Långt borta men ändå så nära....

Åh vad jag är glad att jag lever i en tid med mobiltelefoner...
Hur skulle jag fixat att vara mamma utan ungarnas mobiler???
Troligen skulle jag aldrig klarat av att släppa dem ur sikte... Ungarna alltså..
Köper gladeligen nya telefoner åt dom så fort behovet finns..

Fick alldeles nyss ett sms från Tidaholm...Det är danstävling och
båda tjejerna är där och tävlar i hiphop...
Båda två har just gått vidare till semifinal i singel...
Härligt...jag får vara med på ett hörn fastän jag är hemma...
Tack sms-tjänsten!!!!

Nu ska jag hålla alla tummar jag kan för att de ska få en bra och rolig
fortsättning på dagen... Och jag längtar redan efter nästa sms, då jag får veta om
jag ska trösta eller glädjas med töserna!!!
Men under tiden tänker jag unna mej....
Unna mej en långpromenad i skogen, en kopp underbart norskt chokladkaffe!!!
Unna mej ett skumbad, måla tånaglarna alldeles knallröda, göra en inpackning och njuta lite julmusik!!!
Tända några ljus, läsa en bok!!!
Och kanske, men bara kanske blir det en bit härlig mörk choklad... Det återstår att se..
Men framför allt, fastän jag är så långt borta,ska jag längta efter att höra från tjejerna och hur det går....och när det plötsligt hörs ett pip i mobilen är dom så där härligt nära igen...