Från Sokrates till cykelhjälm...

Hon kliver in genom ytterdörren och sen är det igång...

Om jag inte hade så himla starka trumhinnor hade jag haft hål i huvet för

längesen... Men skavsår i öronen det har jag och de hinner aldrig läka

förrän det kommer nya...

Hon talar och talar och talar....

'

Idag var det filosoferna och deras tankar...

-Mamma, tänk om verkligheten inte är en verklighet utan bara nån

annans tankar... Det kanske finns jättemånga jag därute och vi känner alla

varandra. Tänk om jag var i ett annat universum igår.

Vad fanns det innan Big Bang, var allt bara vitt då?

Vad är vitt egentligen? Var tar det slut?

Om universum bara växer och växer, vad finns det utanför då?

Vi kanske inte ser färger lika, blått för dig kanske är rött för mej...

'

Hennes mamma har inga svar på nånting, utan är själv lika frågande och

förundrad inför universum och dess storhet, men dottern vill ha raka svar..

Tyvärr är jag inte i stånd att kunna ge några, men funderar gärna

tillsammans med henne...

'

I samma andetag kommer dock en fråga som jag vänligt men bestämt

kan besvara och som jag är övertygat säker om att jag kan...

-Och förresten mamma, måste jag ha cykelhjälm när jag cyklar

till dansen????

-JA!!!

Men när jag äntligen kan besvara en fråga rakt och tydligt, NEJ

då är det ändå inte rätt svar....tycker hon...

Jaja, hur man än vänder sig har man ändan bak!!!!!