Fille och jag drog till gymmet för ett rejält träningspass...Kvar därhemma lämnade vi en hängig och förkyld Amanda!!
-Ska ni vara borta länge, pep en liten röst från soffan?
-Ja Amanda det tar säkert ett par timmar iallafall...
AJ!!! Det gjorde ont i hela mammasamvetet...
När man är sjuk är man liten, till och med när man är nästan 14 år...
(Fast egentligen är man bara liten nog att behöva sin ömma moder eller sin stolte fader när man är sjuk, tills den dagen man fyller 12...Sen kan man gott sköta sig själv...för det tycker försäkringskassan...och det dom tycker är ju den enda rätta...eller?????)
Med det dåliga samvetet gnagande och herrarnas längdskidåkning på teveskärmen lyckades jag avverka en mil på löparbandet på rekordtid... Fille körde stenhårt och jag var en superduperstolt mamma som hoppades att folk förstod att det var min vackra dotter som crosstrainade och cyklade som värsta atleten!!!!
Vi lyckades med konststycket att inte få våra kläder inlåsta i omklädningsrummet idag...utan kunde skynda oss hem till sjuklingen....
För att stilla det mitt ömmande mammasamvete slog jag på stort och investerade i 3 härliga skvallerblaskor...eftermiddagen skulle njutas i soffan med töserna!!!
När vi kliver in genom dörren därhemma doftar hela huset pannkakor!!!
Då har min älskade, lilla hängiga nästan 14-åring, stekt pannkakor till oss!!!
Lunchen serverad bara sådär!!!
Det kallar jag kärlek...
Pannkakorna avnjöts på olika sätt, nån med socker, nån med sylt, medan mina inmundigades med härliga apelsinklyftor och keso... Såååå gott!!!
Och även om pannkakshögen inte såg ut som på bilden, inte ens i närheten faktiskt, så var det dom godaste jag nånsin ätit...för dom var alldeles fyllda av kärlek....
Sen låg vi i soffan och läste skvaller i många timmar....
Det tyckte vi att vi var värda!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar