fredag 8 januari 2010

Tur i oturen...


Hade räknat med att svänga mina lurviga tillsammans med några
andra glada tjejer på Ritz ikväll....men jag ORKADE inte!!!
Dagen har nämligen inneburit en inte alltför behaglig överraskning!!

När äldsta dotter kom upplarvande framåt 11, slängde hon sig i soffan
för att titta på tv... Plötsligt säger hon:
-Mamma, vad konstigt, orden på textremsan bara försvinner,
blinkar till liksom...(jag drar öronen åt mej...vad är detta???)

Det där höll på en stund, hon kunde inte läsa pga att det blinkade och
orden försvann... Sen kom värsta ensidiga huvudvärken..(mammaångesten
stiger då ytterligare några snäpp...tänker på när pappa fick sin propp i hjärnan).

Strax därefter börjar hon må fruktansvärt illa..och det slutar som illamående
ofta slutar, nämligen i en hink, bredvid sängen!!!

Då ringer jag sjukvården och vi får genast komma till barnmottagningen!!
Ibland glömmer man hur bra man har det i ett land där sjukvård faktiskt
finns och fungerar och till och med är gratis för våra små änglar!!!

Det konstateras klassisk migrän, så det lilla livet har alltså ärvt något från
sin farmor och mormor ändå!!! Fast det kunde hon lika gärna varit utan
tycker jag!!!
Alltså innebar dagen Sollermanfamiljens första migränattack...
Hoppas av hela mitt mammahjärta att hon slipper vara med om det igen!!!
Men på nåt sätt så känns det faktiskt som TUR I OTUREN!!!

Och vad är väl då en dans på Ritz...långtråkig, högljudd, svettig och alldeles,
alldeles UNDERBAR!!!
Men ikväll står jag över...

3 kommentarer:

  1. Usch.. hoppas hon mår bättre. Vet precis hur det där känns när man helt plötsligt inte ser vissa delar av det man faktiskt tittar på! Och sen kommer jordens huvudvärk... urgh... Tur att det inte var propp iallafall, för det hade ju varit ännu värre. Kramis från mig.

    SvaraRadera
  2. Tack goa Helena...Ja, det känns faktiskt som tur i oturen och den som bekymrar sig allra minst är hon själv!!!
    Hoppas ni har det bra,..när flyttar ni hem till Sweden???? Kramisar

    SvaraRadera
  3. Så fort vi kan! Längtar hem! /Helena

    SvaraRadera