söndag 22 augusti 2010

Botten..

Vill bara tala om att när man nått botten kan man faktiskt
få en makalös upplevelse...
Öppnar man ögonen och ser sig omkring upptäcker man en
värld som man faktiskt inte visste existerar...
Så har jag upplevt de senaste dagarna...
Efter att ha fått en snyting som fick mig att totalt gå
i botten, har jag fått vara med om nåt så märkligt
att jag inte skulle ville vara utan det för nånting...
Människor som jag inte alls räkande med har hört av sig
och undrat hur de kan hjälpa till..
Telefonen har gått varm, sms har strömmat in, kommentarer
på både facebook och min blogg...allt detta har gjort att
jag faktiskt klarat dessa dagar utan syre...
Jag vill tacka från mitt hjärta!!!
När jag ser mej omkring här på botten är jag faktiskt tacksam för att
jag fick uppleva det här...
Annars hade jag troligen aldrig förstått vem som bryr sig
på riktigt och verkligen finns där!!
Nu känner jag dock att jag måste börja ta mig uppåt..
Det börjar bli dåligt med syre här nere...
Men nu vet jag att botten är ingen värld att vara rädd för...
Den är faktiskt enastående vacker....

6 kommentarer:

  1. Älskade Åsa!

    En vacker dag så kommer du att ge ut bok efter bok, och bli en erkänd välrenomerad författare. Dina tankar från ditt innersta och ditt härliga fängslande sätt att skriva på gör att jag får en otrolig rolig stund och inte minst en tänkvärd sådan.

    Lycka till i allt du företar dig.

    Massor av kramar //H

    SvaraRadera
  2. Du är rolig du Håkan...du får mej alltid att skratta inombords... Tack för att du peppar!!! Du ska få en huvudroll när mina böcker blir film....jag lovar!!! ;-)

    SvaraRadera
  3. Kramar till dig Åsa!!!
    Så fint skrivet....
    Puss o Kram Mia

    SvaraRadera
  4. Välkommen tillbaka Åsa!
    Go for it!
    Kram Maria Jönsson

    SvaraRadera
  5. Just så är det: botten är ingen värld att vara rädd för, men sen ska man förstås upp igen...ibland krävande det med. Själv slipper jag tack o lov försäkringskassan nu för tiden...Önskar dig allt gott, Maria S

    SvaraRadera
  6. Tack Maria... Nån som förstår... Värmer!!!!!

    SvaraRadera