tisdag 25 augusti 2009

Stalkern

Jag har en stalker... Alltså en ovälkommen gäst i mitt liv..
Många tror mej inte när jag väljer att berätta, men sanningen är faktiskt så...
Redan för många år sedan gjorde hon sina första besök... I början reagerade jag väl inte så mycket på det... Tänkte att det är väl ok, hon kommer att tröttna..
Men hennes besök har bara eskalerat...
Min familj vet om henne, men jag försöker alltid dölja hennes påhopp och besök så gott jag kan. Man vill ju inte att andra ska behöva lida.. Ibland visar hon sig dock för dom, och dom gillar henne inte alls.. Hon har förstört flera av våra semestrar, hon har ödelagt stora delar av vårt sociala liv, hon kräver ständig uppmärksamhet och hon tar för sig utan att fråga..
Att jag skriver om henne här bekommer henne inte ett dugg, det är nog mest jag som som tycker att det är pinsamt att hon finns.
Många av våra vänner har hört talas om henne, men förstår nog inte i vilken omfattning detta påverkar vår familj... Det är ju ingenting man är stolt över precis..
Varje dag när jag vaknar funderar jag på hur den här dagen ska bli! Kommer hon lämna mig ifred idag, eller kommer hon att attackera... I 9 fall av 10 dyker hon upp..
Har på alla sätt försökt att bli av med denna ovälkomna gäst... Jag har bett om hjälp, fått henne att prova om terapi kan hjälpa, mediciner av olika slag, men INGENTING tycks bita på henne... Hon har bestämt sig och hon ger sig inte...
De enda tillfällena jag får vara ifred är när jag tränar eller springer.. Det tycks vara så att fysisk aktivitet är något som hon absolut inte gillar.. Ibland följer hon med ändå, men hon brukar faktiskt ge sig efter en liten stund... Då njuter jag!!!! Hahaha...Det kan hon ha!!! Gissa om jag älskar att träna!!!!! Äntligen en stunds frihet!!!
Hon är redan här idag..men jag ska snart ge mig ut och springa...och då kommer hon att försvinna en stund... Härligt!!!

Att jag delar med mej av det här är för att jag vill att ni som läser ska förstå varför jag ibland kan verka trött och irriterad... Det är inte på er, det är på henne...

Förresten... Hennes namn är fröken Fibro...
(alltså den osynliga, "ej existerande" sjukdomen fibromyalgi)

3 kommentarer:

  1. Jag hoppas att "fröken" skulle kunna lämna dig nu när du skriver om henne....

    SvaraRadera
  2. Åh vad säger man....stryk skulle hon ha den eländes käringa!

    SvaraRadera
  3. Massage Åsa, massage!!! Jag kör ju fibro-massage. Den hjälper att minska symptomen, en del säger att de känner sig helt okej efter ett tag. Hör av dig om du vill... Kramis

    SvaraRadera