Fostermatte till en Röding...

Det här är Röding!!!

Röding bor hos oss för tillfället.

Hon är söt och lat och lite tjock, men världens ljuvligaste lilla varelse!!

Hon går passgång, har lösa tänder och är full av kärlek!!!

Den som var minst intresserad av att ha en lånehund, är nu utvald

som Rödings absoluta favorit...Stefan!

När han kommer hem från jobbet återuppstår den lilla hunden

från den koma hon slumrat i hela dagen....

Nåt slags tuppjuck drabbar henne och hon far omkring som

en tornado i exakt 43 sekunder, sen är hon trött igen!!!!

Stefan själv lägger sig direkt på hallgolvet för att gosa med Röding och

det tar minst en kvart innan han minns att det finns 3 till i familjen

som man kanske ska säga HEJ till!!!!

Det roligaste var dock när jag hörde honom ge henne mat

första morgonen...

-"Stackars människa får du inte mer mat än såhär"????
Då fnissade jag i smyg och tänkte att lite kär är han nog ändå

i den lilla varelsen!!!

'

En elak tant i skogen sa att Röding var lite tjock.

Då blev jag väldigt förnärmad och lite kränkt..

Sen bestämde vi oss, Röding och jag, att den tanten ska vi

minsann inte hälsa på mer.

Och så tog vi en extra godis!

'

Amanda har lyckligtvis varit sjuk i 3 dagar och kunnat göra

den lilla hunden sällskap..

Som två små varma sillmjölkar har dom sovit sig igenom dagarna,

nära, nära, nära varandra!

Den som snarkat mest är INTE Amanda...

'

I morse fick jag bära ut Röding för att hon skulle kissa!!!

Det är ju så varmt och skönt i sängen...

Det enda som kan få henne att vakna till är när man skramlar med

maten...ja förutom när Stefan kommer hem då!!!

Men i morse reagerade hon inte ens på det..

Snacka om sömnig!!!

'

Nu har vi just kommit in efter en långpromenad i det vackra

höstvädret och hon har kurat ihop sig i soffhörnet

för att ägna sig åt det hon lever för...SOVA!!!

Så medan hon snarkar vidare och njuter sin skönhetssömn ska

jag ta mej en kopp kaffe, lägga upp fötterna på bordet

och riktigt känna efter hur det känns att vara matte för första

gången i mitt långa liv...

Matte till en liten söt, tjock och lite annorlunda Röding!!!

Hur????

Jag har ett problem....

Hälsporre!!!

Det betyder fula, ortopediska skoinlägg för 900 kronor!!!

Nu till nästa problem...

Det här är ett axplock av mina skor!!!

I vilket par får jag ner dessa hemska sulor???

Nä...det funkar inte alls!!

Jag får tydligen fortsätta umgås med min hälsporre!!!!

Leva nu....

Tänker att nu är det nog dags att börja leva lite igen...
Det har faktiskt varit så att mitt liv har stått på "hold" över sommaren..
Så mycket svart och jobbigt som liksom har blockerat livslust och sug efter
nya erfarenheter och upplevelser...
Men nu, efter några positiva pushar och efter att ha förstått att det kanske finns
en och annan ängel som vakar över mej, tror jag att mitt sug efter livet börjar
återvända så smått!!!!

Så den här veckan vill jag...
*gå på picnic, sitta på en fuktig filt och dricka sunkigt termoskaffe samtidigt som jag
njuter av höstsolen och alla underbara färger...
*dansa salsa, zumba, bugg och foxtrott tills fötterna blöder och liktornarna växer som
små vulkaner under trampdynorna...
*plöja igenom alla härliga pocketböcker som bara stått och stirrat på mej samt gett mig
dåligt bokläsningssamvete sen i mitten av juli...
*hälsa på mej själv och de andra på morgonen med ett leende och önska oss en god dag...
trots att mjölken är slut och brödet har möglat under natten...
*träna för att jag njuter och mår bra av det, inte för mitt dåliga samvetes skull....

Förresten tänker jag börja NU....
Jag drar iväg på Zumba...!!!
Och det bästa av allt....imorgon får jag mina nya benproteser..
Nåja ok....hålfotsinlägg då....
Det betyder.....
HÄLSPORRE GOODBYE!!!!!
Visst är det härligt!!!!

Dagens fundering...

Min 15-åring tittade fundersamt på mig i morse när jag pep nåt om min eländiga hälsporre, och så sa hon...

-Mamma, jag ska bara tala om en sak för dej. Du blir inte yngre med åren, även om det ser ut så!!!!

Är inte 100 på hur jag ska tolka detta?????

Ett riktigt nyp...

Precis så här ser jag ut idag....

För första gången kallad till den obligatoriska mammografiundersökningen...

Ska jag va ärlig så var det en ganska bitterljuv känsla att få det där brevet...

En bra känsla att få göra en ordentlig undersökning och en inte lika bra känsla av

att inse att man just klivit in i den gyllene medelåldern där man får subventionerade

undersökningar just för att man börjar bli...hmfpr....gammal....

Nu är det iallafall gjort...

AJ!!!!!

Jag säger inte mer än så....

Men mår efter omständigheterna bra!

Det höll dock på att ta en ände med förskräckelse...

Jag hade nämligen i den tidiga morgonens förvirrade tillstånd,

parkerat mej i väntrummet för "Övre gastroskopisk kirurgi"...

Där satt jag i godan ro och läste tidning efter tidning...

Tyckte väl att det var lite märkligt att det även fanns män i

väntrummet... Men nuförtiden vet man ju aldrig!

Man har ju fått lära sig att inte döma hunden efter håren...

Funderade oxå på varför klockan bara gick och gick...

Skulle ju vara här 08.00 men den tiden var passerad med råååååge!!!

Efter en halvtimme kom det dock en räddande ängel i form av en

alldeles vanlig sjuksköterska....

-Är du anhörig????

-Näpp....jag ska göra ett sånt där tuttnyp....

-Men lilla vän, då är du helt galet fel...

-Ooooops!!!

Skamset fick jag lufsa iväg!!!!

För att förstå hur totalt förvirrad jag varit denna tidiga höstmorgon,

kollade jag för säkerhets skull...ville veta hur jag hamnat där jag hamnat!!!

Och sanna mina ord, där fanns en skylt där det klart och tydligt stod

MAMMOGRAFIENHETEN...

Att det sedan satt en stor, tydlig pil åt helt motsatta hållet...

det är en helt annan historia!!!

Men man får väl vara glad att det slutade som det slutade...

Jag kunde ju blivit resultatet av en gastrisk bypass och det hade

ju inte varit så trevligt...

Eller förresten...

Det hade väl inte varit så himla dumt egentligen...???

Hmmmmm.....nu blev jag fundersam!!!

Borde kanske trots allt stannat där jag var...

fått en mycket mindre magsäck och framför allt

sluppit morgonens rejäla nyyyyyp!!!

Attans!!!!