Så seg, så seg...

Väcktes i morse av skönsång från köket... Det var Amanda som gjorde frukost...(fast endast till sig själv)...Samtidigt skrålade hon Hallelujah, hallelujah...och slog i microluckor och kylskåp så det säkerligen genljöd ända till Kumla!!!! Ganska mysigt trots allt....men hur seg var jag på en skala....uuuurk!!!
Gjorde en stor balja kanelkaffe och fixade till min kesella med funlight och frusna blåbär/hallon..lite frön och nötter och sen kröp jag ner igen...unnade mig en lååååååång frukost i sängen.... Så gott!!! Men fortfarande lika seg...
För att få fart på den gamla kroppen tänkte jag att en 9km runda skulle ge mig en adrenalinkick... Men sanningen är att sista km fick jag tvinga mej till varje steg...ni vet...bara till det trädet, ok-till nästa lyktstolpe..förbi dom jag möter, oj det var nån jag kände...måste springa till jag är utom synhåll...bara 500 meter kvar...klarar till garagen, förbi lekplatsen bara...ok...100 steg till så är jag hemma...
Så var det idag...jag fick verkligen kämpa med mig själv.... Sen dog jag en smula i hallen....men jag känner mej fortfarande precis lika seeeeeg...
Finns det inget som hjälper en dag som denna.... Jag tror faktiskt hela lågtrycket lagt sig i en stapel på mitt huvud och axlar... Kan det vara så???

Seghet leder automatiskt till viss surhet och irritation... Så nåde den som inte plockar undan efter sig idag...
Hur kan man bara släppa handduken där man står och sedan glömma den???
Varför tror hela familjen att jag låst kylskåpet och gömt nyckeln när det är dags för lunch????
Om man ställer sina skor precis innanför dörren, tror man då att dom går av sig själva in i skohyllan???
Varför slänger man inte tomma förpackningar...tror man att de kommer fyllas på igen?????
Ordet SEN, accepters INTE idag!!!!
Nu är det NU som gäller!!!!


Man skulle nästa kunna tro att jag är en riktig ragata...
En riktigt irriterad, ilsken och sur RAGATA!!!!
Och denna otroligt sega, tråkiga, gråa lördag så är det faktiskt just det jag är...
EN HÄRLIGT TJURIG RAGATA!!!!!