torsdag 2 december 2010

Parabolhunden...

Vår lilla lånehund hade lite "rinniögat", så jag tog henne till veterinären för att få lite snälla ögondroppar.... Det slutade med en 20 000-kronors operation....ja inte av ögat, utan borttagande av både inflammerad livmoder, urinsten och lös tand....
Hur kan detta hända...????
Vovsingen är 9 år och har aldrig haft en sjukdag förut och så kommer hon till mej 2 veckor och måste genomgå en total renovering????
Inte nog med dessa ingrepp...hon blev även ordinerad ögondroppsbehandling, antibiotika, smärtstillande, bantning och daglig tandborstning. Och nu är det jag som måste genomföra alla dessa förändringar!!! JAG!!!! Jag som alltid hävdat att jag inte är nån djurvän!!!
Men nu sitter jag här... Droppar ögon, tar tempen, bäddar varmt, bär ut för att kissa, kollar såret....ja det är som att ha en nyfödd bebis i huset igen!!!
Igårnatt sov jag på en madrass på golvet bredvid skruttan...hon får ju inte göra några hopp så jag vågade inte ha henne i sängen om hon skulle få för sig att hoppa ner när jag sov... Hade inte behövt bekymra mej... Hon sov som en klubbad säl efter all medicin....och jag, jag sov inte en blund!!!
Inatt skulle jag pröva en annan variant.... Jag bäddade en bädd av flera lammskinn. fleecefiltar och värmedyna åt henne alldeles nedanför min säng... Vi somnade, men efter en timme började hon gny och gråta och det fanns inget annat att göra än att ta upp henne i sängen med paraboltratt på huvet och allt...
Men nu kunde ju inte jag sova på grund av oro för att hon skulle hoppa ner, så när jag legat och vridit och vänt ett par timmar...kom jag på hur jag skulle göra!!! Inspirerad av Bullerbyn knöt jag ett snöre runt min arm. som sedan fästet i Kidas paraboltratt..så varje gång hon rörde sig, drog det i min arm och jag vaknade... Sen kunde jag somna gott...många gånger...eftersom det drog rätt rejält i det där snöret...
Nu har vi vaknat och kämpat oss igenom morgonproceduren som plötsligt inte bara är mat, vatten och en kissrunda längre...
Hon har somnat igen, på sin bädd av lammskinn och värmekuddar, medan jag ligger på soffan och knaprar ipren, dricker kaffe och funderar på om jag faktiskt ska skita i att städa den här veckan... Känns liksom som om kraften gått åt till annat.... Men oj vad tacksam jag är att jag fick tillbaka en parabolhund istället för en änglahund!!!!
Och förresten så såg iallfall mjälten hyfsad ut, sa veterinären..alltid något!!!!!

1 kommentar:

  1. Kida mår bra fysiskt, men psykiskt lider hon. Saknar er alla, speciellt dig Åsa. Jag måste få komma ner till er med henne efter alla helger. Hon har funnit sin rätta kärlek hos fam. Sollerman. <3

    Håkan

    SvaraRadera