Soulmate..

Soulmate, tvillingsjäl, bästis, själsfrände...man kan kalla det vad man vill, men när det händer...då är det bara så!!!!
Påminns om det när jag ser min yngsta dotter, som för första gången i sitt liv verkligen hittat en sån skatt!!! Tjejerna har bott granne sen dom föddes, men aldrig egentligen "sett" varandra eftersom dom hamnade på olika dagis och i olika klasser.. Men så i vintras hände nåt och nu är dom totalt oskiljaktiga!!!!
-Mamma...jag går till Jessica!!
Till dom orden både vaknar och somnar jag just nu!!!
Egentligen vet jag inte vad dom gör, för dom bara är på nåt sätt... Är dom inte hos varandra så är dom antingen uppkopplade över datorn eller har varandra i örat... Telefonsamtalen låter ungerfär...
-Mmmmm
-Ok
-Mmmmm
-Snart
Varvat med långa tystnader...
Kanske lyssnar dom på varandras andetag eller nåt, annars är det väl bara tryggheten att ha den andra i örat när man gör sina läxor, eller när man måste hem och äta hos sin gamla vanliga familj!!!
Ibland längtar jag ihjäl mej efter dom... Verkar vara roligare att vara hemma hos Jessica... Hon har ju massa marsvin och pool... Det har inte vi!!! Försöker iallafall få hit dom för att äta mellis...så jag får se ler-och-långhalm, Bill o Bull, Humle o Dumle ibland!!!!

Men visst minns jag hur det var... Jag tyckte alltid det var roligare att vara hos Karin... där fanns så mycket roliga saker.. Dom hade microvågsugn som såg ut som en rymdfarkost, där vi smälte choklad och höll på att bränna ner hela huset.. Man fick använda smink hos Karin, men jag såg alltid till att skrubba bort allt innan jag gick hem... (förutom den gången jag målat nagellack på tårna, det gick ju inte att få bort...minns hur jag satt med fötterna i bidén med tvål, vatten och nagelborste och skrubbade tills tårna blödde...men det fungerade inte ändå)!!!!
Vi fick mima till Baccara oxå...sån musik fanns inte hemma hos mej... Det kändes som ett äventyr!!!
Minns oxå att dom använde vitök när dom lagade mat...men det vågade jag aldrig prova...var rädd att jag skulle lukta "zigenare"... varifrån hade jag fått det?? Och vad skulle det vara för fel på det, funderar jag på nu???!!!!
Det var ofta spännande gäster hemma hos Karin oxå...missionärer som var ormbitna och satt med svullna fötter på köksbordet... Släktingar som inte var från Småland utan kom resande ända från Stockholm... så extremt exotiskt eftersom jag aldrig själv ens varit i huvudstaden på den tiden!!!
Vi härjade ofta runt i källaren där symaskinen stod till vårt förfogande... Karin, hon började alltid storslaget...det skulle bli byxor, som sedan nog skulle bli en tröja istället, som nog egentligen passade bättre som väska, men som slutade som en halsduk... Det var likadant varenda gång, men äventyr var det!!!!
Minns oxå att hennes föräldrar åkte utomlands...det hade aldrig mina föräldrar gjort.. Kommer särskilt väl ihåg en sen kväll när föräldrarna väntades hem från Ceylon, som det hette på den tiden. Jag hade fått lov att vara kvar och vänta jag oxå.. Jag glömmer aldrig dom där goda lila chokladkulorna med hasselnötter i som dom hade med sig... Jag njuter än idag när jag äter Anton Berghs lila Hasselnötskulor, men dom blir aldrig lika goda som dom var den där kvällen på Vinks väg!!!

Ja, att ha en soulmate, tvillingsjäl eller bästis kan till och med få Anton Berghs choklad att smaka ännu lite bättre!!!!

Så en alldeles speciell hälsning till er som vet att jag bär er i mitt hjärta... Mina soulmates!!!
Älskar er...Puss o Kram!!! Ska tänka lite extra på er idag!!!