cykla ner till parkhallen och köpa!!
Efter en kvart gav vi upp, och då hade jag ändå hunnit ägna 10 minuter åt att prata med folk. Men Amanda lyckades iallfall få ihop tillräckligt med bär till en smaskig blåbärskaka.
Allt jag fick med mej hem var två dussin myggbett på min svettiga rygg....
Det lär dröja tills jag blir senildement innan jag ger mig ut i blåbärsriset igen...

Väl hemma satte jag saxen i Amandas kalufs...sen tog flärden i mej över och jag tvingade mitt barn att göra slingor...eller rättare sagt, jag gjorde slingorna på mitt barn... Ja...ni fattar...
Men än en gång denna tisdag insåg jag vilket fruktansvärt dåligt tålamod jag har...
När jag kommit en fjärdedel med virknål och plasthätta höll jag på att ge upp!!!
Hur orkar man vara frisör och göra det där enformiga slingandet vareviga dag!!!!!!!!
Krafterna återkom i någon mån efter lunch och jag kunde slutföra uppdraget...
Hon blev nöjd men jag lovade mej själv att aldrig någonsin föreslå nåt så dumt igen....EVER!!!!!

Hann att spurta ett par snabba, snygga varv i spåret innan det var dags för det mera jordnära
igen...Fixa och trixa lite grann!!
Kvällen avslutades med mysigt besök av goa vänner...
Så plötsligt var dagens vedermödor glömda och dagen kändes plötsligt bara fin och skön och
alldeles underbar... Tänk vad lite goa människor kan göra!!!!

Nu sitter jag i min favoritfåtölj medan min man snarkar i soffan, min stora unge är på läger och vad hon gör har jag ingen aning om... Amanda blev just sur på mej för att jag skulle blogga istället för att titta på film med henne... Så jag ska göra ett snabbt, snyggt avslut här och gå och fjäska en smula för min lilla nyfriserade, tonårsspacklade blåbärsplockerska!!!

Sov gott..och för min del...
Plocka hur många blåbär du vill i min skog.... Jag ska inga flera ha!!!!

SOMMARGLIMTAR!!!!

Tre veckors underbar solig semester på Gotland... Dagarna fyllda av fika, bad, böcker, strand,
sol, grillning, löpning och härliga människor....









Ungarna och jag myser loss på Björkhaga en kväll i juni, när vi hade hela stranden för oss själva... Eller förresten, Mari Jungstedt kom och slog sej ner en stund, hon ville gärna signera sin bok som hon såg att vi låg och läste...

Lite utflykter hit och dit blev det förstås... Blåelden i När skulle beskådas och naturligtvis

det obligatoriska besöket i Karamell Boden i Visby... Då äter till och med jag godis!!!!!

Sen var det ju förstås lite jobb som skulle klaras av... Tjejerna och farfar snickrade ihop en ny ljugarbänk som sedan målades i Donnersblått... Många härliga "ljug" kommer berättas på den bänken hoppas jag!!!!

Några av kvällarna besökte vi våra smultronställen för att avnjuta god mat... Felicia firade sin 15-årsdag på Creperiet i Hablingbo...där avnjuter man måltiden i Stellas, Rosas eller Blendas kobås... Låter kanske avigt, men är helt fantastiskt!!!! Många härliga Gotlandsmil blev också sprungna....närmare bestämt en mil om

dagen!!!! Slog dock mitt rekord....13km en

av dagarna...Det var en såndär, "Tredjeandningendag"....

*

Och som alla vet är mitt sommarmål att få bli jungfru på Riddarspelen...och jag lyckades även i år... Dock vann inte min Riddare, men han vann såklart mitt hjärta när han valde mig till sin prinsessa!!! Inte varje kväll man får gå på baluns med de kungliga!!!! Gäller att njuta medans tid är...

*

*

*

Sen var det dags för vår Smålandsturné!!!

Det blev några härliga kusindagar för ungarna...

Själv passade jag oxå på att njuta av både släkt och nygamla vänner...

Morgondopp och nattdopp, regndropp och kaffekopp...

Löpning bland vildsvin och tjurar..

Kaninhunting och skogsbrand...

Pussar och grillade maschmallows...

Tack bror och syster för underbar logi och livsuppehållande åtgärder i form av mat och dryck!!!

En härlig middag med födelsedagstårta för våran 15åring blev det förstås hos mormor och morfar. (Som efter besöket numera är den rikaste i familjen)....

*

*

*

Vi var ju tvungna att fira henne på hennes riktiga fördelsedag oxå... Det blev en fantastiskt god middag på Jensens...och naturligtvis glassbuffé till efterrätt!!

Så avslutade vi med ett rejält blixtnedslag i björken alldeles utanför köksfönstret... Barken for all världens väg och själv skakade jag i en halvtimme efteråt... Det kan man kalla SMÄLL!!!!

En liten sammanfattning av en skapligt go sommar 2010...men den är ju inte slut än...

Idag har vi skickat Felicia på läger, så henne ser vi inte på en vecka nu....

Stefan och Amanda ska till Stockholm och DN-galan...

Amanda ser fram emot att se Barack Obama springa hem guldet på 100 meter...

Själv funderar jag mest på hur det ska gå för USA med Usain Bolt som president...

Tja...utbyte förnöjer väl tillvaron kanske!!!!

Nu har jag suttit vid datorn i 2 timmar allt medan det himla strykjärnet står på strykbrädan och liksom skriker åt mej att ta hand om det som väntar på stryk... Jag visste inte att ett dött ting kunde tala med sån pondus... Har ändå lyckats negligera det tills nu, men nu måste jag antingen ställa undan strykbordet igen annars får jag ta tag i eländet... Jag tror jag ställer undan skiten... Det man inte gör idag, kan man ju alltid göra imorgon och då kan det ju vara försent så då slipper man ju... Så då var det bestämt!!!

Slänger mej i hammocken med en latte och en god bok istället....

Och kanske, kanske jag unnar mig en bit mörk choklad oxå!!!!

Lycklig...

Kom just från min underbara sjukgymnast!!!!
Efter att hon knäckt, tryckt, masserat och mobiliserat...tittade hon mig djupt i ögonen och sa;

-Du måste leva i nuet Åsa.....

Och just nu känner jag att jag är lycklig....Så då tänker jag faktiskt vara det en stund!!!!

Knack!!!

Plötsligt knackar det på och en ny människa kliver in i ens värld!!!

Jag verkligen älskar när det händer...

Ibland är knacket rent fysiskt, på dörren eller fönstret och

plötsligt har man härligt sällskap och timmarna

rinner iväg.

Andra gånger är knacket mer subtilt och odefinierbart..

Men hör man det bara och vågar glänta lite på sin stängda

dörr, kan "all of a sudden" oförväntad vänskap uppstå!!!

Och det kan väl onekligen finnas nåt mer fantastiskt än att

få lära känna en ny människa!!!

Så tack alla som knackar på...

Ni är så välkomna hit!!!