fredag 31 juli 2009

Trötter


Klockan 12.45 kom hom hem från en veckas läger på Hjälmargården.
Klockan 13.00 somnade hon mitt i en mening här på soffan!!
Nu är klockan snart 22.00 och hon snarkar vidare...
Totalt oväckbar!!!
Precis som det ska va efter en vecka på läger!!!!!

Akta dig för soppolisen

Jag ogillar verkligen all form av sopsortering... Inte själva tanken, den är väl god i sig, men att praktisera denna nymodighet...nej det är inte min grej.. Jag vet aldrig vad som ska slängas var. Det är gröna påsar och röda påsar, kompostpåsar och papperinsamling, igloos för gröna flaskor och igloos för vita flaskor, "kartong-med-plast"containers och "kartong-utan-plast"containers... Var jag inte förvirrad innan detta intog Sverige så blev jag det då!

Häromdagen skulle iallafall frun här i huset ha en "släng-bort-allt-du-inte-behöver-i-köket-dag".
Och när jag röjer, då RÖJER jag... Så strax hade jag flera papperskassar, fyllda med allt från gammal köttfärs och marsanpulver, till gamla papper och döda växter... Blandningen kunde varit en hyllning till det moderna samhället...-Allt och alla fick vara med- Här var minsann segregeringen ett minne blott!!!
Ställde ut mina kassar på altanen, för till och med jag förstod, att det här ska nog kastas på tippen!!! Och den uppgiften ligger helt utanför min kapacitet. Alltså bad jag Stefan om att ta skräpet till Atleverken, köra ett par mil för att betala för att få bli av med de omsorgsfullt blandade soporna. Men då sa han NEJ!!! Va???
-Äsch, det här kastar vi soprummet...dom tömmer ändå imorgon bitti... Sagt och gjort! Våra avpolletterade sopor bars bort till det låsta soprummet, nu skulle iallafall ingen komma åt dom!! Händelsen glömdes och jag somnade gott trots familjens grova brott mot mänskligheten!!

Nästa dag var det dags att fylla på i köket eftersom det nu var nästan tomt.. Glad i hågen efter ha inhandlat ny köttfärs och marsanpulver, nya växter och lite annat smått och gott, körde jag in på den allmänna parkeringen vid soprummet!!!
Då ser jag nåt jag tycker mig känna igen...Jodå, det är minsann mina döda växter som står där, mitt på parkeringen, tillsammans med flera kassar omsorgsfullt blandade sopor... Magen knyter sig och jag håller på att börja gråta... Jag kikar mig omkring och smyger fram emot kassarna... Inte nog med att nån grävt sig igenom mina sopor, de har även gjort sig besväret att bära ut kassarna och ställa dem mitt på parkeringen så att alla kan se...Överst ligger ett kuvert som de måste rotat ordentligt för att hitta...Adresserat till ÅSA SOLLERMAN, RONNEBYGATAN 12!!!
Det enda jag tog hand om var kuvertet...

Av detta lärde jag mig två saker och det var INTE att börja sopsortera, utan att vi har väldigt nyfikna grannar och att ALDRIG NÅGONSIN KASTA ADRESSERADE KUVERT TILLSAMMANS MED DÖDA VÄXTER!!!

(Stefan bar resolut tillbaka skräpet in i soprummet och nästa dag var de hämtade..gone by the wind...troligen på Atleverken denna gång).

torsdag 30 juli 2009

Så enkelt blir så svårt

Varför är det så här..??
Det finns vissa saker i hemmet som jag bara avskyr att göra. Egentligen är dom inte många, bara fyra faktiskt, men det stör mig så in i norden.. Varför kan jag inte bara acceptera och göra????

Min värstalista;
1. Plocka ur diskmaskinen...hur tråkigt är inte det... Ibland kan jag köra maskinen en gång till bara för att få slippa...Usch!!!
2. Gå bort och slänga soporna!! När vi köpte vårt radhus var det en självklarhet med en soptunna utan sopsortering vid varje hus. Dessa tömdes en gång i veckan av en sopbil som väckte grannskapet kl 05,30.. Men var det värt det??? JAAAAA! Nu ska man sortera, sen ska man gå flera hundra meter (ok kanske inte flera hundra, men det känns faktiskt så) till ett soprum, bara för att upptäcka att man glömt nyckeln. Jo, för ser ni, numera är soprummet låst...tänk om nån skulle stjäla föreningens sopor!!!
3. Lägga på mattorna!! Jag dammar, jag skrubbar och dammsuger, moppar och plockar...men jag kan inte förmå mej att ta in och lägga på mattorna när jag är klar!!! Hur dumt är det???
4. Plocka in kläderna i garderoben efter strykning och sortering!!! Det retar mej så vansinningt att jag inte kan finna detta ett uns intressant. Jag har gjort allt jag kan för att jag ska ta tag i detta. Numera stryker jag och sorterar tvätten i vardagsrummet! All ren och struken tvätt hamnar på vardagsrumsbordet för jag tänker att där vill jag ju verkligen inte ha den liggandes!!Men hur blir det??? Jorå, den ligger kvar ända tills nån annan förbarmar sig och gör ett ryck!!Ska det va så himla svårt??

Fast det där med mattorna.. Jag tror jag har kommit på varför jag inte lägger på dom..
Annars skulle väl Stefan aldrig märka att jag städat!!
Och man behöver ju ett litet tack ibland!!!

Upplagd av åsa kl. 20:15 0 kommentarer

Påverkan på gott och ont

Ett minne kom upp igår när jag var ute och sprang...
För några år sedan, jag tror Amanda var 6-7år, var hennes klass på bondgårdsbesök.
Mina stackars barn har ju fått växa upp i stan och är dessutom skapligt präglade av frikyrkovärlden.
Nu skulle det iallafall tittas på grisar, lamm och kossor... Amanda som alltid varit en ganska klok liten tös med många djupa och finurliga funderingar får frågan av fröken...-Amanda, vad är egentligen en kviga?
Amanda ser mycket nöjd ut...det här har hon full koll på! -Åh fröken, en kviga det ju en ko som inte gift sig än!!!!
JA, naturligtvis är det så, för en ko har ju kalvar och det kan man väl inte ha som ogift..eller? Kan man kanske bli för påverkad av sin omgivning...jag bara undrar????

onsdag 29 juli 2009

En dag på Gotland

Vi har ett hus på Gotland...Visst låter det bra??? Egentligen är väl huset inte vårt, utan ägs av min svärmor och svärfar, men det känns på nåt vis så gott att säga -Vi har ett hus på Gotland, så jag tänker säga så... Pröva själv får du se...-Vi har ett hus på Gotland...visst har jag rätt??
Iallafall, i detta pittoreska 1700-talshus utanför Klintehamn, tillbringar vi några veckor varje sommar... Det finns två saker jag njuter alldeles speciellt av när jag är där, det ena är min svärmors fantastiskt underbara kokkonst.. Hon är helt magisk i köket!!! Och så är det min underbare svärfars fantastiska fadäser... Ja, jag ska faktiskt skapa en alldeles egen blogg om honom...kommer snart att finnas en länk här på min sida!!!
Ett litet minne från i somras...
Farfar (ja, min svärfar då) är stolt ägare till en motorcykel, en svart, glänsande historia som han vårdar ömt. Tyvärr delas hans intresse för denna tingest varken av fru eller barn, medans hans barnbarn hyser visst intresse av att få åka på bönpallen. Hittills har jag kategoriskt sagt TVÄRNEJ, eftersom jag känner min svärfar ganska väl efter 18 år i familjen... Men nu kände jag att det var dags.. Tjejerna skulle få varsin åktur. De skulle ta en fika på Rob-Jens café som ligger knappt 2km från "vårt" hus..(detta vet jag eftersom jag sprungit förbi detta hus massor av gånger under mina löpturer och jag lider ju av tvångssyndromet "räkna-dina-steg..
Well...farfar skulle ta Amanda på hojen och farmor Felicia i bilen till fiket och sen skulle det bytas plats på vägen hem...ja, inte farmor och farfar då, men tjejerna!!!
De gled iväg och jag lyssnade efter ambulanser och poliser, men allt verkade avlöpa lugnt och fint!! Efter ett par timmar dånar motorcykeln in på gården, en nöjd farfar med sitt nöjda barnbarn visar stolt upp sina nunor bakom visiren... Sen kommer bilen... Ut kommer farmor.
-Aldrig mer, säger hon, honom kan man ju inte ha bland folk...
Upprinnelsen till detta var att medan dom satt på cafeét, ser farmor plötsligt att Amanda, som åkt motorcykel, har foppatofflor på sig.
-Men Amanda, åkte du motorcykel i foppisar, frågar hon? -Javisst, säger Amanda och ser helt oförstående ut. Farmors blick söker sig då ner under bordet, där sticker det ut ett par jättestora , bruna fötter.....i gråa filttofflor!!!!
-Och jag har dom här, säger han glatt,våran farfar...
Farmor tyckte väl inte att det var helt okej...men, men...hon är ganska härdad!!!

Och såvitt jag vet är det inte förbjudet att vare sig åka motorcykel eller gå på café i gråa filttofflor... storlek 47!!!!

Comments!!!!

Och nu mina damer och herrar...nu kan man även kommentera här på min lilla blogg...
Naturligtvis hade jag kommit åt nån låsningsknapp...men när man inte har en aning om vad man gör, kan det lätt bli så!!! Men nu är det upplåst och fritt fram... Man måste dock FÖRHANDSGRANSKA kommentaren om man inte är inloggad....annars får man felmeddelande.. LYCKA TILL!! Förväntar mig naturligtvis många glada tillrop och hejaramsor!!
Puss på er...nu ska jag ta några varv i skogen...tror det blir ett snabbt och två snygga... eller kanske tvärtom... Den som lever får se!!!

Varning!!!


Vill bara utfärda en liten varning till alla som tänker spendera dagen på Kumlabadet...
Medtag mycket ljusdämpande solglasögon...idag ska nämligen de vita vidderna från Ronnebygatan 12 bestrålas... Med tanke på att jag knappt sett solen på en månad nu, är denna varning ytterst befogad. Jag vill absolut inte orsaka någon lidandet av snöblindhet....
Varningen utfärdad, köttbullemackor, nybakade bullar och kaffe är nerpackat, benbehåringen bortkarvad...Ja...det är nog nästan dags nu...
Kumlabadet, here we come!!!!

tisdag 28 juli 2009

En doft av bak..

Det luktar mammas bak i mitt hus... JA faktiskt mycket bättre än det låter....
Vill man få energi till viktiga saker, ska man plocka fram stryktvättskorgen!!! Plötsligt känns allt annat väldigt roligt och lockande... Själv fick jag till både biscotti, saffransskorpor och en dubbel sats med kanelbullar allt medan jag blängde på tvätthögen...
När maken kom hem och möttes utav dofterna av nybakat kunde han inte säga nej till stryktvätten...
Ibland lyckas man med sina baktankar...

Himalaya...dagens beting

Ska bestiga detta berg av tvätt nu....
Vet inte om jag tycker det är jätteroligt precis...

Ny nationaldag

Jag funderar fortfarande på varför 16 juli inte är Sveriges nationaldag.... Det var ju den dagen jag blev mamma för första gången!

Jag minns som om det var igår, hur jag stod vid fönstret på BB-avdelningen på USÖ här i Örebro, med en alldeles underbar liten flickbebis i famnen... Jag förundrades över hur människorna där nere bara sprang vidare, precis som om ingenting hade hänt!!??? I min värld borde dom stå nedanför mitt fönster och hurra och sjunga "Ja må dom leva" för full hals! Löpsedlarna borde deklarera den stora nyheten med feta rubriker...16 juli 1995- En flickebarn är fött....Sveriges nya nationaldag är här!!!!

Men för dom andra gick livet vidare precis som förut, mitt liv blev dock aldrig detsamma igen...

Sen den dagen 16 juli 1995, kl 03.45, är jag mamma för evigt!!! Och jag älskar det, varenda sekund faktiskt...(ja okej då...nästan varje dag iallafall)...

Man älskar, fostrar, investerar, skäller, gläds, ryker ihop, skrattar, gråter, tröstar, oroar sig...Man undrar, man ger, man tar, man hoppas....Man vill så innerligt väl...

Men så kommer då tonårstiden... Och nu är man blott och enbart PINSAM!!!! Man ska helst vara en helt osynlig serviceinrättning... Man ska finnas där, men icke synas, icke höras, icke sticka ut på något vis. Man ska inte ha nån åsikt,man ska inte fråga... Men man ska generera pengar, fixa mat, stryka kläder, städa rum, skjutsa hit och dit...

Och vet ni en sak...jag gör gärna allt det där sista, men jag tänker fortsätta vara PINSAM..för det är min förbenade rätt...den rätten fick jag 16 juli 1995....dagen då jag blev mamma!!!

söndag 26 juli 2009

Nåt att fundera på

Om du tycker du har en jobbig dag....

http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY

Det gör ont när navelsträngen brister

Är det bara hos oss, eller är det en universell regel utan undantag...minsta barnet är och förblir alltid ens bäbis???
När jag lämnade Småland i fredags, lämnade jag inte bara doften av mitt forna liv, utan även min minsta... Lilla "Jag-med"... Efter att bokstavligen ha tjatat hål i huvet på mig, gick jag med på att hon skulle få stanna hos kusinerna... MEN JAG KOMMER INTE OCH HÄMTAR DIG FÖRRÄN NÄSTA VECKA...NÅN GÅNG!!!
Med de orden, kramar, pussar och försäkran om evig och innerlig kärlek, lämnade storasyster och mamma det lilla barnet...snart 13, i de djupa smålandsskogarna!
Jodå...42 timmar gick det jättebra.. Men imorse 06.20 var det dags...
Navelsträngen var nu på väg att brisera!!!!
-Mamma, jag har jätteont i magen, på höger sida under naveln... Kom och hämta mig NU!!!!
VAD GÖR MAN!!??? Är det på riktigt...blindtarmen??? Eller är det akut mammasjuka??? Hur i hela friden ska man veta... Jag kan säga att det gjorde ont även i min navelsträng....

Två timmar senare lyckades vi dock övertala ungen att väcka sin moster som är en mycket vis och erfaren sjuksköterska!!
Det blev temptagning, 36,2...kläm på buk, mjuk och fin...kärlek och omsorg, mottogs tacksamt...bedyran om att barnet skulle slippa följa med till kusinernas kusiner som hon inte kände och att mormor istället skulle komma och ta hand om sitt stackars lilla barnbarn!! Därefter 2 alvedon...lite hot om rektoskopi och sen var ungen FRISK som en nötkärna!!!

Själv tror jag faktiskt att det var navelsträngen mellan mor o dotter som höll på att brista...
Sånt gör faktiskt ont på riktigt!!!!

PS...

By the way...jag älskar visst potatisnäsor!!!!!

Oväntat besök

"Vill ni ha besök av en lattesugen pappa och några studsmattesugna ungar i eftermiddag"????

Sms:et pep till i min rosa igår eftermiddag...
Klart vi ville...
Det var min återfunna polare sen 27 år, Micke (av oss invigda även kallad Roteländet), tvillingbror till min på den tiden hemliga kärlek, som längtade efter lite sällskap...(fast i ärlighetens namn var nog sällskapet inte lika viktigt som mat och dryck).

Jodå, kom ni..vi ska grilla fläskfile och äta potatisgratäng..kan det passa???
Visst passade det och efter nån timme invaderades vi av fadern och hans barn som för dagen var 3 till antalet... Med i bagaget fanns även en flaska "Göta Kanal", cd-skivor och mikrofoner... Här skulle festas och uppträdas!!!

Maten serverades, helstekt fläskfile späckad med vitlök och chili, sallad med svarta oliver, buffelost och tomater och så POTATISGRATÄNG... Jag fick så många komplimanger för denna potatisgratäng att jag till slut hade svårt att hålla tårarna tillbaka...detta dock av en helt annan orsak än vad gästerna anade...

Kvällen avslutades med varsin stor, god chokladlatte och massor av singstar...
En av oss vägrade släppa mikrofonen och det var varken barnen eller värdfolket...

Tur att det bara var jag som visste sanningen..
Potatisgratängen kom direkt från ica...vacuumförpackad och klar, bara att värma!!!
Men god var den!!!!

lördag 25 juli 2009

Elektriker sökes!!!!!!


Nåt är allvarligt fel med mej....allt jag rör vid liksom bara dör...
Enligt min syster har jag drabbats av överhettning och har därför problem med all form av kontakt...
Senaste dagarna har varit proppfulla av incidenter.. Några exempel..
-På väg hem från Småland, stannar Fille och jag på A6 för ett par timmars ljuvlig shopping... Väl tillbaka i bilen , vill den absolut ingenting...helt och hållet stendöd!!!
-Ringer då SOSnumret till Stefans mobil.. Han börjar förklara nåt om startkablar och batteri...och då, som en blixt från en klar himmel, dör "inljudet" på min mobil...Jag hör inget, han hör allt... Där står jag, med en död bil, en död mobil och tårarna strömmande nerför kinderna...
-Sen la elhissarna i bilen av, samtidigt som AC;n tog sig friheten att ta semester... Det blev en ökenresa hem, kan man säga!!!!

Får nog skaffa mej att sladdbarn som ska heta Rakel Likström...hehehe...hoppas du förstod kopplingen!!!!
Nej nu ska jag ta och ladda mina batterier....

fredag 24 juli 2009

Fiske(o)lycka

Vilka var det som fick STORA fisken????
Jorå...vi två som hade minst intresse av att gå och fiska...
Vi som stannade kvar på stranden medans de andra rodde ut i båten...
Vi som inte "kunde" agna krokarna själva...
Naturligtvis var det Felicia och jag som stod där med fångsten...
Vet inte vem som var räddast, fisken, Fille eller jag...

Lyckan var dock när eländet själv lyckades slita sig från kroken och snabbt for ner bland stenarna på stenbryggan igen och så vidare ut i sjön... En lättnadens suck hördes då från både mor och dotter...

Visa av erfarenhet metar vi hädanefter enbart utan krok....

Biologisk väckarklocka...

En tanke från imorse, under att varmt täcke, mycket sömnig och extremt kissnödig...

"När Gud skapade människan måste han vetat exakt vad han gjorde då han fixade kisseblåsan (ja så kallar vi smålänningar den), precis lite för liten.....
Annars hade väl människorna sovit bort sitt liv.... "

Så åt skogen med analoga och digitala....
URINVÅNARNAS första väckarklocka var alltså biologisk!!!!

torsdag 23 juli 2009

Tjurig eller kool...

För att döva samvetet efter gårdagens plankstek och extremt kladdiga kladdkaka, skulle jag igårkväll ta en lång, snabb och extremt snygg joggingtur!!!
Svårt drabbad av "flickan-från-landet" komplex, drog jag därför på mig löparskorna och gav mig iväg ner mot sjön och skogen... Det här skulle bli en härlig löptur, och jag skulle naturligtvis känna mig lite förmer än de andra när jag om nån timme åter skulle vara tillbaka från smålandsskogens djup!!!
På lätta fötter, taggad till tänderna drog jag iväg... Ner mot sjön...härligt!!!
Där finns en liten skogsväg som jag av tidigare erfarenhet vet, leder ut på en landsväg.
Och från landsvägen kan jag åter leta mej tillbaka till syterns hus vid vägens ände!!! Lätt som en plätt, tänkte jag...jag väljer skogsvägen!!!
Det var bara det att efter ca en halv kilometer stoppas mina lätta löpsteg upp utav en stängd grind!!! Vad betyder det...Säkert ingen fara tänkte jag och svingde mej lätt över grinden och fortsatte i rask och väldigt snygg takt, vidare in i skogens djup... Det är då jag upptäcker dom..... DJUREN!!!!
Min första tanke är...
Mmmmm...söta små kossor!!!! Men om jag ler och ser snäll ut så kommer de säkert stå kvar och mumsa på sitt gräs där i dungen...
Ha!!!!! Så trodde jag!!!

DÅ... Först hör jag bjällran, sen brakar det till i snåret..och plötsligt är dom överallt..och det är då jag ser det!!!!!
Det är inga kossor....Dom har "tofs" under magen... Jag är helt säker... Tjurar!!!
Jag lovar.... Jag har aldrig i mitt liv känt mej mer som en seriefigur... Ni vet...En sån där som börjar springa, fast fortfarande står still och liksom bara springer i luften!!!! Kommer absolut ingenstans... och sen plötsligt, får man världens fart, benen går som trumpinnar och ögonen står som kobror ut ur skallen!!!
Jag sprang, jag sprang för livet...
Nu gällde inte längre att springa SNYGGT, nu var det bara SNABBT som gällde!!!!
Jag lyckades, jag flög som en hind över grinden och jag hade nått "the salvation"...
Jag vände mig sakta om för att ge ett stilla hånleende tillbaka till de hemska djuren, till min stora besvikelse hade de dock tröttnat och jag såg inte en skymt av dem..

-Det var tjurar, svarar jag "tjur"igt när jag kommer hemlommande.... Medan min syster "ko"olt hävdar att det rörde sig om kor...
Men jag är säker....jag såg ju "tofsen" under magen....(eller var det kanske svansen jag såg)?

onsdag 22 juli 2009

Vägs ände...

Om man åker ner i Smålands djupaste skogar, sen tar man till vänster och fortsätter ytterligare 3 mil...då kommer man hit!!!!! Hyltan 3!!!!! Systeryster o kusiner...skepp ohoj, here we come...

Ja, vägen tar faktiskt slut här och sedan breder Frissjön ut sig med sitt klarblå vatten...
Kan låta idylliskt, men skenet bedrar... (JA, har du sett "Skenet bedrar" förresten...hahaha...I love Hyacint Bucket)...
Vi välkomnas av två kastrerade hankatter, men vildsvinen vågar sig inte fram, eftersom svininfluensan går på gården...
När katterna jamat färdigt och vi klängt oss ur bilen, får vi faktiskt komma in i huset, innan vi blir hänvisade till husvagnen på parkeringen utanför huset...
Det är dock bäddat och mysigt...bara det att kudden är hård och luktar fel...sänglampan trillar ner i kudden, ingen täckning på mobilen och en stor skruv i väggen skaver mot min överarm.. När vi slagits färdigt om sängplatserna har Amanda vunnit och fått enkelsängen..
Fille och jag kryper ner tillsammmans, men snart får jag gasolnoja och måste öppna vädringsfönstret... Därav nästa bekymmer.... Herrn i huset, som av sed o ohejdad vana, är en morgonpigg kille, börjar strax efter att vi somnat , ja typ 06.00, att renovera sitt kök.
Börjar lätt med hammarslag under första timmen, men när klockan närmar sig sju, sätter han igång cementblandaren... Hade man inte tinnitus innan, vilket jag dock har, skulle man fått det nu...
Vid halv 9 står vi inte ut mer, tjejerna och jag, utan kravlar oss upp.... En idyllisk natt och morgon i urskogens vackra, lugna natur....
Och nu ska vi iväg och äta lunch med hela tjocka släkten....Ja faktiskt är det så!!!!
Eller ja...vissa av dom går visst på nån ny diet....igen!!!!!

tisdag 21 juli 2009

Torkskåpsmiraklet

...jodå, jag erkänner, jag är totalt beroende av min mobil....
...min ROSA fina, älskade mobil!!!

Igår inträffade dock den stora katastrofen...
På väg förbi toalettstolen, hör jag ett PLUMS, en hundradels sekund därefter ser jag mej själv stå med handen nerkörd, i en som tur var nyskurad vattenklosett, trevande efter min älskling!!!!
Visst fick jag tag i den, visst såg den ut som vanligt fastän alldeles våt, visst !!!!! MEN....ingenting fungerade längre... Mina bilder, mina kontakter, min sparade små sms...allt detta ....BORTA!!!
Jag kan lova att orden som strömmade ur min mun inte tillhörde mitt ordinarie vokabulär...
Ringde i förtvivlan till snälla vänner på min VANLIGA, VÄGGFASTA telefon....
-Lägg den i torkskåpet...fippla inte med den förrän imorgon så kanske det funkar... Det var rådet jag fick... Men tålamod är ju inte precis min starka sida....
Så efter en timme i total mobilabstinens...
Jag gör ett test i smyg...ändå ingen som vet...
VAD HÄNDER.... Min älskling är helad...
Jag är lyckligast i världen och numera tror jag inte bara på Gud, utan även på torkskåp!!!!

Och om du funderar på hur det gick med SIM-kortet... så var det ingen fara... DET KAN JU SIMMA!!!!!!!

fredag 17 juli 2009

Första dagen

Så är man då här, äntligen...jag är fjortismamma på riktigt!!!
Trodde den stora förändringen skulle komma när äldsta dottern fyllde 13, men NEJ, det är nu det händer!!!
Huset är plötsligt fullt av vita kajalpennor, hårsprej, spridda skurar av nåt som kallas kläder, urdruckna glas, STORA örhängen...ja ni vet ungefär...
Men ni vet, en fjortis klarar allt...man är i stort sett bara i vägen, förutom när det gäller snabba cash...då är man ganska populär!!!
Och så de där orden...
SEN...allt ska göras sen..
ORKA...ja det betyder väl ungefär...skit i det morsan!!!
TYP...det ordet tror jag att jag tycker minst om i hela världen just nu, typ!!!!

Men nu ska jag typ, fixa lite lunch till min en dag gamla fjortis och hennes syster- lilla "jag-med" som snart är 13, fast hon tror hon är 14 hon oxå...

Eller så väntar jag med att laga lunch...kan jag ju göra typ sen... ORKA!!!!