Tiden...

Jag tycker begreppet "tiden" är väldigt märklig...

Hur kan det vara så att ibland går tiden fruktansvärt fort och ibland står den helt stilla...

På nåt sätt är tiden så fruktansvärt obstinat...man kan verkligen inte göra nånting för att påverka den....bara tickar på i sin egen takt och man kan varken bromsa eller gasa!!!

Vi människor gör dock patetiska försök att ta kontroll, som idag t ex när man ska ställa om klockan för att få vintertid...hallå!!!!!

Vintertid, sommartid...tiden ändras väl inte ett enda dugg...den tickar på precis som förut utan att blinka, det är bara vi...hela mänskligheten som anpassar och förändrar oss...inte tiden!!!!

Tänkte på det igår när jag träffade min "gamla" elev Hanna.... Underbara lilla Hanna som jag inte sett på 9 år... När jag senast såg henne var hon 8 år och gick Lucia... Nu är hon 17 och jobbade på Coop... Ändå kändes det som tiden stått alldeles stilla.... Det var ju samma goa unge, kändes som jag sett henne igår...samtidigt insåg man ju att tiden förvunnit... Hon var ju vuxen nu!!! Konstigt!!!

Senare på kvällen var jag på Ritz för att döva dansberoendet en smula... då såg jag återigen en elev som stod på samma dansgolv som jag och igår var det 25+ som åldersgräns....då fattar man återigen att tiden bara flugit iväg..

Å andra sidan väntade jag på ett viktigt telefonsamtal igår... det var bland de längsta timmarna i mitt liv... varje minut kändes som en evighet... Skulle den verkliga tiden snigla sig fram i samma takt som gårdagens "telefonsamtalväntartid", då skulle mänskligheten slippa oroa sig för rynkor och alla andra ålderstecken... man skulle dö slät och fräsch...Lovar!!!!

Känns faktiskt som tiden spelar oss spratt genom att vara totalt oföränderlig och i mitt tycke väldigt obstinat!!!

I alla år har jag önskat att Stefan ska komma ifatt mig i ålder...nån hemlig förhoppning om att jag ska bli yngre och han äldre... Men den obstinata tiden har sett till att han fortfarande ska fylla 40 den 7 nov... Trodde faktsikt han skulle kommit ifatt nu... Men icke sa Nicke...och jag känner mig inte ens jagad...

Slutsaten är att jag får finna mig i och underordna mig tiden...

Har nog funnit min överman till slut!!!