Herrarnas lekstuga!!!!!

Har skjutsat Stefan till stan...

Det är återigen dags för männens motsvarighet

till den kvinnliga syjuntan!!!!

Logen!!!

Ja, inte logen med hö på landet, utan Logen...!!!

Logen, Bifrostorden... dit man bara får gå om man är man och kan hålla

tand för tunga...med andra ord...Hålla käften!!!

De träffas nån gång i månaden och det är nåt med ordnar och

grader och mästare!!!

Så länge jag inte får veta vad de har för sig, kommer jag

med bestämdhet hävda att de ägnar sig åt att klia varandra

på ryggen, steppa nakna på bordet, dricka blod, knyppla

fina spetsar och sjunga ryska vaggsånger för varandra-i stämmor!!!

Och ikväll skulle visst Stefan stiga en grad....

Vad betyder det???

Kommer han ha 38 i temp från och med nu???

Blir han hetare?

Eller har det nåt med vinklar att göra???

Tja, så länge man inte vet får man ha sin egen sanning..

Jag tror dock det betyder att han får byta ut svart slips mot röd..och

möjligen byta sockerdrickan mot lättöl!!!!

Ja, ja....så länge som dom har roligt gubbarna så är det ju bara bra!!!

Och som man brukar säga...

Det "ordnar" sig alltid!!!!

(eller Bifrostordnar kanske man skulle kunna säga)!!!

Sömnlös!!!!!

Hittade ett paradis...
Det var njutningsfullt och välkomnande så länge dagen varade...
Men i och med att vargtimmen närmade sig ändrades karaktären märkbart!!!
Inte för att det spökade eller så...men ack hur få minuters sömn jag fick den första natten det vågar jag ens inte tänka på!!!
Det liksom lät överallt... Det ena ljudet avlöste det andra..
För det första var det köksklockan som dångade igång varenda himla halvtimme...
Sen var det husdjuren som på nåt sätt bestämt sig för att jag var en inkräktare och att min kudde skull beslagtas var och varannan minut... Var det inte en katt så var det en hund, var det inte en hund så var det en annan hund!!!
Klockan 03.47 slogs strålkastarljuset på automatiskt...trodde mig stå på en scen nånstans och att jag äntligen skulle få göra min debut, men när chocken lagt sig och jag återvänt till livet insåg jag att det bara var en vanlig läslampa som gick på timer...
MEN 03.47....HALLÅ!!!! VEM VILL LÄSA DÅ???????
När jag trodde mig varit med om det mesta denna natt och att det nu skulle bli några rofyllda morgontimmar då drog det absolut mest vedervärdiga vulkanutbrott igång i sovrummet tvärs över hallen... Jag kan ärligen säga att det lät ur alla ändar... Har upplyst husvärden om att gaslarm bör installeras snarast!!!
Vet inte om det var gasen som knockade mig eller om jag helt enkelt gick in i medvetslöshet på grund av ren och skär utmattning... Men vid klockan halv 8 vaknade jag av en underbar doft utav lussebullar och köttgryta!!!! Då var nattens bravader glömda och förlåtna...
Ja, ända tills det spikades upp ytterligare en dingelidångklocka just precis över huvet på min gästsäng... Då flyttade jag resolut in i sovrummet utan gaslarm, medans gasutsläpparen själv skickades direkt ut i gästsängen, utan att passera gå!!!
Sen sov jag som en prinsessa...gott, drömlöst och definitivt alldeles snark-och luktfritt!!!!
Åtminstone om jag ska tro mig själv!!!!!
Och en sak lärde jag mig på den här resan!!! Åk aldrig till Söderås utan öronproppar, solglasögon, gasmask och en alldeles egen kudde!!! Så undviker man en mardrömsnatt i paradiset!!!

Husmorssemester...

Äntligen!!!!

Kida heter jag och efter att ha levt ihop med mina valpar i 4 1/2 år har jag äntligen fått min rättmätiga semester..

Befinner min just nu på Åsas Pensionat i Örebro...och sanningen att säga kan det inte bli så mycket bättre! Långpromenader, god mat, kärlek och en massa sov i älsklingsfåtöljen!!!

Vi mötte en dam i skogen som tyckte att jag var "Vacker som en dag"... Åsa nämnde inte med en stavelse att jag var en lånehund.................Nä, hon satte minsann näsan i vädret och jag kunde ana en viss stolthet!!!

Idag har vi ägnat oss åt min älsklingslek.."Leta frolic i djupsnö".. Det är ett väldigt härligt tidsfördriv...
Men nu har jag kurat ihop mej i min favvofåtölj på ett mjukt och gott lammskinn... Där tänker jag ligga tills nån bär ut mej... För jag är en ganska bekväm liten rackare...men alldeles full av kärlek... Och det här att få slippa sina ungar ett tag...det borde alla mammor få göra ibland,,iallafall när ungarna är uppåt 30 hundår!!!!

En skippad middag...

Samtalet utspelar sig en torsdagkväll i november när jag plötsligt får adventsabstinens och inte lagar någon ordentlig kvällsmat....

Felicia;
-Jag är så lycklig...man kan inte vara lyckligare!!!
Amanda;
-Varför då?
Felicia:
-Ser du inte...Lussebullar, pepparkakor, glögg och SKUMTOMTAR!!!!

Tänk att det kan bli sån glädje av att skippa makaroner och korv!!!!
Tror vi ska ha glögg till kvällsmat många kvällar den kommande tiden!!!!
Och många skumma tomtar därtill!!!!

Rondellismellis...

Är just hemkommen efter en kall picnic med mina döttrar, i en av Örebros
rondeller...
Eftersom vi led av svår tidsnöd var detta det enda stället vi kunde hitta med en parkbänk på!!!
Visst...vi kunde ju brett ut våra stackars sittdynor på nån isig äng...det tyckte
iallafall Felicia...men jag var tveksam...
Tyckte faktiskt det var ganska mysigt att dricka varmt chokladkaffe, äta mackor och peppar-
kakor mitt i en trafikerad rondell med mina döttrar, allt medan folk tittade på oss som om vi kom från Mars...
Hoppas inte någon överambitiös socialarbetare såg oss...för isåna fall kommer det
väl nån anmälan om försummelse av minderåriga eller nåt!!!

Så kan det bli när inte tiden räcker till och man vill ha lite mamma-dottermys!!!
Och även om vi är kalla om tår och rumpor nu, så är vi alldeles varma i själen!!!

Inte lika bra, men iallafall..

Gillar inte att jag ibland kan känna mig så fruktansvärt avundsjuk på andra...
Plötsligt blir det så tydligt vad andra har som jag absolut saknar...
Det är inte så ofta som det handlar om materiella saker...bilar och hus, kläder och apparater...det kvittar lika...
Nej det är andra saker som jag önskar att jag ägde...

Människor med karisma, utstrålning, självsäkerhet och styrka...kan få mig att känna mig så oändligt "ingenting"..
Fina kroppar, vackra utseenden, hälsa och målmedvetenhet får mig oxå att hamna i slaskträsket!!!
Jag borde ju istället kunna glädjas åt andras lycka....
Ibland kan jag det....men verkligen inte alltid..
Och då känner man sig ännu sämre, för det är ju så fruktansvärt fult att vara avundsjuk och inte vara nöjd med det man är och har...
Man ska ju alltid vara så tacksam....

Det värsta uttryck jag vet är...
"Du är du och du duger".....
DUGER!!!! BLÄ!!!!
Låter som en gammal insutten soffa som man egentligen vill byta ut, men inte har råd att göra just nu....
Den får duga ett tag till!!!!
Usch!!!!
Kommer aldrig att säga dessa ord till min barn!!!
De får sig dagligen imatat att de är så speciella, att inget i världen kan ersätta dem...
Mina ungar....
Underbara...
Fantastiska...
Helt oersättliga...
Mitt liv....

Men hur ska man bli en sån där människa som man beundrar???
Finns det nåt recept???
Har man rätt att förändra den man är???

Önskar att jag vore supersocial...men jag är en ensamvarg!!!!!
Önskar jag vore smal och vacker...men jag saknar dom generna!!!!
Önskar jag vore frisk och stark...men jag fick inte välja!!!
Önskar jag var glad och strålande...men jag är en tänkare!!!!
Önskar att jag älskade att laga mat...men jag tycker verkligen det är urbota trist!!!
Önskar att jag var friluftsmänniska....men jag älskar att vara inomhus!!!
Önskar jag vore energisk....men jag är långsam och bekväm!!!

Jag är nog en gammal insutten soffa trots allt...
Önskar bara att jag själv kunde lära mig att tycka att det inte bara är "bra nog"...
utan faktiskt är helt fantastiskt och supercoolt!!!!
Men istället snurrar tankarna...
En kurs i social kompetens....Några plastikoperationer och botox....
Starkare mediciner och mer träning.... En kurs i matlagning...
Fjällrävenbyxor och ståltermos.... Energidrinkar och mindfullness!!!!

Skulle jag bli lyckligare och mindre avundsjuk då????
Ja....det är väl det som är frågan....
Inte lika bra som dom andra...men iallfall??????