Fundering..

Undret är inte att kunna flyga högt i luften...
Det är inte heller att gå på djupt vatten...
Nej, livets mirakel är att få vandra här på jorden!!!

Nåt att fundera på...

Vad är likheten mellan lasagne och dubbdäck???

Fick mitt livs överraskning igår när jag kom hem från Stockholm...

Redan när jag öppnade dörren kände jag en doft av mat..

VA???

Lasagne i ugnen!!!!

Visserligen halvfabrikat men ändå!!!

Min fråga då..

-Va, visste du att det fanns köttfärs i frysen??? Och att vi hade lasagneplattor hemma??

-Nä, jag köpte...

-Aha...men vi hade ju..

-Bli lite glad istället för att ta reda på hur processen gått till!!!

-Jo, men jag är i chock!!!

Positiv chock!!!!

Ungefär som om jag skulle komma in och säga att jag bytt däck på bilen...

Skulle du då inte tycka det var konstigt om jag åkt till biltema och köpt nya istället för att använda de gamla vi har i garaget...????

Då förstod han...

Men oj vad gott det var...

Och majs hade han inte köpt...han hade tittat i skafferiet och använt den vi hade!!!!

Det finns hopp!!!

Lantlolla i storstan!!

Det var dags idag igen...
Ibland så bara måste jag ta mig en tur till vår vackra huvudstad..
Strosa runt, dricka latte, titta på folk, shoppa lite, insupa atmosfären, känna mig en aning urban!!
Det finns alltid en förväntan, ett litet pirr i magen när jag tar bussen eller tåget för att möta "Städernas stad"...
MEN ATT JAG ALDRIG LÄR MIG!!!
Tycker alltid att jag gör mig lite fin och käck när jag ska dit!!
Ni vet lite sådär avslappnat uppklädd... Som jag tror!!!
En sjal slängd aningen slarvigt runt halsen, solbrillor nerkörda i ett organiserat rufs, dojjor som är snyggare än sköna... Allt för att passa in i Stockholms flow!!!
MEN DET BLIR JU ALLTID LIKA FÖRBENAT FEL...

Redan på tåget, när jag såg mig själv speglas i fönsterrutan med Närkeslätten fladdrande förbi i bakgrunden, kände jag att jag var helt fel!!!
Tröjan hade luddat av sig på mina leggings så de var inte längre svarta utan grådammiga..
Stövlarna var alldeles för varma så mina stackars fötter fick ett ofrivilligt ångbastubad!
Halsduken var stickig och kliade så jag höll på att bli galen... Rufsflätorna gjorde ont och glasögonen hade redan trasslat sig fast i hjässkalufsen...
Varenda rynka hade bestämt sig för att visa upp sig ordentligt och läppstiftet som var så snyggt hemma, var plötsligt helt fel!!!
När jag så anlände Stockholm och såg det vackra folket stressa fram med alla sina shoppingkassar, snygga frisyrer, perfekt sminkade små ansikten och med väldigt viktiga och busy miner, då sköljde vågen av "känna-sig-så-fel-som-man-bara-kan-göra-när-man-är-helt-fel-känslan" över mig....
Inte panikångest, snarare en sorts prestationsångest tror jag...
Resultatet av detta blev... En sjöblöt liten lantlolla i storstan..
Så det första jag fick göra, var att gå in på HM och köpa nya en ny outfit..därefter tog jag min HM-kasse och gick in på KappAhls provrum och bytte om!!!
Hoppas verkligen inte dom hade dolda kameror där...isåfall måste dom ju verkligen undra...
Av med kläderna...knöla ner dom i en kasse, på med nya...sådärja!!!

Torr och aningen fattigare kunde jag fortsätta min Stockholmsdag!!
Visst fanns det guldkorn under dagen...
Men det där med "Stockholm i mitt hjärta"..???? Efter en dag där, känner jag det mer som "Stockholm i mina fötter"... Ajajaj!!

Nej...jag ska nog hålla mig hemma, lufsande omkring i skogen i mina fula men älskade träningkläder..
Och det bästa av allt är att i skogen spelar färgen på läppstiftet ingen roll alls !!

Låt mej...

Så löjligt enkelt!!!
Ett klick, en uppdatering och så var 7 månaders irritation och ilska borta!!!

Så nu ska jag väl vara här och reta försäkringskassan igen då!!!

Min blogg....min oas!!!
Låt mej vara den jag vill här...
Låt mej lägga till och dra ifrån som jag vill...
Låt mej leta mina guldkorn och få njuta av dem...
Låt mej gömma det som är fult och fel...
Låt mej bara vara....

Jorden anropar!!!!

Kan nån förklara...
Av någon mystisk anledning, som jag inte har en aning om, kan jag inte längre blogga på min rosa lilla blogg.. Inläggen vägrar publiceras...
Tror ta mej sjutton att jag skrivit 100 inlägg som bara fastnar... Det som då händer med mej är inte heller så trevligt...
Oftast säger jag nåt väldigt fult ...typ-"feta äckeldator jag får pestspunk", sen skriker jag lite, trycker på alla knappar, stänger ner hela bloggeländet, hatar allt med blogg, tycker plötsligt rosa är en fuuuul färg och sen smäller jag igen datorlocket så det tjongar i fönsterrutorna...avslutar med en kopp kaffe och en lömsk blick på datorn... Så här har det varit sen mars..
Idag prövade jag att gå in på Stefans dator och vad händer... Jodå...NO PROBLEMS!!!!
Men hallå!!!! Det är väl min blogg och mina inlägg!!!!
Hur kan det funka från en dator men inte från en annan???
JAG FATTAR INGENTING!!!
Om nån vet och kan.... Please help me och du kommer bli min bästa vän forever!!!

Fast egentligen...
Detta måste ju bara betyda en sak.... jag MÅSTE få en ny dator??? !!!!
Och då lovar jag att inte skrika fula spunkord, inte smälla i locket och framför allt...Jag ska varken blänga lömskt på datorn eller hata rosa!!! Det enda jag ska fortsätta med är kaffet!!!
Ha en fin och härlig dag...

Nu ska jag stänga locket försiktigt och fint och klappa lite extra på datorn jag fick låna!!!
Med hopp om snar och total bättring och kanske en ny laptop, en rosa!!!!

Tacka livet...

Det dåliga samvetet kom förstås som ett brev på posten...

Hur kan jag sitta här och beklaga mig över mitt, när hela Japan slås sönder av

demoniska naturkrafter...???

När katastrofer inträffar förändras plötsligt ens eget perspektiv...

Men måste det hända såna enorma förödelser för att få oss att vakna till...

Just nu känns det som...."Jag ska aldrig nånsin i hela mitt liv, klaga över småsaker

igen..". Men av erfarenhet vet jag att snart är jag troligen tillbaks igen.

Tillbaka i mitt eget lilla liv, där de små bekymren kan tyckas oöverkomliga.

Katastrofer som en borttappad handske, en glömd tandläkartid,

cykelpunka eller en avbruten nagel kommer återigen att förstöra dagen...

Tomt på kontot, 15 cm snö, var ska vi fira jul i år och

köpte vi verkligen rätt soffa, kommer få mig att ligga vaken på nätterna och fundera...

Jag vill inte hamna i ankdammen igen, men troligtvis blir det väl så ändå...

Men just idag, just ikväll vill jag istället skicka mina tankar till alla som verkligen lider.

Och istället för att klaga vill jag tala om hur oerhört bra jag egentligen har det..

Och nu, nu ska jag dricka kaffe... Bara en sån sak!!!

Idag vill jag tacka livet...

Om jag använde fula ord skulle jag skrika...

....jag HATAR den djävulusiska, helvetiska, förbannade fröken Fibro!!!!!

Men nu använder jag ju inte såna ord på grund av arv och ohejdad vana.
Så istället säger jag... BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!

Det enda positiva är att man blir en rätt hyfsad skådis...
Men ibland spricker bubblan...som nu!!!
Jag drar ner rullgardinen och hoppas hämta kraft för en ny fight mot min värsta ovän!!!
Jag vill orka LEVA inte bara FINNAS!!!!!

Till alla som kan känna igen sig....KRAM!!!!

Rättvist??? Njae...jag är skeptisk...

Nej...jag tycker inte det är rättvist...
Bara för att mina slalomskidor är ungefär hundra år gamla och pjäxorna har 63 knäppen vardera, så är det åtminstone Salomonbindningar på laggarna...
Då tycker jag att man borde få vara med...i backen alltså!!!
Men dom som har skidor inköpta på 2000-talet, hjälmar och pjäxbagar, dom drog iväg och lämnade mej härhemma med stryktvätten...
Jag tycker mina Kästleskidor och min Stenmarksmössa är helt okej för några åk i backen...
Nej...nu ljuger jag så det svartnar för ögonen....

Skulle troligen dö av skam om jag ens fick på mej eländet... Tror till och med att jag drog bort några kilon på vikten när bindningarna skulle ställas in senast... Hellre ett brutet ben än att nånsin erkänna min vikt till någon... Det skall tilläggas att jag inte ställt mig på nån våg de senaste 10 åren....så då förstår ni att det är längesen jag använde utrustningen!!!

Funderade dock på om jag skulle ta med mig mina "splitternya" längdskidor (ja dom känns faktiskt splitternya för dom är bara använda en gång trots att dom numera har några år på nacken) och ägna mig åt Tour de ski en stund....
Men ju mer jag tänkte på det, desto mer tveksam blev jag... Det är ju för sjuttsingen dagsljus ute, och det är en skidanläggning dvs förmodligen fler än jag som tänkte nyttja spåret... Så efter moget övervägande tackade jag nej till en dag med äggmackor, oboy, frisk luft och skavsår...
Så härmed hänger (ja inte hänger utan hänger med j) jag mer med liv och lust åt tvätthögen och tycker nog att livet är ganska rättvist ändå... Jag har ju trots allt Salomonbindingar på laggarna!!!

Åh...

Jag säger bara Anders Bagge...du är helt enkelt underbar även om höften satt fast lite grann och blicken var klistrad i golvet... Jar drar gärna en vals med dej...närsomhelst, varsomhelst, allrahelst!!!!

Och Ranelid....jag har alltid tyckt du är en pärla... Och ikväll insåg jag att jag har rätt... På vilket sätt du förde din dam... Raise and fall, fotarbete, knän och hållning, vad spelar det för roll när man som du har talets gåva... Så jag skulle sammanfatta din insats med "Powerwalk AND Powertalk"!!!!

Jessica Andersson....ljuva, väna kvinna!!! Om jag fick välja så skulle jag vilja vara just i dina kläder 12 veckor framåt!!!!

Men nu går ju inte det, så jag får nöja mej med att se Pascalidou fjompa omkring som en fjortis på dansgolvet för att visa att hon kan gå ner spagat...(Det kan faktiskt jag oxå...tro det eller ej!!!!)

Men å andra sidan är det ju ganska kul att se en stelbent Tina Törner som aldrig gått i högklackat, drämma till och gå om "fjortisen" i både jurykritik och poäng...

Även en gravallvarlig Frank Andersson visade sig vara bättre på cha-chasteg än både Graaf och Pascalidou... Lite oväntat men mycket fnissvänligt!!!!

Och förresten....

Vem har buggat med Tony Irving i Norge????

Joho...det har jag...

Så snart ringer han mig och frågar om jag vill vara med i Let´s dance...

Då kommer jag svara...-Kanske...På ett villkor...Att jag får dansa med Daniel....Daniel da Silva!!

Och då kommer Tony att säga... Absolut, Självklart, Klart som korvspad!!!!!

Så kommer det att bli!!!!

Och jag kommer sväva fram på små rosa moln i alla mina dagar!!!!

No excuses...

Från och med idag kan ingen komma och säga till mej att det finns en ursäkt för att inte träna!!!

På mitt älskade gym finns faktiskt inga begränsningar...

Där är vi som en stor påse "Gott och blandat"...

Nån är 100 år och sitter mest på nån maskin och tittar på folk, en annan kommer inrullande med sin rullstol, häver sig upp i roddmaskinen, ror i sin takt och lyser som en sol.

I "muskelrummet" trängs dom som är lite biffigare än oss andra, där inne stånkas och stönas det mer än nån annanstans...ibland undrar man faktiskt vilken typ av träning de genomför... Jag har vågat mig in där nån gång ibland och jag har aldrig haft sån träningsvärk som efter några utfall därinne...och då stånkade även jag!!!!!

Att man måste se ut på ett visst sätt, eller vara klädd efter en mall är bara bluff...

Framför mej igår, tränade en karl som i min ungdom var en känd sångare och låtskrivare... Där stod han på crosstrainern iklädd illorange tröja, små svarta shorts och FOPPATOFFLOR utan strumpor... ALLA KAN!!!!

Sen, bara en liten stund senare, klev en kvinna av utländsk härkomst upp på crosstrainern bredvid...

Iförd burka och vinterstövlar med rågummisula och lurvfoder, trampade hon glatt, fastän hon inte fick tramporna att gå framåt utan bakåt!!!

Först kände jag fnisset bubbla i magen, sen blev jag mäktigt rörd... ALLA KAN FAKTISKT!!!!

And there are NO EXCUSES!!!!

Kanske är det dags????

Skickar en extra stor flaska "head & shoulders" till himlen idag..

Änglarna måtte ha enorma besvär med sin hårbotten!!!!

Åtminstone dom "norr" om Örebro!!!!

Jag föreslår en rejäl schamponering så kanske vi slipper det här eländet!!!!

Pannkaksfest och skvallerfrossa!!!

Fille och jag drog till gymmet för ett rejält träningspass...
Kvar därhemma lämnade vi en hängig och förkyld Amanda!!
-Ska ni vara borta länge, pep en liten röst från soffan?
-Ja Amanda det tar säkert ett par timmar iallafall...
AJ!!! Det gjorde ont i hela mammasamvetet...
När man är sjuk är man liten, till och med när man är nästan 14 år...
(Fast egentligen är man bara liten nog att behöva sin ömma moder eller sin stolte fader när man är sjuk, tills den dagen man fyller 12...Sen kan man gott sköta sig själv...för det tycker försäkringskassan...och det dom tycker är ju den enda rätta...eller?????)
Med det dåliga samvetet gnagande och herrarnas längdskidåkning på teveskärmen lyckades jag avverka en mil på löparbandet på rekordtid... Fille körde stenhårt och jag var en superduperstolt mamma som hoppades att folk förstod att det var min vackra dotter som crosstrainade och cyklade som värsta atleten!!!!
Vi lyckades med konststycket att inte få våra kläder inlåsta i omklädningsrummet idag...utan kunde skynda oss hem till sjuklingen....
För att stilla det mitt ömmande mammasamvete slog jag på stort och investerade i 3 härliga skvallerblaskor...eftermiddagen skulle njutas i soffan med töserna!!!
När vi kliver in genom dörren därhemma doftar hela huset pannkakor!!!
Då har min älskade, lilla hängiga nästan 14-åring, stekt pannkakor till oss!!!
Lunchen serverad bara sådär!!!
Det kallar jag kärlek...
Pannkakorna avnjöts på olika sätt, nån med socker, nån med sylt, medan mina inmundigades med härliga apelsinklyftor och keso... Såååå gott!!!
Och även om pannkakshögen inte såg ut som på bilden, inte ens i närheten faktiskt, så var det dom godaste jag nånsin ätit...för dom var alldeles fyllda av kärlek....

Sen låg vi i soffan och läste skvaller i många timmar....
Det tyckte vi att vi var värda!!!!

På längden, på bredden men framför allt på tvären!!!

Sitter och tittar beundrande på våra längdskidåkare medan dom sliter i skidspåret... Det handlar om hundradels sekunder som avgör om man blir "godkänd" eller ej av svenska folket som sitter hemma i tevesofforna med ölen i ena handen och fjärrkontrollen i den andra...
Jag blir ARG... Herregud...dom sliter som djur (ja inte dom i tevesofforna utan dom i spåret förståss) och vi säger...-Hon körde dåligt idag Kalla, hon gick inte till final i sprint!!! VAAAAA!!!! Körde dåligt!!!! Jag vet hur det är att köra dåligt...och det gjorde varken Kalla eller nån annan heller för den delen!!!
Köpte mej en helt ny längdåkningsutrustning för ett par år sen....nu skulle det kavas runt i spåren... (Min förra utrustning ägde jag när jag var tolv år och den bestod av ett par knallröda Edsbyn med öglebindning och riktiga pjäxor med högt skaft och snörning).
Men nu så, nu skulle det bli andra bullar!!!!!Så härligt det skulle bli...
Dom andra skulle hänga i backarna, medan jag ville njuta av friheten i den vita, vackra vinterskogen... Jag skulle glida fram som en vinterdrottning.. Ja, jag visste precis hur vackert och härligt det skulle bli!!!
Döm om min förvåning när det tog mig 40 minuter att ta mig från stugan till spåret... Det var ca 200 meter och nerförsbacke hela vägen... Jag har aldrig i mitt liv skrattat så mycket med mej själv... Mina ben var som överkokta spagetti, man kan bara inte stå på ett par smaaaaaala träbitar fastbundna i ens tår.... Jag lovar det är stört omöjligt...
När jag väl var framme vid spåret hade jag redan fallit omkull ungefär 27 gånger och därmed kravlat mej upp dito gånger... Prova gärna hur det är att ligga i djupsnö med skidor fastlåsta på fötterna och försöka ta sig upp i stående... Det krävs envishet till tusen, lite styrka och en hel container med vilja...
Tog mig dock runt spåret ett varv... Men sen dess har skidorna stått orörda som ett monument över min gladaste dag med mig själv... Och nu vet jag varför jag hade så himla roligt på mina skidor och skrattade som aldrig förr.... Det var ju så vansinnigt glatt i spåret!!!!!!

Ps.. resten av veckan befann jag mig som dom andra - i backen med ett par rejäla hyrskidor, modell slalom, på fötterna... Och killen som hyrde ut dom till mej undrade om jag var över 16 år!!!!.. Då blev jag glad en gång till.... Härligt!!!!!

Äsch då....

Det gick väl inte sådär jättebra det där med nyårslöftet...
Redan 00.07 var det brutet och munnen var full av den allra ljuvligaste "Rocky road"... Man kan ju bara inte avstå nåt, som med hela universums styrka, ropar....ÄT MEJ, NJUT MEJ!!!!!!!
Och varför.... Nej, jag kunde inte finna den minsta anledning att inte bryta mitt löfte... Så nu är allt som vanligt igen... Skönt!!
Vad ska man göra om sig och göra sig till för... Larvigt!!!!
Idag slappas det och Änglagårdsbonanzan är i full gång.. Först sågs ettan på en gammal suddig vhs, inspelad nyårsafton 1993...
Tvåan ses just nu på storbildsteve och dvd hyrd över digitalboxen...
Framåt natten ska trean ses på bio... Känns lite som en resa i tiden...Rätt mysigt faktiskt!!!
Det som dock gör mig sorgsen en dag som denna är att Ivanhoe envisades med att välja fel dam även nyårsdagen 2011.. När ska grabben inse att det är vackra Rebecca han ska ha....
Jag kommer dock aldrig att ge upp hoppet om ett lyckligt slut!!!
Först ska jag dock hänge mig åt mina laster....slänga av mig strumporna, känna befrielsen och slänga upp fötterna på bordet, njuta en kopp av det svarta guldet och säkert blir det en och annan "Rocky road" oxå....
Tycker nog faktiskt jag passar rätt bra i hamsterkinder fyllda av nötter och choklad!!!

God fortsättning förresten....
Jag hoppas att du oxå hunnit bryta dina fåniga nyårslöften annars är det definitivt dags NU!!!