Eh?

Slut på energi..
Sur..
Irriterad..
Trött..
Likgiltig..
Ungefär så har jag känt mej den senaste veckan!!
Visst låter det underbart????
Men dom som vet bättre än jag, säger ju att man måste ha såna
dagar för att kunna uppskatta och känna glädjen, energin och den
sprudlande nyfikenheten andra dagar???
Fast jag vet inte jag...
Skulle nog hellre vara glad och alert för jämnan..UTOPI!!!! Jag vet!!!

Tycker jag har ägnat megamycket tid åt konsten att leta och hitta!!
Först var det Felicias mobil som var puts väck..
-Jag la den på skrivbordet..JAG VET ATT JAG GJORDE DET!!
-Mmmm, då lär den ligga där..
-Men den gör ju inte det!!!
-Näpp...den har antagligen fått ben!!
Efter en hel kvälls sökande, tog jag ett djupt andetag, lyssnade inåt och
naturligtvis hittade jag den direkt.. Mellan soffkuddarna i vardagsrums-
soffan... Tänk att en mobil kan GÅ genom hela huset alldeles själv, utan att
nån ens ser det!!!
Sen var det mitt Visakort.. Hade handlat i flera olika affärer inför helgens
alla födelsedagsfirare..
Så skulle jag bara ha lite mat på COOP..
Lite mat blir alltid mycket mat och tunga korgar tycker jag..
Äntligen i kassan, med famnen full av kassar från olika affärer och
en överfull matkorg.. När jag äntligen lyckats få upp allt på bandet och ska
betala, finns inte mitt Visakort.. Borta!!! Puts väck!!!
Svetten bryter fram, hjärtat börjar slå lite hårdare!!
Till saken hör att jag är pedant i nästan allt, men absolut inte när det
gäller min plånbok.. Kan OMÖJLIGT hålla ordning i den.. Jag skäms
varje gång jag tar upp den och rotar efter pengar bland kvitton, visitkort
och recept...
Nu står jag där, med en alldeles kaotisk plånbok och Visakortet är bara borta!!
Får packa ner maten i kassar och ge mej ut på jakt..
Rusar tillbaka till affärerna jag varit i.. Men alla tittar oförstående på mej..
Nej tyvärr, det finns inget kort.. Nu börjar paniken slå till..
Det är alltså stulet.. Hur gör man då? Spärra, ringa banken..
På Cubus slänger jag ut allt jag har i mina kassar, på golvet för att se om det
möjligen hamnat bland presenterna.. NOPE!!!!
Känner mej som en idiot..
Då tittar jag i plånboken igen...för typ 17nde gången..
Då ligger det ju där!!!
Adrenalinöverskottsproduktion i onödan!!!

När jag äntligen kommer hem med presenter, mat och visakortet i plånboken,
möts jag av 2 fjortisar..
-Josses busskort är BORTA!!!
-Hon ska ju ta bussen om 5 minuter...gör nåt mamma!!!
-Var la du det senast??
-Här, mitt i väskan, sen var vi ju och åkte pulka!!
Ser för min inre syn ett busskort i Sörbybacken, under snön, väl dolt!!
Men när Josse ger upp letandet och ringer sin mamma.. då ber jag Felicia
leta en gång till i väskan..och då...LIGGER DET DÄR!!!!
Well...bussen missades, men busskortet återfanns..

Hur kan det vara sådär HELA tiden???
Man letar och letar och ser ingenting?
Och sen så bara finns det där man letat...

Jag fattar ingenting..
Men det är ju i för sig ingen nyhet...