torsdag 27 oktober 2011

Fundering..



Undret är inte att kunna flyga högt i luften...
Det är inte heller att gå på djupt vatten...
Nej, livets mirakel är att få vandra här på jorden!!!

Nåt att fundera på...

onsdag 26 oktober 2011

Vad är likheten mellan lasagne och dubbdäck???



Fick mitt livs överraskning igår när jag kom hem från Stockholm...
Redan när jag öppnade dörren kände jag en doft av mat..
VA???
Lasagne i ugnen!!!!
Visserligen halvfabrikat men ändå!!!

Min fråga då..
-Va, visste du att det fanns köttfärs i frysen??? Och att vi hade lasagneplattor hemma??
-Nä, jag köpte...
-Aha...men vi hade ju..
-Bli lite glad istället för att ta reda på hur processen gått till!!!
-Jo, men jag är i chock!!!
Positiv chock!!!!
Ungefär som om jag skulle komma in och säga att jag bytt däck på bilen...
Skulle du då inte tycka det var konstigt om jag åkt till biltema och köpt nya istället för att använda de gamla vi har i garaget...????

Då förstod han...
Men oj vad gott det var...
Och majs hade han inte köpt...han hade tittat i skafferiet och använt den vi hade!!!!

Det finns hopp!!!

tisdag 25 oktober 2011

Lantlolla i storstan!!

Det var dags idag igen...
Ibland så bara måste jag ta mig en tur till vår vackra huvudstad..
Strosa runt, dricka latte, titta på folk, shoppa lite, insupa atmosfären, känna mig en aning urban!!
Det finns alltid en förväntan, ett litet pirr i magen när jag tar bussen eller tåget för att möta "Städernas stad"...
MEN ATT JAG ALDRIG LÄR MIG!!!
Tycker alltid att jag gör mig lite fin och käck när jag ska dit!!
Ni vet lite sådär avslappnat uppklädd... Som jag tror!!!
En sjal slängd aningen slarvigt runt halsen, solbrillor nerkörda i ett organiserat rufs, dojjor som är snyggare än sköna... Allt för att passa in i Stockholms flow!!!
MEN DET BLIR JU ALLTID LIKA FÖRBENAT FEL...

Redan på tåget, när jag såg mig själv speglas i fönsterrutan med Närkeslätten fladdrande förbi i bakgrunden, kände jag att jag var helt fel!!!
Tröjan hade luddat av sig på mina leggings så de var inte längre svarta utan grådammiga..
Stövlarna var alldeles för varma så mina stackars fötter fick ett ofrivilligt ångbastubad!
Halsduken var stickig och kliade så jag höll på att bli galen... Rufsflätorna gjorde ont och glasögonen hade redan trasslat sig fast i hjässkalufsen...
Varenda rynka hade bestämt sig för att visa upp sig ordentligt och läppstiftet som var så snyggt hemma, var plötsligt helt fel!!!
När jag så anlände Stockholm och såg det vackra folket stressa fram med alla sina shoppingkassar, snygga frisyrer, perfekt sminkade små ansikten och med väldigt viktiga och busy miner, då sköljde vågen av "känna-sig-så-fel-som-man-bara-kan-göra-när-man-är-helt-fel-känslan" över mig....
Inte panikångest, snarare en sorts prestationsångest tror jag...
Resultatet av detta blev... En sjöblöt liten lantlolla i storstan..
Så det första jag fick göra, var att gå in på HM och köpa nya en ny outfit..därefter tog jag min HM-kasse och gick in på KappAhls provrum och bytte om!!!
Hoppas verkligen inte dom hade dolda kameror där...isåfall måste dom ju verkligen undra...
Av med kläderna...knöla ner dom i en kasse, på med nya...sådärja!!!

Torr och aningen fattigare kunde jag fortsätta min Stockholmsdag!!
Visst fanns det guldkorn under dagen...
Men det där med "Stockholm i mitt hjärta"..???? Efter en dag där, känner jag det mer som "Stockholm i mina fötter"... Ajajaj!!

Nej...jag ska nog hålla mig hemma, lufsande omkring i skogen i mina fula men älskade träningkläder..
Och det bästa av allt är att i skogen spelar färgen på läppstiftet ingen roll alls !!

måndag 24 oktober 2011

Låt mej...

Så löjligt enkelt!!!
Ett klick, en uppdatering och så var 7 månaders irritation och ilska borta!!!

Så nu ska jag väl vara här och reta försäkringskassan igen då!!!

Min blogg....min oas!!!
Låt mej vara den jag vill här...
Låt mej lägga till och dra ifrån som jag vill...
Låt mej leta mina guldkorn och få njuta av dem...
Låt mej gömma det som är fult och fel...
Låt mej bara vara....

Jorden anropar!!!!

Kan nån förklara...
Av någon mystisk anledning, som jag inte har en aning om, kan jag inte längre blogga på min rosa lilla blogg.. Inläggen vägrar publiceras...
Tror ta mej sjutton att jag skrivit 100 inlägg som bara fastnar... Det som då händer med mej är inte heller så trevligt...
Oftast säger jag nåt väldigt fult ...typ-"feta äckeldator jag får pestspunk", sen skriker jag lite, trycker på alla knappar, stänger ner hela bloggeländet, hatar allt med blogg, tycker plötsligt rosa är en fuuuul färg och sen smäller jag igen datorlocket så det tjongar i fönsterrutorna...avslutar med en kopp kaffe och en lömsk blick på datorn... Så här har det varit sen mars..
Idag prövade jag att gå in på Stefans dator och vad händer... Jodå...NO PROBLEMS!!!!
Men hallå!!!! Det är väl min blogg och mina inlägg!!!!
Hur kan det funka från en dator men inte från en annan???
JAG FATTAR INGENTING!!!
Om nån vet och kan.... Please help me och du kommer bli min bästa vän forever!!!

Fast egentligen...
Detta måste ju bara betyda en sak.... jag MÅSTE få en ny dator??? !!!!
Och då lovar jag att inte skrika fula spunkord, inte smälla i locket och framför allt...Jag ska varken blänga lömskt på datorn eller hata rosa!!! Det enda jag ska fortsätta med är kaffet!!!
Ha en fin och härlig dag...

Nu ska jag stänga locket försiktigt och fint och klappa lite extra på datorn jag fick låna!!!
Med hopp om snar och total bättring och kanske en ny laptop, en rosa!!!!

lördag 12 mars 2011

Tacka livet...


Det dåliga samvetet kom förstås som ett brev på posten...
Hur kan jag sitta här och beklaga mig över mitt, när hela Japan slås sönder av
demoniska naturkrafter...???

När katastrofer inträffar förändras plötsligt ens eget perspektiv...
Men måste det hända såna enorma förödelser för att få oss att vakna till...
Just nu känns det som...."Jag ska aldrig nånsin i hela mitt liv, klaga över småsaker
igen..". Men av erfarenhet vet jag att snart är jag troligen tillbaks igen.
Tillbaka i mitt eget lilla liv, där de små bekymren kan tyckas oöverkomliga.

Katastrofer som en borttappad handske, en glömd tandläkartid,
cykelpunka eller en avbruten nagel kommer återigen att förstöra dagen...
Tomt på kontot, 15 cm snö, var ska vi fira jul i år och
köpte vi verkligen rätt soffa, kommer få mig att ligga vaken på nätterna och fundera...

Jag vill inte hamna i ankdammen igen, men troligtvis blir det väl så ändå...

Men just idag, just ikväll vill jag istället skicka mina tankar till alla som verkligen lider.
Och istället för att klaga vill jag tala om hur oerhört bra jag egentligen har det..
Och nu, nu ska jag dricka kaffe... Bara en sån sak!!!

Idag vill jag tacka livet...


fredag 11 mars 2011

Om jag använde fula ord skulle jag skrika...

....jag HATAR den djävulusiska, helvetiska, förbannade fröken Fibro!!!!!

Men nu använder jag ju inte såna ord på grund av arv och ohejdad vana.
Så istället säger jag... BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!

Det enda positiva är att man blir en rätt hyfsad skådis...
Men ibland spricker bubblan...som nu!!!
Jag drar ner rullgardinen och hoppas hämta kraft för en ny fight mot min värsta ovän!!!
Jag vill orka LEVA inte bara FINNAS!!!!!

Till alla som kan känna igen sig....KRAM!!!!