Det dåliga samvetet kom förstås som ett brev på posten...
Hur kan jag sitta här och beklaga mig över mitt, när hela Japan slås sönder av
demoniska naturkrafter...???
När katastrofer inträffar förändras plötsligt ens eget perspektiv...
Men måste det hända såna enorma förödelser för att få oss att vakna till...
Just nu känns det som...."Jag ska aldrig nånsin i hela mitt liv, klaga över småsaker
igen..". Men av erfarenhet vet jag att snart är jag troligen tillbaks igen.
Tillbaka i mitt eget lilla liv, där de små bekymren kan tyckas oöverkomliga.
Katastrofer som en borttappad handske, en glömd tandläkartid,
cykelpunka eller en avbruten nagel kommer återigen att förstöra dagen...
Tomt på kontot, 15 cm snö, var ska vi fira jul i år och
köpte vi verkligen rätt soffa, kommer få mig att ligga vaken på nätterna och fundera...
Jag vill inte hamna i ankdammen igen, men troligtvis blir det väl så ändå...
Men just idag, just ikväll vill jag istället skicka mina tankar till alla som verkligen lider.
Och istället för att klaga vill jag tala om hur oerhört bra jag egentligen har det..
Och nu, nu ska jag dricka kaffe... Bara en sån sak!!!
Idag vill jag tacka livet...
