Tjurig eller kool...

För att döva samvetet efter gårdagens plankstek och extremt kladdiga kladdkaka, skulle jag igårkväll ta en lång, snabb och extremt snygg joggingtur!!!
Svårt drabbad av "flickan-från-landet" komplex, drog jag därför på mig löparskorna och gav mig iväg ner mot sjön och skogen... Det här skulle bli en härlig löptur, och jag skulle naturligtvis känna mig lite förmer än de andra när jag om nån timme åter skulle vara tillbaka från smålandsskogens djup!!!
På lätta fötter, taggad till tänderna drog jag iväg... Ner mot sjön...härligt!!!
Där finns en liten skogsväg som jag av tidigare erfarenhet vet, leder ut på en landsväg.
Och från landsvägen kan jag åter leta mej tillbaka till syterns hus vid vägens ände!!! Lätt som en plätt, tänkte jag...jag väljer skogsvägen!!!
Det var bara det att efter ca en halv kilometer stoppas mina lätta löpsteg upp utav en stängd grind!!! Vad betyder det...Säkert ingen fara tänkte jag och svingde mej lätt över grinden och fortsatte i rask och väldigt snygg takt, vidare in i skogens djup... Det är då jag upptäcker dom..... DJUREN!!!!
Min första tanke är...
Mmmmm...söta små kossor!!!! Men om jag ler och ser snäll ut så kommer de säkert stå kvar och mumsa på sitt gräs där i dungen...
Ha!!!!! Så trodde jag!!!

DÅ... Först hör jag bjällran, sen brakar det till i snåret..och plötsligt är dom överallt..och det är då jag ser det!!!!!
Det är inga kossor....Dom har "tofs" under magen... Jag är helt säker... Tjurar!!!
Jag lovar.... Jag har aldrig i mitt liv känt mej mer som en seriefigur... Ni vet...En sån där som börjar springa, fast fortfarande står still och liksom bara springer i luften!!!! Kommer absolut ingenstans... och sen plötsligt, får man världens fart, benen går som trumpinnar och ögonen står som kobror ut ur skallen!!!
Jag sprang, jag sprang för livet...
Nu gällde inte längre att springa SNYGGT, nu var det bara SNABBT som gällde!!!!
Jag lyckades, jag flög som en hind över grinden och jag hade nått "the salvation"...
Jag vände mig sakta om för att ge ett stilla hånleende tillbaka till de hemska djuren, till min stora besvikelse hade de dock tröttnat och jag såg inte en skymt av dem..

-Det var tjurar, svarar jag "tjur"igt när jag kommer hemlommande.... Medan min syster "ko"olt hävdar att det rörde sig om kor...
Men jag är säker....jag såg ju "tofsen" under magen....(eller var det kanske svansen jag såg)?