Glad att vara 40+..

Åh, vad jag är glad att jag inte är tonåring...
Jag påminns mer och mer för varje dag om hur tufft det kunde vara...
Att det gör sig påmint just nu beror säkerligen på att jag har två tonårstjejer
att tampas med här hemma... Och jag känner i varenda cell hur jag kämpar med dem.

Det där att tro att man inte är riktigt lika bra som "dom andra"...
Att man inte har exakt "rätt kläder".
Den ständiga oron för läxor och prov och betyg!!!! Huvaligen!!!!
Att tampas med hormoner, kärleksbekymmer och äckliga finnar som alltid
dyker upp när det passar som sämst...Ja, alltså inte finska finnar utan såna där som
gör ont, är röda med glegg i, och som sitter mitt i plytet....

Att vilja synas fast man helst vill vara osynlig...
Att vara stor fast man vill vara liten...
Att vilja passa in, samtidigt som man vill gå sin egen väg...
Att kunna stå för vad man tycker utan att såra andra...
Att framstå som säker och cool, fast man egentligen är osäker och förvirrad....

Jag vill aldrig någonsin gå igenom tonåren igen...
Och som tur är.... så finns det inte en chans...
Det är ett som är säkert!!!!