Är det bara hos oss, eller är det en universell regel utan undantag...minsta barnet är och förblir alltid ens bäbis???När jag lämnade Småland i fredags, lämnade jag inte bara doften av mitt forna liv, utan även min minsta... Lilla "Jag-med"... Efter att bokstavligen ha tjatat hål i huvet på mig, gick jag med på att hon skulle få stanna hos kusinerna... MEN JAG KOMMER INTE OCH HÄMTAR DIG FÖRRÄN NÄSTA VECKA...NÅN GÅNG!!!
Med de orden, kramar, pussar och försäkran om evig och innerlig kärlek, lämnade storasyster och mamma det lilla barnet...snart 13, i de djupa smålandsskogarna!
Jodå...42 timmar gick det jättebra.. Men imorse 06.20 var det dags...
Navelsträngen var nu på väg att brisera!!!!
-Mamma, jag har jätteont i magen, på höger sida under naveln... Kom och hämta mig NU!!!!
VAD GÖR MAN!!??? Är det på riktigt...blindtarmen??? Eller är det akut mammasjuka??? Hur i hela friden ska man veta... Jag kan säga att det gjorde ont även i min navelsträng....
Två timmar senare lyckades vi dock övertala ungen att väcka sin moster som är en mycket vis och erfaren sjuksköterska!!
Det blev temptagning, 36,2...kläm på buk, mjuk och fin...kärlek och omsorg, mottogs tacksamt...bedyran om att barnet skulle slippa följa med till kusinernas kusiner som hon inte kände och att mormor istället skulle komma och ta hand om sitt stackars lilla barnbarn!! Därefter 2 alvedon...lite hot om rektoskopi och sen var ungen FRISK som en nötkärna!!!
Själv tror jag faktiskt att det var navelsträngen mellan mor o dotter som höll på att brista...
Sånt gör faktiskt ont på riktigt!!!!
Den läkte snabbt!!
SvaraRadera