Fundering..

Undret är inte att kunna flyga högt i luften...
Det är inte heller att gå på djupt vatten...
Nej, livets mirakel är att få vandra här på jorden!!!

Nåt att fundera på...

Vad är likheten mellan lasagne och dubbdäck???

Fick mitt livs överraskning igår när jag kom hem från Stockholm...

Redan när jag öppnade dörren kände jag en doft av mat..

VA???

Lasagne i ugnen!!!!

Visserligen halvfabrikat men ändå!!!

Min fråga då..

-Va, visste du att det fanns köttfärs i frysen??? Och att vi hade lasagneplattor hemma??

-Nä, jag köpte...

-Aha...men vi hade ju..

-Bli lite glad istället för att ta reda på hur processen gått till!!!

-Jo, men jag är i chock!!!

Positiv chock!!!!

Ungefär som om jag skulle komma in och säga att jag bytt däck på bilen...

Skulle du då inte tycka det var konstigt om jag åkt till biltema och köpt nya istället för att använda de gamla vi har i garaget...????

Då förstod han...

Men oj vad gott det var...

Och majs hade han inte köpt...han hade tittat i skafferiet och använt den vi hade!!!!

Det finns hopp!!!

Lantlolla i storstan!!

Det var dags idag igen...
Ibland så bara måste jag ta mig en tur till vår vackra huvudstad..
Strosa runt, dricka latte, titta på folk, shoppa lite, insupa atmosfären, känna mig en aning urban!!
Det finns alltid en förväntan, ett litet pirr i magen när jag tar bussen eller tåget för att möta "Städernas stad"...
MEN ATT JAG ALDRIG LÄR MIG!!!
Tycker alltid att jag gör mig lite fin och käck när jag ska dit!!
Ni vet lite sådär avslappnat uppklädd... Som jag tror!!!
En sjal slängd aningen slarvigt runt halsen, solbrillor nerkörda i ett organiserat rufs, dojjor som är snyggare än sköna... Allt för att passa in i Stockholms flow!!!
MEN DET BLIR JU ALLTID LIKA FÖRBENAT FEL...

Redan på tåget, när jag såg mig själv speglas i fönsterrutan med Närkeslätten fladdrande förbi i bakgrunden, kände jag att jag var helt fel!!!
Tröjan hade luddat av sig på mina leggings så de var inte längre svarta utan grådammiga..
Stövlarna var alldeles för varma så mina stackars fötter fick ett ofrivilligt ångbastubad!
Halsduken var stickig och kliade så jag höll på att bli galen... Rufsflätorna gjorde ont och glasögonen hade redan trasslat sig fast i hjässkalufsen...
Varenda rynka hade bestämt sig för att visa upp sig ordentligt och läppstiftet som var så snyggt hemma, var plötsligt helt fel!!!
När jag så anlände Stockholm och såg det vackra folket stressa fram med alla sina shoppingkassar, snygga frisyrer, perfekt sminkade små ansikten och med väldigt viktiga och busy miner, då sköljde vågen av "känna-sig-så-fel-som-man-bara-kan-göra-när-man-är-helt-fel-känslan" över mig....
Inte panikångest, snarare en sorts prestationsångest tror jag...
Resultatet av detta blev... En sjöblöt liten lantlolla i storstan..
Så det första jag fick göra, var att gå in på HM och köpa nya en ny outfit..därefter tog jag min HM-kasse och gick in på KappAhls provrum och bytte om!!!
Hoppas verkligen inte dom hade dolda kameror där...isåfall måste dom ju verkligen undra...
Av med kläderna...knöla ner dom i en kasse, på med nya...sådärja!!!

Torr och aningen fattigare kunde jag fortsätta min Stockholmsdag!!
Visst fanns det guldkorn under dagen...
Men det där med "Stockholm i mitt hjärta"..???? Efter en dag där, känner jag det mer som "Stockholm i mina fötter"... Ajajaj!!

Nej...jag ska nog hålla mig hemma, lufsande omkring i skogen i mina fula men älskade träningkläder..
Och det bästa av allt är att i skogen spelar färgen på läppstiftet ingen roll alls !!

Låt mej...

Så löjligt enkelt!!!
Ett klick, en uppdatering och så var 7 månaders irritation och ilska borta!!!

Så nu ska jag väl vara här och reta försäkringskassan igen då!!!

Min blogg....min oas!!!
Låt mej vara den jag vill här...
Låt mej lägga till och dra ifrån som jag vill...
Låt mej leta mina guldkorn och få njuta av dem...
Låt mej gömma det som är fult och fel...
Låt mej bara vara....

Jorden anropar!!!!

Kan nån förklara...
Av någon mystisk anledning, som jag inte har en aning om, kan jag inte längre blogga på min rosa lilla blogg.. Inläggen vägrar publiceras...
Tror ta mej sjutton att jag skrivit 100 inlägg som bara fastnar... Det som då händer med mej är inte heller så trevligt...
Oftast säger jag nåt väldigt fult ...typ-"feta äckeldator jag får pestspunk", sen skriker jag lite, trycker på alla knappar, stänger ner hela bloggeländet, hatar allt med blogg, tycker plötsligt rosa är en fuuuul färg och sen smäller jag igen datorlocket så det tjongar i fönsterrutorna...avslutar med en kopp kaffe och en lömsk blick på datorn... Så här har det varit sen mars..
Idag prövade jag att gå in på Stefans dator och vad händer... Jodå...NO PROBLEMS!!!!
Men hallå!!!! Det är väl min blogg och mina inlägg!!!!
Hur kan det funka från en dator men inte från en annan???
JAG FATTAR INGENTING!!!
Om nån vet och kan.... Please help me och du kommer bli min bästa vän forever!!!

Fast egentligen...
Detta måste ju bara betyda en sak.... jag MÅSTE få en ny dator??? !!!!
Och då lovar jag att inte skrika fula spunkord, inte smälla i locket och framför allt...Jag ska varken blänga lömskt på datorn eller hata rosa!!! Det enda jag ska fortsätta med är kaffet!!!
Ha en fin och härlig dag...

Nu ska jag stänga locket försiktigt och fint och klappa lite extra på datorn jag fick låna!!!
Med hopp om snar och total bättring och kanske en ny laptop, en rosa!!!!

Tacka livet...

Det dåliga samvetet kom förstås som ett brev på posten...

Hur kan jag sitta här och beklaga mig över mitt, när hela Japan slås sönder av

demoniska naturkrafter...???

När katastrofer inträffar förändras plötsligt ens eget perspektiv...

Men måste det hända såna enorma förödelser för att få oss att vakna till...

Just nu känns det som...."Jag ska aldrig nånsin i hela mitt liv, klaga över småsaker

igen..". Men av erfarenhet vet jag att snart är jag troligen tillbaks igen.

Tillbaka i mitt eget lilla liv, där de små bekymren kan tyckas oöverkomliga.

Katastrofer som en borttappad handske, en glömd tandläkartid,

cykelpunka eller en avbruten nagel kommer återigen att förstöra dagen...

Tomt på kontot, 15 cm snö, var ska vi fira jul i år och

köpte vi verkligen rätt soffa, kommer få mig att ligga vaken på nätterna och fundera...

Jag vill inte hamna i ankdammen igen, men troligtvis blir det väl så ändå...

Men just idag, just ikväll vill jag istället skicka mina tankar till alla som verkligen lider.

Och istället för att klaga vill jag tala om hur oerhört bra jag egentligen har det..

Och nu, nu ska jag dricka kaffe... Bara en sån sak!!!

Idag vill jag tacka livet...

Om jag använde fula ord skulle jag skrika...

....jag HATAR den djävulusiska, helvetiska, förbannade fröken Fibro!!!!!

Men nu använder jag ju inte såna ord på grund av arv och ohejdad vana.
Så istället säger jag... BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!

Det enda positiva är att man blir en rätt hyfsad skådis...
Men ibland spricker bubblan...som nu!!!
Jag drar ner rullgardinen och hoppas hämta kraft för en ny fight mot min värsta ovän!!!
Jag vill orka LEVA inte bara FINNAS!!!!!

Till alla som kan känna igen sig....KRAM!!!!

Rättvist??? Njae...jag är skeptisk...

Nej...jag tycker inte det är rättvist...
Bara för att mina slalomskidor är ungefär hundra år gamla och pjäxorna har 63 knäppen vardera, så är det åtminstone Salomonbindningar på laggarna...
Då tycker jag att man borde få vara med...i backen alltså!!!
Men dom som har skidor inköpta på 2000-talet, hjälmar och pjäxbagar, dom drog iväg och lämnade mej härhemma med stryktvätten...
Jag tycker mina Kästleskidor och min Stenmarksmössa är helt okej för några åk i backen...
Nej...nu ljuger jag så det svartnar för ögonen....

Skulle troligen dö av skam om jag ens fick på mej eländet... Tror till och med att jag drog bort några kilon på vikten när bindningarna skulle ställas in senast... Hellre ett brutet ben än att nånsin erkänna min vikt till någon... Det skall tilläggas att jag inte ställt mig på nån våg de senaste 10 åren....så då förstår ni att det är längesen jag använde utrustningen!!!

Funderade dock på om jag skulle ta med mig mina "splitternya" längdskidor (ja dom känns faktiskt splitternya för dom är bara använda en gång trots att dom numera har några år på nacken) och ägna mig åt Tour de ski en stund....
Men ju mer jag tänkte på det, desto mer tveksam blev jag... Det är ju för sjuttsingen dagsljus ute, och det är en skidanläggning dvs förmodligen fler än jag som tänkte nyttja spåret... Så efter moget övervägande tackade jag nej till en dag med äggmackor, oboy, frisk luft och skavsår...
Så härmed hänger (ja inte hänger utan hänger med j) jag mer med liv och lust åt tvätthögen och tycker nog att livet är ganska rättvist ändå... Jag har ju trots allt Salomonbindingar på laggarna!!!

Åh...

Jag säger bara Anders Bagge...du är helt enkelt underbar även om höften satt fast lite grann och blicken var klistrad i golvet... Jar drar gärna en vals med dej...närsomhelst, varsomhelst, allrahelst!!!!

Och Ranelid....jag har alltid tyckt du är en pärla... Och ikväll insåg jag att jag har rätt... På vilket sätt du förde din dam... Raise and fall, fotarbete, knän och hållning, vad spelar det för roll när man som du har talets gåva... Så jag skulle sammanfatta din insats med "Powerwalk AND Powertalk"!!!!

Jessica Andersson....ljuva, väna kvinna!!! Om jag fick välja så skulle jag vilja vara just i dina kläder 12 veckor framåt!!!!

Men nu går ju inte det, så jag får nöja mej med att se Pascalidou fjompa omkring som en fjortis på dansgolvet för att visa att hon kan gå ner spagat...(Det kan faktiskt jag oxå...tro det eller ej!!!!)

Men å andra sidan är det ju ganska kul att se en stelbent Tina Törner som aldrig gått i högklackat, drämma till och gå om "fjortisen" i både jurykritik och poäng...

Även en gravallvarlig Frank Andersson visade sig vara bättre på cha-chasteg än både Graaf och Pascalidou... Lite oväntat men mycket fnissvänligt!!!!

Och förresten....

Vem har buggat med Tony Irving i Norge????

Joho...det har jag...

Så snart ringer han mig och frågar om jag vill vara med i Let´s dance...

Då kommer jag svara...-Kanske...På ett villkor...Att jag får dansa med Daniel....Daniel da Silva!!

Och då kommer Tony att säga... Absolut, Självklart, Klart som korvspad!!!!!

Så kommer det att bli!!!!

Och jag kommer sväva fram på små rosa moln i alla mina dagar!!!!

No excuses...

Från och med idag kan ingen komma och säga till mej att det finns en ursäkt för att inte träna!!!

På mitt älskade gym finns faktiskt inga begränsningar...

Där är vi som en stor påse "Gott och blandat"...

Nån är 100 år och sitter mest på nån maskin och tittar på folk, en annan kommer inrullande med sin rullstol, häver sig upp i roddmaskinen, ror i sin takt och lyser som en sol.

I "muskelrummet" trängs dom som är lite biffigare än oss andra, där inne stånkas och stönas det mer än nån annanstans...ibland undrar man faktiskt vilken typ av träning de genomför... Jag har vågat mig in där nån gång ibland och jag har aldrig haft sån träningsvärk som efter några utfall därinne...och då stånkade även jag!!!!!

Att man måste se ut på ett visst sätt, eller vara klädd efter en mall är bara bluff...

Framför mej igår, tränade en karl som i min ungdom var en känd sångare och låtskrivare... Där stod han på crosstrainern iklädd illorange tröja, små svarta shorts och FOPPATOFFLOR utan strumpor... ALLA KAN!!!!

Sen, bara en liten stund senare, klev en kvinna av utländsk härkomst upp på crosstrainern bredvid...

Iförd burka och vinterstövlar med rågummisula och lurvfoder, trampade hon glatt, fastän hon inte fick tramporna att gå framåt utan bakåt!!!

Först kände jag fnisset bubbla i magen, sen blev jag mäktigt rörd... ALLA KAN FAKTISKT!!!!

And there are NO EXCUSES!!!!

Kanske är det dags????

Skickar en extra stor flaska "head & shoulders" till himlen idag..

Änglarna måtte ha enorma besvär med sin hårbotten!!!!

Åtminstone dom "norr" om Örebro!!!!

Jag föreslår en rejäl schamponering så kanske vi slipper det här eländet!!!!

Pannkaksfest och skvallerfrossa!!!

Fille och jag drog till gymmet för ett rejält träningspass...
Kvar därhemma lämnade vi en hängig och förkyld Amanda!!
-Ska ni vara borta länge, pep en liten röst från soffan?
-Ja Amanda det tar säkert ett par timmar iallafall...
AJ!!! Det gjorde ont i hela mammasamvetet...
När man är sjuk är man liten, till och med när man är nästan 14 år...
(Fast egentligen är man bara liten nog att behöva sin ömma moder eller sin stolte fader när man är sjuk, tills den dagen man fyller 12...Sen kan man gott sköta sig själv...för det tycker försäkringskassan...och det dom tycker är ju den enda rätta...eller?????)
Med det dåliga samvetet gnagande och herrarnas längdskidåkning på teveskärmen lyckades jag avverka en mil på löparbandet på rekordtid... Fille körde stenhårt och jag var en superduperstolt mamma som hoppades att folk förstod att det var min vackra dotter som crosstrainade och cyklade som värsta atleten!!!!
Vi lyckades med konststycket att inte få våra kläder inlåsta i omklädningsrummet idag...utan kunde skynda oss hem till sjuklingen....
För att stilla det mitt ömmande mammasamvete slog jag på stort och investerade i 3 härliga skvallerblaskor...eftermiddagen skulle njutas i soffan med töserna!!!
När vi kliver in genom dörren därhemma doftar hela huset pannkakor!!!
Då har min älskade, lilla hängiga nästan 14-åring, stekt pannkakor till oss!!!
Lunchen serverad bara sådär!!!
Det kallar jag kärlek...
Pannkakorna avnjöts på olika sätt, nån med socker, nån med sylt, medan mina inmundigades med härliga apelsinklyftor och keso... Såååå gott!!!
Och även om pannkakshögen inte såg ut som på bilden, inte ens i närheten faktiskt, så var det dom godaste jag nånsin ätit...för dom var alldeles fyllda av kärlek....

Sen låg vi i soffan och läste skvaller i många timmar....
Det tyckte vi att vi var värda!!!!

På längden, på bredden men framför allt på tvären!!!

Sitter och tittar beundrande på våra längdskidåkare medan dom sliter i skidspåret... Det handlar om hundradels sekunder som avgör om man blir "godkänd" eller ej av svenska folket som sitter hemma i tevesofforna med ölen i ena handen och fjärrkontrollen i den andra...
Jag blir ARG... Herregud...dom sliter som djur (ja inte dom i tevesofforna utan dom i spåret förståss) och vi säger...-Hon körde dåligt idag Kalla, hon gick inte till final i sprint!!! VAAAAA!!!! Körde dåligt!!!! Jag vet hur det är att köra dåligt...och det gjorde varken Kalla eller nån annan heller för den delen!!!
Köpte mej en helt ny längdåkningsutrustning för ett par år sen....nu skulle det kavas runt i spåren... (Min förra utrustning ägde jag när jag var tolv år och den bestod av ett par knallröda Edsbyn med öglebindning och riktiga pjäxor med högt skaft och snörning).
Men nu så, nu skulle det bli andra bullar!!!!!Så härligt det skulle bli...
Dom andra skulle hänga i backarna, medan jag ville njuta av friheten i den vita, vackra vinterskogen... Jag skulle glida fram som en vinterdrottning.. Ja, jag visste precis hur vackert och härligt det skulle bli!!!
Döm om min förvåning när det tog mig 40 minuter att ta mig från stugan till spåret... Det var ca 200 meter och nerförsbacke hela vägen... Jag har aldrig i mitt liv skrattat så mycket med mej själv... Mina ben var som överkokta spagetti, man kan bara inte stå på ett par smaaaaaala träbitar fastbundna i ens tår.... Jag lovar det är stört omöjligt...
När jag väl var framme vid spåret hade jag redan fallit omkull ungefär 27 gånger och därmed kravlat mej upp dito gånger... Prova gärna hur det är att ligga i djupsnö med skidor fastlåsta på fötterna och försöka ta sig upp i stående... Det krävs envishet till tusen, lite styrka och en hel container med vilja...
Tog mig dock runt spåret ett varv... Men sen dess har skidorna stått orörda som ett monument över min gladaste dag med mig själv... Och nu vet jag varför jag hade så himla roligt på mina skidor och skrattade som aldrig förr.... Det var ju så vansinnigt glatt i spåret!!!!!!

Ps.. resten av veckan befann jag mig som dom andra - i backen med ett par rejäla hyrskidor, modell slalom, på fötterna... Och killen som hyrde ut dom till mej undrade om jag var över 16 år!!!!.. Då blev jag glad en gång till.... Härligt!!!!!

Äsch då....

Det gick väl inte sådär jättebra det där med nyårslöftet...
Redan 00.07 var det brutet och munnen var full av den allra ljuvligaste "Rocky road"... Man kan ju bara inte avstå nåt, som med hela universums styrka, ropar....ÄT MEJ, NJUT MEJ!!!!!!!
Och varför.... Nej, jag kunde inte finna den minsta anledning att inte bryta mitt löfte... Så nu är allt som vanligt igen... Skönt!!
Vad ska man göra om sig och göra sig till för... Larvigt!!!!
Idag slappas det och Änglagårdsbonanzan är i full gång.. Först sågs ettan på en gammal suddig vhs, inspelad nyårsafton 1993...
Tvåan ses just nu på storbildsteve och dvd hyrd över digitalboxen...
Framåt natten ska trean ses på bio... Känns lite som en resa i tiden...Rätt mysigt faktiskt!!!
Det som dock gör mig sorgsen en dag som denna är att Ivanhoe envisades med att välja fel dam även nyårsdagen 2011.. När ska grabben inse att det är vackra Rebecca han ska ha....
Jag kommer dock aldrig att ge upp hoppet om ett lyckligt slut!!!
Först ska jag dock hänge mig åt mina laster....slänga av mig strumporna, känna befrielsen och slänga upp fötterna på bordet, njuta en kopp av det svarta guldet och säkert blir det en och annan "Rocky road" oxå....
Tycker nog faktiskt jag passar rätt bra i hamsterkinder fyllda av nötter och choklad!!!

God fortsättning förresten....
Jag hoppas att du oxå hunnit bryta dina fåniga nyårslöften annars är det definitivt dags NU!!!

Last chapter....

Så var det dags att summera ännu ett år!!!!

Är jag samma Åsa som för ett år sedan???

*

Tja, mitt DNA lär väl vara detsamma.

Tyngdlagen har tagit ut ytterligare en del av sin rätt...

Kalufsen är av ren snålhet en decimeter längre...

Massa och densitet är konstant...

Livskartan i ansiktet har blivt mer detaljerad och tydlig...

Har minst 175 fler löpmil i benen...

*

Har under året fått förmånen att få ytterligare en tonårstös i huset..

Har definitivt skrattat mer än nånsin...

Fantastiska människor har klivit in i mitt liv, nya,nygamla och riktigt gamla!!!

Tyvärr finns det även dom som numera fattas mig...

Min nya och underbara last har blivit norskt chokladkaffe!!!

Även "Den lille nöttefabrikens" aktier måste gått i taket på grund av mig!!!

(Nu fastnade jag i skrivandet...hur i herrans namn gör man ett norskt ö på en dator....det finns ju ett grönt norskt ö på ä-knappen...men hur gör man....blir gaaaaaaalen)...

*

Jag har upptäckt att jag trots alla mina principer mot och uttalanden om att ha husdjur,

visst kan bli kär i en sjuk liten hund...

Har inte använt mina nya fina längdåkningsskidor en enda gång!!!

Skinnet på näsan har blivit allt tjockare...har sagt min sanna mening till både

rektorer, arbetsförmedlare och andra som tror att dom har rätt att sätta sig

över andra människors liv...Trampa aldrig mer på mej... TACK!!!

Har lärt mig att tycka lite mer om den som är jag...iallafall ibland!

*

Att jag ser som en kratta har jag inte erkänt under året och kommer ej heller

att tillstå under kommande år...Vaddå läsglasögon.. det är till för äldre ju!!!

Har gått från att ständigt har ring i örat...till att bära stora pärlor...

(Ja, det gäller ju inte tinnitusen då...det ringet finns kvar, med eller utan pärlor).

EN gång har jag kört in bilen i garaget i år...och det gick ju som det gick..ajajaj!!!

*

TACKSAM FÖR

att just du finns, just idag och just i mitt liv...

TACK!!!

Nu vänder vi strax blad.....

Så fantastiskt spännande det ska bli...

Inga löften, bara förväntningar och förhoppningar om att våga..

Våga leva det liv som är MITT!!!!

Parabolhunden...

Vår lilla lånehund hade lite "rinniögat", så jag tog henne till veterinären för att få lite snälla ögondroppar.... Det slutade med en 20 000-kronors operation....ja inte av ögat, utan borttagande av både inflammerad livmoder, urinsten och lös tand....
Hur kan detta hända...????
Vovsingen är 9 år och har aldrig haft en sjukdag förut och så kommer hon till mej 2 veckor och måste genomgå en total renovering????
Inte nog med dessa ingrepp...hon blev även ordinerad ögondroppsbehandling, antibiotika, smärtstillande, bantning och daglig tandborstning. Och nu är det jag som måste genomföra alla dessa förändringar!!! JAG!!!! Jag som alltid hävdat att jag inte är nån djurvän!!!
Men nu sitter jag här... Droppar ögon, tar tempen, bäddar varmt, bär ut för att kissa, kollar såret....ja det är som att ha en nyfödd bebis i huset igen!!!
Igårnatt sov jag på en madrass på golvet bredvid skruttan...hon får ju inte göra några hopp så jag vågade inte ha henne i sängen om hon skulle få för sig att hoppa ner när jag sov... Hade inte behövt bekymra mej... Hon sov som en klubbad säl efter all medicin....och jag, jag sov inte en blund!!!
Inatt skulle jag pröva en annan variant.... Jag bäddade en bädd av flera lammskinn. fleecefiltar och värmedyna åt henne alldeles nedanför min säng... Vi somnade, men efter en timme började hon gny och gråta och det fanns inget annat att göra än att ta upp henne i sängen med paraboltratt på huvet och allt...
Men nu kunde ju inte jag sova på grund av oro för att hon skulle hoppa ner, så när jag legat och vridit och vänt ett par timmar...kom jag på hur jag skulle göra!!! Inspirerad av Bullerbyn knöt jag ett snöre runt min arm. som sedan fästet i Kidas paraboltratt..så varje gång hon rörde sig, drog det i min arm och jag vaknade... Sen kunde jag somna gott...många gånger...eftersom det drog rätt rejält i det där snöret...
Nu har vi vaknat och kämpat oss igenom morgonproceduren som plötsligt inte bara är mat, vatten och en kissrunda längre...
Hon har somnat igen, på sin bädd av lammskinn och värmekuddar, medan jag ligger på soffan och knaprar ipren, dricker kaffe och funderar på om jag faktiskt ska skita i att städa den här veckan... Känns liksom som om kraften gått åt till annat.... Men oj vad tacksam jag är att jag fick tillbaka en parabolhund istället för en änglahund!!!!
Och förresten så såg iallfall mjälten hyfsad ut, sa veterinären..alltid något!!!!!

Herrarnas lekstuga!!!!!

Har skjutsat Stefan till stan...

Det är återigen dags för männens motsvarighet

till den kvinnliga syjuntan!!!!

Logen!!!

Ja, inte logen med hö på landet, utan Logen...!!!

Logen, Bifrostorden... dit man bara får gå om man är man och kan hålla

tand för tunga...med andra ord...Hålla käften!!!

De träffas nån gång i månaden och det är nåt med ordnar och

grader och mästare!!!

Så länge jag inte får veta vad de har för sig, kommer jag

med bestämdhet hävda att de ägnar sig åt att klia varandra

på ryggen, steppa nakna på bordet, dricka blod, knyppla

fina spetsar och sjunga ryska vaggsånger för varandra-i stämmor!!!

Och ikväll skulle visst Stefan stiga en grad....

Vad betyder det???

Kommer han ha 38 i temp från och med nu???

Blir han hetare?

Eller har det nåt med vinklar att göra???

Tja, så länge man inte vet får man ha sin egen sanning..

Jag tror dock det betyder att han får byta ut svart slips mot röd..och

möjligen byta sockerdrickan mot lättöl!!!!

Ja, ja....så länge som dom har roligt gubbarna så är det ju bara bra!!!

Och som man brukar säga...

Det "ordnar" sig alltid!!!!

(eller Bifrostordnar kanske man skulle kunna säga)!!!

Sömnlös!!!!!

Hittade ett paradis...
Det var njutningsfullt och välkomnande så länge dagen varade...
Men i och med att vargtimmen närmade sig ändrades karaktären märkbart!!!
Inte för att det spökade eller så...men ack hur få minuters sömn jag fick den första natten det vågar jag ens inte tänka på!!!
Det liksom lät överallt... Det ena ljudet avlöste det andra..
För det första var det köksklockan som dångade igång varenda himla halvtimme...
Sen var det husdjuren som på nåt sätt bestämt sig för att jag var en inkräktare och att min kudde skull beslagtas var och varannan minut... Var det inte en katt så var det en hund, var det inte en hund så var det en annan hund!!!
Klockan 03.47 slogs strålkastarljuset på automatiskt...trodde mig stå på en scen nånstans och att jag äntligen skulle få göra min debut, men när chocken lagt sig och jag återvänt till livet insåg jag att det bara var en vanlig läslampa som gick på timer...
MEN 03.47....HALLÅ!!!! VEM VILL LÄSA DÅ???????
När jag trodde mig varit med om det mesta denna natt och att det nu skulle bli några rofyllda morgontimmar då drog det absolut mest vedervärdiga vulkanutbrott igång i sovrummet tvärs över hallen... Jag kan ärligen säga att det lät ur alla ändar... Har upplyst husvärden om att gaslarm bör installeras snarast!!!
Vet inte om det var gasen som knockade mig eller om jag helt enkelt gick in i medvetslöshet på grund av ren och skär utmattning... Men vid klockan halv 8 vaknade jag av en underbar doft utav lussebullar och köttgryta!!!! Då var nattens bravader glömda och förlåtna...
Ja, ända tills det spikades upp ytterligare en dingelidångklocka just precis över huvet på min gästsäng... Då flyttade jag resolut in i sovrummet utan gaslarm, medans gasutsläpparen själv skickades direkt ut i gästsängen, utan att passera gå!!!
Sen sov jag som en prinsessa...gott, drömlöst och definitivt alldeles snark-och luktfritt!!!!
Åtminstone om jag ska tro mig själv!!!!!
Och en sak lärde jag mig på den här resan!!! Åk aldrig till Söderås utan öronproppar, solglasögon, gasmask och en alldeles egen kudde!!! Så undviker man en mardrömsnatt i paradiset!!!

Husmorssemester...

Äntligen!!!!

Kida heter jag och efter att ha levt ihop med mina valpar i 4 1/2 år har jag äntligen fått min rättmätiga semester..

Befinner min just nu på Åsas Pensionat i Örebro...och sanningen att säga kan det inte bli så mycket bättre! Långpromenader, god mat, kärlek och en massa sov i älsklingsfåtöljen!!!

Vi mötte en dam i skogen som tyckte att jag var "Vacker som en dag"... Åsa nämnde inte med en stavelse att jag var en lånehund.................Nä, hon satte minsann näsan i vädret och jag kunde ana en viss stolthet!!!

Idag har vi ägnat oss åt min älsklingslek.."Leta frolic i djupsnö".. Det är ett väldigt härligt tidsfördriv...
Men nu har jag kurat ihop mej i min favvofåtölj på ett mjukt och gott lammskinn... Där tänker jag ligga tills nån bär ut mej... För jag är en ganska bekväm liten rackare...men alldeles full av kärlek... Och det här att få slippa sina ungar ett tag...det borde alla mammor få göra ibland,,iallafall när ungarna är uppåt 30 hundår!!!!

En skippad middag...

Samtalet utspelar sig en torsdagkväll i november när jag plötsligt får adventsabstinens och inte lagar någon ordentlig kvällsmat....

Felicia;
-Jag är så lycklig...man kan inte vara lyckligare!!!
Amanda;
-Varför då?
Felicia:
-Ser du inte...Lussebullar, pepparkakor, glögg och SKUMTOMTAR!!!!

Tänk att det kan bli sån glädje av att skippa makaroner och korv!!!!
Tror vi ska ha glögg till kvällsmat många kvällar den kommande tiden!!!!
Och många skumma tomtar därtill!!!!