fredag 31 december 2010

Last chapter....

Så var det dags att summera ännu ett år!!!!
Är jag samma Åsa som för ett år sedan???
*
Tja, mitt DNA lär väl vara detsamma.
Tyngdlagen har tagit ut ytterligare en del av sin rätt...
Kalufsen är av ren snålhet en decimeter längre...
Massa och densitet är konstant...
Livskartan i ansiktet har blivt mer detaljerad och tydlig...
Har minst 175 fler löpmil i benen...
*
Har under året fått förmånen att få ytterligare en tonårstös i huset..
Har definitivt skrattat mer än nånsin...
Fantastiska människor har klivit in i mitt liv, nya,nygamla och riktigt gamla!!!
Tyvärr finns det även dom som numera fattas mig...
Min nya och underbara last har blivit norskt chokladkaffe!!!
Även "Den lille nöttefabrikens" aktier måste gått i taket på grund av mig!!!
(Nu fastnade jag i skrivandet...hur i herrans namn gör man ett norskt ö på en dator....det finns ju ett grönt norskt ö på ä-knappen...men hur gör man....blir gaaaaaaalen)...
*
Jag har upptäckt att jag trots alla mina principer mot och uttalanden om att ha husdjur,
visst kan bli kär i en sjuk liten hund...
Har inte använt mina nya fina längdåkningsskidor en enda gång!!!
Skinnet på näsan har blivit allt tjockare...har sagt min sanna mening till både
rektorer, arbetsförmedlare och andra som tror att dom har rätt att sätta sig
över andra människors liv...Trampa aldrig mer på mej... TACK!!!
Har lärt mig att tycka lite mer om den som är jag...iallafall ibland!
*
Att jag ser som en kratta har jag inte erkänt under året och kommer ej heller
att tillstå under kommande år...Vaddå läsglasögon.. det är till för äldre ju!!!
Har gått från att ständigt har ring i örat...till att bära stora pärlor...
(Ja, det gäller ju inte tinnitusen då...det ringet finns kvar, med eller utan pärlor).
EN gång har jag kört in bilen i garaget i år...och det gick ju som det gick..ajajaj!!!
*
TACKSAM FÖR
att just du finns, just idag och just i mitt liv...
TACK!!!
Nu vänder vi strax blad.....
Så fantastiskt spännande det ska bli...
Inga löften, bara förväntningar och förhoppningar om att våga..
Våga leva det liv som är MITT!!!!

torsdag 2 december 2010

Parabolhunden...

Vår lilla lånehund hade lite "rinniögat", så jag tog henne till veterinären för att få lite snälla ögondroppar.... Det slutade med en 20 000-kronors operation....ja inte av ögat, utan borttagande av både inflammerad livmoder, urinsten och lös tand....
Hur kan detta hända...????
Vovsingen är 9 år och har aldrig haft en sjukdag förut och så kommer hon till mej 2 veckor och måste genomgå en total renovering????
Inte nog med dessa ingrepp...hon blev även ordinerad ögondroppsbehandling, antibiotika, smärtstillande, bantning och daglig tandborstning. Och nu är det jag som måste genomföra alla dessa förändringar!!! JAG!!!! Jag som alltid hävdat att jag inte är nån djurvän!!!
Men nu sitter jag här... Droppar ögon, tar tempen, bäddar varmt, bär ut för att kissa, kollar såret....ja det är som att ha en nyfödd bebis i huset igen!!!
Igårnatt sov jag på en madrass på golvet bredvid skruttan...hon får ju inte göra några hopp så jag vågade inte ha henne i sängen om hon skulle få för sig att hoppa ner när jag sov... Hade inte behövt bekymra mej... Hon sov som en klubbad säl efter all medicin....och jag, jag sov inte en blund!!!
Inatt skulle jag pröva en annan variant.... Jag bäddade en bädd av flera lammskinn. fleecefiltar och värmedyna åt henne alldeles nedanför min säng... Vi somnade, men efter en timme började hon gny och gråta och det fanns inget annat att göra än att ta upp henne i sängen med paraboltratt på huvet och allt...
Men nu kunde ju inte jag sova på grund av oro för att hon skulle hoppa ner, så när jag legat och vridit och vänt ett par timmar...kom jag på hur jag skulle göra!!! Inspirerad av Bullerbyn knöt jag ett snöre runt min arm. som sedan fästet i Kidas paraboltratt..så varje gång hon rörde sig, drog det i min arm och jag vaknade... Sen kunde jag somna gott...många gånger...eftersom det drog rätt rejält i det där snöret...
Nu har vi vaknat och kämpat oss igenom morgonproceduren som plötsligt inte bara är mat, vatten och en kissrunda längre...
Hon har somnat igen, på sin bädd av lammskinn och värmekuddar, medan jag ligger på soffan och knaprar ipren, dricker kaffe och funderar på om jag faktiskt ska skita i att städa den här veckan... Känns liksom som om kraften gått åt till annat.... Men oj vad tacksam jag är att jag fick tillbaka en parabolhund istället för en änglahund!!!!
Och förresten så såg iallfall mjälten hyfsad ut, sa veterinären..alltid något!!!!!