Vilken helg!!!

Vi började festligheterna i fredags med gemensamt

13-årskalas för Amanda och hennes kusin Herman!!!

Han är och förblir 95 timmar yngre än Amanda för all framtid...

Inte jättepopulärt!!

Men just 28 januari till 1 februari, kan iallafall farfar med stolthet säga

att hans barnbarn är 11, 12, 13 och 14 år!!!!

Det är status det!!!

Eftersom ingen av ungarna gillar grädde, fick det bli en Snoddas-

tårta... Detta är nr 2... Den första blev platt som en pannkaka!!!

Och då överdriver jag INTE!!!

För att göra helgen ytterligare lite festligare, gick ju Amanda och vann Winterfestival i Norrköping... Nu är det alltså ny koreografi, nya danskläder och massor av träning som gäller!!!HÄRLIGT!!

Nu är vi ganska trötta.... Fille gör läxor, Stefan ska ut med polare, Amanda och jag slappar i soffan... En kopp kaffe, "I en annan del av Köping" , och lite blogg, så blir nog den här kvällen också helt okej...

Okej....kanske en bit tårta också då om ni tjatar!!!!

Eliten...

Här har ni dom.....

Rasmus och Amanda!!!

1.a placering !!!!

Prisutdelare DANSEXPERTEN Willy!!!

Och nu är det elitklass som gäller!!!

GRATTIS!!!

Eufori....

Jag är drabbad av eufori...
Lyckades komma in i tredje andningen på löpbandet idag...
Man kan bara förstå vad som händer om man varit med om det själv...
Plötsligt bara svarar kroppen på alla signaler, man får enorm energi,
den vanliga "löpsmärtan" försvinner och man känner att man är hur
stark som helst!!!
Milen gick som en dans, jag kände mig glad, lätt och enormt tillfreds!
När jag hade 5 minuter kvar, kom det fram en karl och sa:
-Hur orkar du, hur långt springer du egentligen!!!
Han kikade på inställningarna och såg att jag snart var uppe på en mil..
Då sa han:
-Jag måste verkligen ge dej en eloge...det är du värd!!!
Gissa om det sista 5 minutrarna gick ännu lättare???
Man borde alltid ha en hejarklack som står och ger små glada tillrop..
Fast jag undrar vad resten av "tränomanerna" på gymmet skulle
tycka om det... Man skulle antagligen bli ansedd som egotrippad...ojojoj!!!
Det vill man ju INTE....eller???

Anyway...
Det var en härlig upplevelse, det där med tredje andningen!!

Amanda!!!

Varför det är nationell flaggdag idag???
Det är väl inget konstigt...min bebis fyller ju 13!!!!!

För exakt 13 år sedan låg jag med en liten klump på magen
och njöt!!!
Hade vaknat runt klockan tre på natten med ajajaj i magen...
Jag hade haft en del förvärkar, men nu kände jag bara...
"Just det, det var ju så här det kändes"...ajajaj, ojojoj
Tänk att man verkligen glömmer den där smärtan..
Tja, annars skulle ingen föda mer än ett barn...det är ett
som är säkert!!!
Iallafall så ringde vi farmor som kom för att ta hand om Felicia
och så drog vi in till USÖ..
Precis som första gången kom värkarna direkt med 2minuters
mellanrum...så vi insåg att det kunde gå fort..
Väl på plats trodde dom jag skulle föda på stört, men så tänkte
inte min kropp...nej då, jag skulle tuktas..
Vattnet vägrade gå och dom kunde inte ta hål på hinnan för
då skulle navelsträngen komma i kläm.. Så det blev en gräslig
timme, när allt var klart, men ingen bebis ville komma ut!!!
Men så...all of a sudden.. PANG!!!! Vattnet satt en smäck i väggen
mitt emot..Jag trodde ungen oxå for ut.. Vilket tryck!!!!
Sen tog det 4 min och hon var ute...
Klockan 06.04 föddes hon...
Det lilla prematurbarnet, född 9 dar för tidigt, vägandes 4380gram,
51cm lång, med utseende som en liten lila Nalle Puh!!!
Det var det vackraste jag hade sett...(precis som jag tyckte när
Felicia föddes).
Amanda, Lisa , Maria...
Amanda för att det betyder-"Hon är värd att älskas".
Lisa från Stefans släkt.
Maria från min.

Nu har vi haft henne i 13år och jag lovar...
Vi har skrattat, gråtit, fostrat, matat, klätt, undrat, lekt, nattat, tjatat,
pussat, kramat och älskat henne innerligt varenda dag...

Och en sak kan jag säga med 100% säkerhet...
Hennes namn var sannerligen det rätta..
HON ÄR FORTFARANDE VÄRD ATT ÄLSKAS, VARENDA SEKUND!!!!

Ps...dom glömde dock en sak i röran på förlossningen...dom klippte
aldrig navelsträngen...Ds

Det ska vi fira...

Ännu en dag går mot sitt slut..
Det har varit en ganska intensiv dag..
Började med att ta itu med huset, det ska
skrubbas och dammas, torkas och putsas!!
Men Gud så skönt när man är klar och klockan
bara hunnit bli halv elva på förmiddagen...

Passade på att njuta av en kopp kaffe, samtidigt
som jag tog ett tag med tvätt-och strykberget!!
När alla måsten var gjorda unnade jag mej en
timme på löpbandet...och det blev precis som
vanligt....en mil!!!!
Hade bråttom från gymmet för att hinna duscha,
luncha, fixa och trixa innan klockan halv tre, då
Amanda och jag skulle möta upp Micke, Tilde och William
på stan för att göra "Hindersmässan"...
Men man ska INTE ha bråttom...
När jag kom ut från gymmet, var bilen totalt insnöad...
Jag ägnade en bra stund åt att skotta fram så pass mycket
av fönster och dörrar, att jag åtminstonde kunde ta mej
in i bilen och ha sikt iallafall framåt...men då vägrade bilen!!!
Totalt helt stendöd...
Försökte igen...nope! Igen..nix!!!
Vad gör man då???
Man ringer sin svärfar!!!
På 10 minuter stod han utanför Hagabadet med kablar i högsta
hugg... Fast det blev ganska besvärligt ändå...att komma åt med
kablarna bland snödrivor och parkerade bilar... Men efter 45
minuter, kunde jag gladeligt fara hemåt!!!
I flygande fläng gjordes allt som skulle göras och klockan tre var
vi på plats på stan!!!
Mysigt!!!
Vi åt brända mandlar, sura remmar, drack latte och köpte vantar!!!
Vi surrade och skrattade, smakade på vildhasses rökta korvar och
snöade nästan inne!!!!
En riktigt härlig eftermiddag blev det, trots allt...

Ikväll har Amanda och jag tränat på sj-ljudet..
Nu frågar jag som mamma, lärare och människa...
VARFÖR KAN INTE ALLA SJ-LJUD HA EN OCH SAMMA
STAVNING????
Det är ju helt och hållet idiotiskt med alla dessa varianter!!!!
Om man ska komma ihåg hur schack stavas, då får man tänka
på, att på schemat står det att man ska spela schack i duschen!!!
Eller om man vill vara säker på hur kollision stavas, får man tänka
på att det ofta följs av en explosion.. (Själv trodde jag faktiskt att
kollision stavades med 2 s...men jag hade fullkomligt fel).
Sådär har vi hållit på ikväll, för att sätta alla sj-ljud på plats...
Vi får hålla tummarna!!!

Ikväll är det den sista kvällen vi har barn här i huset...
Inatt är det nämligen 13år sedan vi fick våran Amanda...
Imorgon är även hon tonåring...
Fast det har vi redan märkt av TYDLIGT!!!
Kan ungar förändras över en natt??? JA, jag tror faktiskt det!!!
Hur kan en ljuvlig liten unge, plötsligt ha ett enormt överskott
av irritation främst mot sin ömma moder...
Det funderar jag mycket på för tillfället...
Fast vi slutar fortfarande varje dag med att tala om
att vi älskar varandra jättemycket trots allt!!!
Hoppas det håller i sig...Det lever man gott på!!!!

Nähä...nu ska jag nog fixa lite inför den stora dagen imorgon...
Det blir tidig uppgång för hela familjen för att fira trollungen med
pukor och trumpeter!!! Tårta på sängen är ett måste, och oboy i den
100 år gamla barnservisen med guld på!!!

Imorgon är en stor och mycket efterlängtad dag!!!
Då ska vi fira...

Dröm..

Sitter för tillfället i en drömtillvaro på landet...

Ibland blir jag så vansinnigt avundsjuk på min syster som lever
i idyllen...
Huset på landet med stora rum och massvis av utrymme,
skogar, katter och ungar om vartannat, sjön alldeles intill tomten,
tystnad, stora lador, frisk luft och inga grannar!!!
När man ser det med mina "illusionsögon" är det verkligen det perfekta
livet.... Jag vill oxå!!!!
Fast när jag börjar tänka efter och försöker se med mina realitetsögon
inser jag att jag inte skulle klara av ett sådant liv...
Elda i pannan, renovera köket samtidigt som man byter fönster,
baka bröd i tv-rummet eftersom köket är en byggarbetsplats,
komma ihåg att mata kaninen i källaren, hela tiden ha
hjärtat i halsgropen av oro när barnen åker skridskor nerför rännerbroa,
ha en halvtimme med bil till affären om man glömt köpa mjölk..

Men ändå....jag önskar att jag ville leva så!!!!!

Eh?

Slut på energi..
Sur..
Irriterad..
Trött..
Likgiltig..
Ungefär så har jag känt mej den senaste veckan!!
Visst låter det underbart????
Men dom som vet bättre än jag, säger ju att man måste ha såna
dagar för att kunna uppskatta och känna glädjen, energin och den
sprudlande nyfikenheten andra dagar???
Fast jag vet inte jag...
Skulle nog hellre vara glad och alert för jämnan..UTOPI!!!! Jag vet!!!

Tycker jag har ägnat megamycket tid åt konsten att leta och hitta!!
Först var det Felicias mobil som var puts väck..
-Jag la den på skrivbordet..JAG VET ATT JAG GJORDE DET!!
-Mmmm, då lär den ligga där..
-Men den gör ju inte det!!!
-Näpp...den har antagligen fått ben!!
Efter en hel kvälls sökande, tog jag ett djupt andetag, lyssnade inåt och
naturligtvis hittade jag den direkt.. Mellan soffkuddarna i vardagsrums-
soffan... Tänk att en mobil kan GÅ genom hela huset alldeles själv, utan att
nån ens ser det!!!
Sen var det mitt Visakort.. Hade handlat i flera olika affärer inför helgens
alla födelsedagsfirare..
Så skulle jag bara ha lite mat på COOP..
Lite mat blir alltid mycket mat och tunga korgar tycker jag..
Äntligen i kassan, med famnen full av kassar från olika affärer och
en överfull matkorg.. När jag äntligen lyckats få upp allt på bandet och ska
betala, finns inte mitt Visakort.. Borta!!! Puts väck!!!
Svetten bryter fram, hjärtat börjar slå lite hårdare!!
Till saken hör att jag är pedant i nästan allt, men absolut inte när det
gäller min plånbok.. Kan OMÖJLIGT hålla ordning i den.. Jag skäms
varje gång jag tar upp den och rotar efter pengar bland kvitton, visitkort
och recept...
Nu står jag där, med en alldeles kaotisk plånbok och Visakortet är bara borta!!
Får packa ner maten i kassar och ge mej ut på jakt..
Rusar tillbaka till affärerna jag varit i.. Men alla tittar oförstående på mej..
Nej tyvärr, det finns inget kort.. Nu börjar paniken slå till..
Det är alltså stulet.. Hur gör man då? Spärra, ringa banken..
På Cubus slänger jag ut allt jag har i mina kassar, på golvet för att se om det
möjligen hamnat bland presenterna.. NOPE!!!!
Känner mej som en idiot..
Då tittar jag i plånboken igen...för typ 17nde gången..
Då ligger det ju där!!!
Adrenalinöverskottsproduktion i onödan!!!

När jag äntligen kommer hem med presenter, mat och visakortet i plånboken,
möts jag av 2 fjortisar..
-Josses busskort är BORTA!!!
-Hon ska ju ta bussen om 5 minuter...gör nåt mamma!!!
-Var la du det senast??
-Här, mitt i väskan, sen var vi ju och åkte pulka!!
Ser för min inre syn ett busskort i Sörbybacken, under snön, väl dolt!!
Men när Josse ger upp letandet och ringer sin mamma.. då ber jag Felicia
leta en gång till i väskan..och då...LIGGER DET DÄR!!!!
Well...bussen missades, men busskortet återfanns..

Hur kan det vara sådär HELA tiden???
Man letar och letar och ser ingenting?
Och sen så bara finns det där man letat...

Jag fattar ingenting..
Men det är ju i för sig ingen nyhet...

Förvirrad logistik..

Inför varje temin står jag alltid lika frågande och faktiskt
ganska pessimistisk... Det går aldriiiiiiig!
När man just fått ihop förra terminens logistik och det flyter
på utan att man behöver vända ut och in på sig...ja då ändras
allt... Kan ingenting nånsin få vara åtmistone liiiite konstant???

NEJ DÅ.....
Och nu står man här igen, första veckan på terminen, då allt
plötsligt är kullkastat, men ändå förväntas fungera utan grus i
maskineriet!!!
Dagens miss...
Stefan i telefonmöte hela eftermiddagen... Jag just inkommen på
gymmet... Då ringer hon, den minsta och den av ungarna som just nu
har ett humör utöver det vanliga...
-JAG HAR INGEN NYCKEL...
-Men den ska du ju alltid ha med dej...
-MEN JAG GLÖMDE DEN JU!!!
-Men gå till nån kompis till jag kommer hem då...
-NEEEEEEEEEJ INTE IDAG!!!
(Här bör tllläggas att hon ALLTID är med Jessica annars).

Samtalet fortsatte tills hon slängde på luren i örat på mej, för jag fattar
ju ingenting..
Ringde upp henne igen...
Dottern i fråga var fortfarande lika ilsken och tänkte INTE lyssna på
mina förslag!!! Nej hon skulle sitta ute i kylan och frysa tills nån av
hennes svikande föräldrar behagade komma hemma..

Vad gör man då...????
Jo..då ringer man räddaren i nöden..
7 minuter står den vita Volvon på Ronnebygatan, redo att plocka
upp en ilsken sondotter...

Ibland är det RIKTIGT underbart att ha en farfar...eller vad säger
du Amanda????

Battle....

Idag är det battle mellan mig och fröken Fibro!!

Hon väckte mig tidigt i morse och har sedan haft totalt

övertag hela dan...

Jag måste medge att hon är inte en av mina bästa vänner..

Hon blir fruktansvärt ilsken vid väderomslag..och när jag tittade

på termometern förstod jag varför hon är på sånt uselt humör

idag...

Det är ju 20 grader varmare än det var igår...och då,

då hugger hon direkt!!!

Men jag ger mej inte...

Har just tillbringat ett par timmar på gymmet...då mattas hon

av lite grann...

Sen unnade jag mig lyxen att lägga mig i solariet en stund...och

då lugnar hon oxå ner sig..

Men hon är en hejdundrande envis rackare och helst av allt skulle

jag bara vilja sätta mig under en filt och gråta ögonen ur mej...

Ibland gör jag det (i smyg), men det hjälper ju aldrig..så jag

försöker att inte göra det så ofta...

Idag gör hon mej allra mest illa i högerbenet...

Tänk dig när man var liten, gick till tandläkaren och skulle laga en

tand, man vägrade bedövning så tandläkaren borrade ändå...

Den ilsmärtan som gick genom kroppen då...så känns det i kroppen

när hon är så här ilsken...

Men nu ska jag negligera henne en stund, ta en kopp kaffe och njuta

av ett tjejsamtal med yngsta dottern som just kommit hem och är

pratsjuk...

Det är mysigt...

Då spelar inget annat nån roll...

Och vem vet...jag kanske vinner dagens battle...

För jag är ganska envis jag oxå!!!!

Frukostdags...

Fnissar lite åt mig själv just nu...
Vaknade halv 7...Jättehungrig!!!
Det riktigt suger i magen...Ja ni vet!!!
Det har inte hänt på flera månader...
Detta BARA för att jag vet att jag ska smälla i mig
en megafrukost besående av en kopp kaffe och
en sockerbit!!! Hur påverkbar är jag egentligen????
Man kan inte annat än att skratta lite bakom
ryggen på sig själv faktiskt!!!!

Jag hade inte behövt bekymra mig för mina döttrars
skolstart... De var uppe och hoppade före mej idag!!!
Påpaltade lager på lager på lager har dom knallat iväg
till vårterminen 2010... Hörde dem dock diskutera
om hur de längtade till sommarlovet innan de gav sig iväg!

Men det gör inte deras mamma...
Nu ska stora röjarveckan börja!!!!
ÅHHHHH, I LIKE!!!!

Men först ska jag njuta av tystnaden en stund och
naturligtvis av min kulinariska frukost...

Laddad...

Nu är det dan före dan igen...
Har varit och inhandlat:
Tomat
Spenat
Ägg

Sockerbitar
För det är ju ungefär det jag kommer att inta som föda de närmaste 13
dagarna, med start imorgon...

Deffveckadax...
Ingen återvändo...

Ett nödvändigt ont som för nåt gott med sej...
Så nu blir det två sura, ilskna, tjuriga veckor...i behov av att bli struken
medhårs, tyckas synd om och peppas!!!
Familjen är informerad...
De brukar fixa mina veckor galant...
Men jag passar på redan nu att be om ursäkt för mitt kommande humör...
Men ni vet att i slutet av nästa vecka...

då kommer jag ut som en annan människa!!!
Även om resultatet kanske inte alltid är enormt...så kommer jag åtminstone
känna mig sund, nyttig och duktig... Beredd på att ta mig an våren!!!

I´m begging you all....
Keep your fingers crossed!!!!

Inte bitter jag inte...

Har både släkt och vänner som just i detta ögonblick ligger
på nån solig strand, har sand mellan tårna och sippar på en pina
colada!!!
Bränner sin vinterbleka hud, tar ett dopp bland hajar och stingrockor,
jagar kackerlackor på sina hotellrum och spenderar pengar på massa
onödigt krafs!!!

Tänk vad dom går miste om...
En riktigt bitande, knarrande och hänförande vacker VARGAVINTER!!!!
Om några år, när vi som höll oss hemma ler i mjugg och frågar...

-Minns ni Vargavintern 2010...???
Vad ska dom svara då????
Dom som missade ju hela kalaset!!!!

Och jag...nej jag är inte bitter!!!

Hur..???

Ett totalt omvänt dygn...hur vänder man det på en helg???
Har nu i en vecka försökt att få mina två juveler att komma
i säng i tid på kvällen och i och med det, upp i skaplig tid på morgonen...
Hur det har gått????
Inte alls....

De har gått och lagt sig, men sen har jag hört hur de har tassat upp igen,
toa, dricka vatten, läsa... de har verkligen försökt, men det går liksom inte!!!
På mornarna har jag försökt få dem ur sängen, men då är de ju medvetslösa...
och vem har då hjärta att bråka med dem????

Det kanske är just där problemet ligger...mammas alltför veka hjärta!!!
Jag måste bli tuff och hård, med ett hjärta av is om jag ska lyckas fixa
det här till måndag...
Idag lyckades jag dock med mindre våld, operasång och handklapp får dom
ur sängen strax efter klockan 10.00...

Kanske kylan utanför knuten är på väg att leta sig in i mitt hjärta trots allt!!!
Det fryser på....
Måtte det tina igen....på tisdag!!!!

Tur i oturen...

Hade räknat med att svänga mina lurviga tillsammans med några
andra glada tjejer på Ritz ikväll....men jag ORKADE inte!!!
Dagen har nämligen inneburit en inte alltför behaglig överraskning!!

När äldsta dotter kom upplarvande framåt 11, slängde hon sig i soffan
för att titta på tv... Plötsligt säger hon:
-Mamma, vad konstigt, orden på textremsan bara försvinner,
blinkar till liksom...(jag drar öronen åt mej...vad är detta???)

Det där höll på en stund, hon kunde inte läsa pga att det blinkade och
orden försvann... Sen kom värsta ensidiga huvudvärken..(mammaångesten
stiger då ytterligare några snäpp...tänker på när pappa fick sin propp i hjärnan).

Strax därefter börjar hon må fruktansvärt illa..och det slutar som illamående
ofta slutar, nämligen i en hink, bredvid sängen!!!

Då ringer jag sjukvården och vi får genast komma till barnmottagningen!!
Ibland glömmer man hur bra man har det i ett land där sjukvård faktiskt
finns och fungerar och till och med är gratis för våra små änglar!!!

Det konstateras klassisk migrän, så det lilla livet har alltså ärvt något från
sin farmor och mormor ändå!!! Fast det kunde hon lika gärna varit utan
tycker jag!!!
Alltså innebar dagen Sollermanfamiljens första migränattack...
Hoppas av hela mitt mammahjärta att hon slipper vara med om det igen!!!
Men på nåt sätt så känns det faktiskt som TUR I OTUREN!!!

Och vad är väl då en dans på Ritz...långtråkig, högljudd, svettig och alldeles,
alldeles UNDERBAR!!!
Men ikväll står jag över...

Njutarafton...

Har en riktigt skön kväll...
Ligger i soffan på spikmattan...
På bordet bredvid står en krämig latte..
En härlig deckare har just påbörjats...
Känner att det är dags för en riktig njutarafton!!!

Så nu ska jag sippa på min latte..
Gnugga mina små grå för att komma på vem som är mördare innan boken avslöjar något..
Allt medan tusentals småspikar renoverar min gamla, nötta kropp!!!

Tokspel...

Jodå...
Morgonens kaos utmynnade i ett totalt tokspel!!!
För att stävja aggressionerna drog jag till gymmet och cyklade allt vad jag orkade i en timme...
Skönt!!!
Men väl hemma igen hann jag inte mer än innanför dörren, förrän jag röjt båda kylskåpen, båda skafferierna... Julgardinerna åkte ner i en rasande fart och nya sattes upp!!! Lunch lagades och tjejerna fick i uppdrag att sortera alla tidningsställ och tidningskorgar.. Detta ledde i sin tur att de fick städnoja och nu röjer i lådor och skåp... Stefan ligger fortfarande under badkaret och slåss med vajrar och kaustiksoda... Tyckte nyss han sa nåt om att det fungerar bättre nu!!!
Kanske man till och med kommer att kunna avsluta trettondagen med en dusch!!!!

Jaja...inget ont som inte har nåt gott med sej!!
Nu är julen definitivt ute ur mitt hus!!!!
Pust!!!!

Trettondagskaos...

Trodde det skulle bli en lugn och stilla avslutning på julen idag...
Jag hade fel...
Och just i detta ögonblick är jag beredd att flytta så långt härifrån man kan komma!!!!!

Började igårkväll...
Stopp i duschavloppet... Och då snackar jag TVÄRSTOPP!!!!
Efter att ha vänt upp och ner på hela badrummet med kaustiksoda, vajrar, hårbollar och gegga....var det fortfarande lika mycket tvärstopp...plus att gubben var sur och irriterad, och jag ännu mer sur och irriterad....
Så nu ser badrummet ut som ett slagfält...alla handdukar och badlakan ligger på golvet i vardagsrummet, duschdraperierna är nedrivna, badkarsfronten står i tvättstugan och jag har en puls på 184.....

Men så tänkte jag att jag kanske lugnar ner mej om jag tar lite frukost..
Men naturligtvis var min hemmagjorda musli slut...
Tog mig i kragen och satte på ugnen för att rosta hasselnötter så jag kunde blanda en ny sats...
Glömde naturligtvis plåten med nötter i ugnen...
Började lukta speciellt...
Kikade in i ugnen och varenda liten hasselnöt var en förkolnad stenkula..
Jaja...slet ut dom ur ugnen, varmed min grytvante började brinna....snacka eldsflammor!!!
Stefan hör mej skrika... -Hjälp, jag brinner!!!
Just i det ögonblicket går brandlarm nummer ett!!!
Jag lyckas släcka elden, och då går brandlarm nummer två!!!
Till slut lyckades vi iallafall häva kaoset, men nu sitter jag i en dimma av brand-och hasselnötsos!!!

I ren ilska började jag riva ner alla adventsljusstakar och stjärnor, brukar alltid ha dom kvar till 20;nde Knut, men nu ville jag bara ha ut allt elände!!!
Naturligtvis slår jag sönder en ljuslykta i glas, som med sina tusentals skärvor sprider sig i allrumssoffan... Plockar upp de största skärvorna för att kasta dom, men tappar dom på köksgolvet, så nu finns det glassplitter i typ HEEEEELA HUSET!!!! JIPPPPPPPPPPIE!!!!!!
Detta har lett till att nu hänger soffkuddar och filtar ute på vädring...tvättmaskinen går i 120.. jag har fått exem och högt blodtryck...Stefan har gett upp och dragit till gymmet...

Här sitter jag nu i kaos och ilska och blänger på mitt älskade hem som i detta nu är totalt obstinat och gör revolt mot mej!!!!!
Vill bara rensa ut och slänga allt jag ser... Plötsligt känns allt bara alldeles övermäktigt....
Varenda skåp och låda är proppfulla.
Skafferi och kylskåp borde rensats direkt efter jul...
Vad gör man med allt överblivet julgodis... Varför lär man sig aldrig!!!!

Åh vad jag längtar till måndag....när gubbe och ungar drar till jobb och skola så jag kan totalsanera detta kaoshem!!!!!

HJÄLP!!!!!! (och än är klockan bara 12.00)
Hur ska detta sluta????

Så sant...

"Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse,
är att ge efter för den"!!!


Så just därför ska jag hänge mig åt mina laster en stund...
Ta mej en latte, skicka några sms och avsluta med en bit choklad...

Dags igen....

Jag känner att det är dags igen...
Men det är ju så trååååkigt!!!
Måste ha förlagt min motivation för jag kan omöjligt hitta den...
Annars har den kanske blivit stulen...hm!!!
Men på måndag är det ofrånkomligen dags..
Ska ladda med att köpa hem tomater, spenat och sockerbitar!
Sen är det bara att genomlida 13 extremt kalorifattiga dagar..
Men sen mår jag prima igen!!!
Har lärt mig det där nu!!
Tror jag ska kalla det att jag "deffar" den här gången.
Låter liksom lite mer coolt och inne..

Och eftersom jag är så cool och inne så är det precis vad jag tänker göra...
DEFFA!!!!!

Ojojoj...

Vaknade halv ett idag!!!!
Man vet inte om man ska skratta eller gråta... så jag bestämde mej för att njuta..
Hämtade spikmattan och slumrade vidare ytterligare nån timme!!
Så här sitter jag nu med en prickig rygg och mår ganska bra!!
*
Hade en hejdundrande rolig kväll igår...
Killarna hade svensexa och vi kvinnfolk mötte upp på Strömpis framåt natten..
Allt gick i "Grease" tecken...så naturligtvis var vi tjejer "Pink Ladies"...riggade i rosa och med en danskoreografi som hette duga!!!!

Det var bara Maggan som omöjligt kunde lära sig stegen, så hon fick skämmas...
Fast det gjorde hon inte!!!!
Kan säga att vi ägde dansgolvet...
Dom stackars ungdomar som var där, tittade storögt och med tappade hakor på tanterna som "burned the floor"...
Var så varm när jag skulle hem att mitt svettiga hår frös till istappar på 5 sekunder när jag kom ut i kylan... Hade gått att bryta av kalufsen hur lätt som helst!!!!
Men det gjorde jag inte...för jag vill ha långt hår just nu!!!!
*
Har bestämt mig för att skippa löpningen idag!!!! Kors i taket...
Ska ta en promenad istället..
*
Till sist...
Igår på Strömpis låg det en kvinna på golvet...
Jag blev lite orolig och gick fram och frågade...
-Ursäkta, men hur är det? Varför ligger du här på golvet!!!
-Åh, ingen fara, svarade hon. JAG ÄR FLOUR-TANT!!!!!!!!

Skönt...

Vi har en riktigt härlig slapparlördag här på Ronnebygatan idag!!!
Stefan är ute med grabbarna på svensexa från morgonen till sena natten..
Hoppas verkligen dom får kul...
Det skulle visst vara både show, nattklubb, brylcreme och dans...
Vi får väl se om han hittar hem framåt morgontimmarna...

Jag har naturligtvis varit och försett mej med min dagliga dos av svett, pust och stön...
33km på cykel blev det idag... Ja eller en timme då om ni undrar varför just 33km...
Det var så långt jag kom!!!
Nu drar vi omkring och slappar tjejerna och jag...

Passade på att äta fiskbullar till lunch...
Det gör vi alltid när Stefan är borta.. Han hatar fiskbullar...men det gör inte vi!!!!
Nallar lite på paradisasken och ser fram emot Robinson ikväll...
Fast egentligen har jag ett dilemma..
Helst skulle jag vilja titta på "Stjärnorna på slottet"... Guess why..
Jag säger bara...KJELL BERGQVIST... Man blir ju bara tokkär i den karln...
Men jag tror det kan bli svårt att övertala mina tonårstjejer att det är roligare att titta på fem stofiler på ett slott än på äventyr på en öde ö...

Nej förresten....det blir nog Strömpis ikväll istället...
Lite dans och glada vänner, det kan ju alltid pigga upp!!!
Då kan tjejerna titta på Robinson bäst dom vill!!!
Och vem vet...man kanske hamnar på vimmelbilderna igen...!!!!

På tal om nyårslöften, så avger jag inga sådana...
Däremot kommer min strävan vara att leva efter mottot..
"Carpe diem"...
Livet är fullt av överraskningar och möjligheter...
Det gäller bara att öppna sina ögon och se...

Nu ska jag njuta av den här kvällen..
Hoppas du gör detsamma!!!

Ps...man behöver inte göra sig besvär att läsa bloggar man inte uppskattar..Ds

Sådärja!!!

Vill önska varenda kotte ett Gott Nytt År...

Själv känner jag nån slags sorg idag..

Som om nån bekväm, gammal tröja kasserats bara för att den inte är modern längre...fast man egentligen kände sig väldigt hemma i den... Ungefär så...

För mej är det gamla året som en kopp varm choklad, med några härliga marshmallows i... En lite lagom god sörja, med några höjdpunkter som man inte förväntade sig... Hemvant, gott och alldeles underbart!!! Däremot känns det nya året som att tugga på en bit aluminiumfolie... Kallt, okänt, skrämmande och helt utan färger...

Nej jag längtar tillbaka till mitt igenkända...min kopp varm choklad....

I min chokladsörja fanns det en och annan marshmallows som jag är oerhört glad och tacksam för...några av dom var b la...

*

-Mina gamla goa elever från Lillåstrandskolan, som fortfarande ringer och vill gå ut med sin gamla fröken och fika.. Tack Amanda, Louise o Hanna.... Hoppas vi blir ännu fler!!!!

*

-Nygamla vänner som dykt upp i mitt liv... Eva..käraste Eva som jag inte hade träffat på 25år...

Plötsligt var vi båda 16 igen...Sååå härligt!!! Den dagen i Jönköping kommer jag inte glömma så länge jag lever...och då ska vi inte ens snacka om middagen på kvällen....

Mina goa barndomstvillingar, Peter o Roten... Så kul att höras igen och minnas tillbaka

tillsammans... Och Micke...jag bakar gärna biscottis till dej, William o Tilde resten av livet!!!!

*

-Att återigen få bli faster...denna gång till en alldeles underbart ivrig liten Elton!!! Puss på er hela familjen!!!

*

-Båda mina tjejer har under året fått uppleva känslan av att få en allra bästa vän!!! Jag är så otroligt tacksam för detta!!! Tack Josse och Jessica för att ni finns.. och tack till era föräldrar för att vi får låna er ibland!!!!

*

-Familjens Londonresa var en riktigt stor och god marshmallow... Tack Stefan, Fille och Amanda för en underbar vecka...proppad av minnen som, bilringar runt midjan efter allt sötat Starbuckskaffe, inga pengar på kontot efter tokshopping i Reading, underbar eftermiddagsjogging i Hyde Park och konstaterandet att min man faktiskt HAR svindel, detta efter en tur i London Eye....

*

-Att jag fortfarande är som lyckligast när jag får svänga loss i en härlig salsa!!!

*

-Riddarspelen på Gotland i somras, trots att jag inte som förra året blev utvald till en av riddarnas damer och fick sitta på tronen, hos kungen... Jag bara älskar den där årliga traditionen vi har... Brända mandlar, kanderade äpplen, obekväma campingstolar, farmor och farfar, mygg, gycklare, kusiner och massor av glädje...

*

-Den där dagen i spåret, när tanten sa att jag såg ut som Marlena Ernman!!!!

*

-Att jag återigen fått en alldeles underbar läkare... Jag tror faktiskt att nån däruppe förser mej med de läkare jag behöver... Sååå tacksam...

*

-Jag är också enormt glad för att mor och far får ha hälsan och att de varje år kan unna sig 4-5 veckor på Spanska solkusten... Fortsätt med det tills vi får rulla er av planet!!!!!

*

-Bullerbyjulen i Hyltan, med långdans i snön mitt på julaftonsnatten, skridskoåkningen på juldagsmorgonen, härliga ungar och vuxna i vartenda hörn!!!!!

*

-Den där joggingturen bland ungtjurar i somras, när jag trodde min sista stund var kommen, men återfick livet när jag i hejdundrande fart for över gärdsgården....

*

-Minisemstern till Göteborg med tjejerna i somras... En riktig mamma-tjejtrip!!!

Karuseller, glada barn och massor med Marabous Mjölkchoklad med oss hem på tåget efter en skön hotellnatt med härlig hotellfrukost!!! Längesen jag skrattade så mycket som när vi höll på att bli anfallna av en liten apa på Universeum, fastän skötaren sa att det aldrig hänt förut!!!! Och den där eftermiddagen på klipporna, i solen, vid havet.... Tjejer...vilken härlig resa...det gör vi om!!!

*

-Lycklig att min toyboy och man äntligen blivit 40.... Som jag väntat!!!!

Nu ska vi aldrig mer fira födelsedagar i den här familjen..ja förutom ungarnas då förstås!!!

*

-Att jag fick avsluta året igårkväll, med underbara, goa, vackra vänner som jag verkligen älskar!!! Mycket trevligt med 2 nytillskott i gänget i år...

Maten var toppen, dukningen galant, sällskapet fantastiskt och dansen gick ju faktiskt som en dans!!!! TACK!!!!!

***

Runt omkring dessa marshmallows finns en härligt god sörja av, tacksamhet för vänner, hälsa, släkt, vackert väder och familj!!!

Men även sorg och besvikelser, förhoppningar och förväntningar...

Vill skicka en extra tanke och en varm kram till alla er som haft ett tufft år...

Vi får hjälpas åt att ta ett steg i taget!!!!

*

Men nu är det dags att börja tugga i sig av det där okända, skrämmande aluminiumfoliet... Brrrr...jag ryser vid tanken...

Vad ska det nya året innebära...

Med skräckblandad förtjusning tar jag mina första steg in i 2010...och hoppas att

aluminiumfolien snart förvandlas till en kopp varm choklad, med en och annan marshmallow i...

***

Jag kan inte annat än att hålla med Forrest Gump...

"Life is like a box of chocolate...

You never know what You gonna get"