Rondellismellis...

Är just hemkommen efter en kall picnic med mina döttrar, i en av Örebros
rondeller...
Eftersom vi led av svår tidsnöd var detta det enda stället vi kunde hitta med en parkbänk på!!!
Visst...vi kunde ju brett ut våra stackars sittdynor på nån isig äng...det tyckte
iallafall Felicia...men jag var tveksam...
Tyckte faktiskt det var ganska mysigt att dricka varmt chokladkaffe, äta mackor och peppar-
kakor mitt i en trafikerad rondell med mina döttrar, allt medan folk tittade på oss som om vi kom från Mars...
Hoppas inte någon överambitiös socialarbetare såg oss...för isåna fall kommer det
väl nån anmälan om försummelse av minderåriga eller nåt!!!

Så kan det bli när inte tiden räcker till och man vill ha lite mamma-dottermys!!!
Och även om vi är kalla om tår och rumpor nu, så är vi alldeles varma i själen!!!

Inte lika bra, men iallafall..

Gillar inte att jag ibland kan känna mig så fruktansvärt avundsjuk på andra...
Plötsligt blir det så tydligt vad andra har som jag absolut saknar...
Det är inte så ofta som det handlar om materiella saker...bilar och hus, kläder och apparater...det kvittar lika...
Nej det är andra saker som jag önskar att jag ägde...

Människor med karisma, utstrålning, självsäkerhet och styrka...kan få mig att känna mig så oändligt "ingenting"..
Fina kroppar, vackra utseenden, hälsa och målmedvetenhet får mig oxå att hamna i slaskträsket!!!
Jag borde ju istället kunna glädjas åt andras lycka....
Ibland kan jag det....men verkligen inte alltid..
Och då känner man sig ännu sämre, för det är ju så fruktansvärt fult att vara avundsjuk och inte vara nöjd med det man är och har...
Man ska ju alltid vara så tacksam....

Det värsta uttryck jag vet är...
"Du är du och du duger".....
DUGER!!!! BLÄ!!!!
Låter som en gammal insutten soffa som man egentligen vill byta ut, men inte har råd att göra just nu....
Den får duga ett tag till!!!!
Usch!!!!
Kommer aldrig att säga dessa ord till min barn!!!
De får sig dagligen imatat att de är så speciella, att inget i världen kan ersätta dem...
Mina ungar....
Underbara...
Fantastiska...
Helt oersättliga...
Mitt liv....

Men hur ska man bli en sån där människa som man beundrar???
Finns det nåt recept???
Har man rätt att förändra den man är???

Önskar att jag vore supersocial...men jag är en ensamvarg!!!!!
Önskar jag vore smal och vacker...men jag saknar dom generna!!!!
Önskar jag vore frisk och stark...men jag fick inte välja!!!
Önskar jag var glad och strålande...men jag är en tänkare!!!!
Önskar att jag älskade att laga mat...men jag tycker verkligen det är urbota trist!!!
Önskar att jag var friluftsmänniska....men jag älskar att vara inomhus!!!
Önskar jag vore energisk....men jag är långsam och bekväm!!!

Jag är nog en gammal insutten soffa trots allt...
Önskar bara att jag själv kunde lära mig att tycka att det inte bara är "bra nog"...
utan faktiskt är helt fantastiskt och supercoolt!!!!
Men istället snurrar tankarna...
En kurs i social kompetens....Några plastikoperationer och botox....
Starkare mediciner och mer träning.... En kurs i matlagning...
Fjällrävenbyxor och ståltermos.... Energidrinkar och mindfullness!!!!

Skulle jag bli lyckligare och mindre avundsjuk då????
Ja....det är väl det som är frågan....
Inte lika bra som dom andra...men iallfall??????

Förbjudet...tja vaddå????

Just nu hänger jag mig åt nåt av det mest förbjudna en mamma kan göra...
Speciellt en hysteriskt motionerande, översund morsa som jag...
Jag sitter med en tesked i näven och glufsar NUTELLA direkt ur burken!!!!
Åh herre min skapare vad jag njuter!!!!
Vi har aldrig nutella hemma, men igår fick jag för mej att jag skulle göra
Amanda glad... Hon älskar nutella men får det enbart när vi är på semester..
Så i kärlekens namn slängde jag ner en stor burk bland alla sallader, getostar, dinkelris och
ekologisk musli..
Kände när jag ställde upp den på bandet i affären, att jag skämdes lite.. men när jag väl fått ner den i kassen kändes det mycket bra igen och hem kom den och uppskattad blev den.
Men just nu har jag konstaterat varför jag bestämt mej för att aldrig nånsin ha en såndär nutellaburk hemma.....jag kan ju inte låta bli den!!!!
Så med facit i hand lär det dröja innan det hamnar en såndär i min kundvagn igen...
För övrigt blev dagen inte alls som jag tänkt... Istället för promenad blev det en härlig simtur!!!
Sen blev sol och bastu...härligt. även om jag står ut 30 minuter i solariet och bara 3minuter i bastun!!!
En färdiglagad, underbar kycklingssallad med soltorkade tomater och mozzarella inhandlades
och inmundigades därefter med mycket stort behag!!!
Och som sagt så är det nu latte och nutelladax....
Sen trillar snart mina små troll in...mycket nöjda efter dagens tävling!!!
Till dess funderar jag på om jag ska njuta av en bok, slötitta på teven eller helt enkelt vika lite tvätt...
Vad det än blir tänker jag iallafall ha lite underbar julmusik i bakgrunden...
Så blev det en riktig njutardag ändå....trots att jag gjort det mest förbjudna...smygätit nutella
direkt ur burken!!!!

Långt borta men ändå så nära....

Åh vad jag är glad att jag lever i en tid med mobiltelefoner...
Hur skulle jag fixat att vara mamma utan ungarnas mobiler???
Troligen skulle jag aldrig klarat av att släppa dem ur sikte... Ungarna alltså..
Köper gladeligen nya telefoner åt dom så fort behovet finns..

Fick alldeles nyss ett sms från Tidaholm...Det är danstävling och
båda tjejerna är där och tävlar i hiphop...
Båda två har just gått vidare till semifinal i singel...
Härligt...jag får vara med på ett hörn fastän jag är hemma...
Tack sms-tjänsten!!!!

Nu ska jag hålla alla tummar jag kan för att de ska få en bra och rolig
fortsättning på dagen... Och jag längtar redan efter nästa sms, då jag får veta om
jag ska trösta eller glädjas med töserna!!!
Men under tiden tänker jag unna mej....
Unna mej en långpromenad i skogen, en kopp underbart norskt chokladkaffe!!!
Unna mej ett skumbad, måla tånaglarna alldeles knallröda, göra en inpackning och njuta lite julmusik!!!
Tända några ljus, läsa en bok!!!
Och kanske, men bara kanske blir det en bit härlig mörk choklad... Det återstår att se..
Men framför allt, fastän jag är så långt borta,ska jag längta efter att höra från tjejerna och hur det går....och när det plötsligt hörs ett pip i mobilen är dom så där härligt nära igen...

Från Sokrates till cykelhjälm...

Hon kliver in genom ytterdörren och sen är det igång...

Om jag inte hade så himla starka trumhinnor hade jag haft hål i huvet för

längesen... Men skavsår i öronen det har jag och de hinner aldrig läka

förrän det kommer nya...

Hon talar och talar och talar....

'

Idag var det filosoferna och deras tankar...

-Mamma, tänk om verkligheten inte är en verklighet utan bara nån

annans tankar... Det kanske finns jättemånga jag därute och vi känner alla

varandra. Tänk om jag var i ett annat universum igår.

Vad fanns det innan Big Bang, var allt bara vitt då?

Vad är vitt egentligen? Var tar det slut?

Om universum bara växer och växer, vad finns det utanför då?

Vi kanske inte ser färger lika, blått för dig kanske är rött för mej...

'

Hennes mamma har inga svar på nånting, utan är själv lika frågande och

förundrad inför universum och dess storhet, men dottern vill ha raka svar..

Tyvärr är jag inte i stånd att kunna ge några, men funderar gärna

tillsammans med henne...

'

I samma andetag kommer dock en fråga som jag vänligt men bestämt

kan besvara och som jag är övertygat säker om att jag kan...

-Och förresten mamma, måste jag ha cykelhjälm när jag cyklar

till dansen????

-JA!!!

Men när jag äntligen kan besvara en fråga rakt och tydligt, NEJ

då är det ändå inte rätt svar....tycker hon...

Jaja, hur man än vänder sig har man ändan bak!!!!!

Tre små bagare...

Åh, vad jag gillar det här...

Köket är ockuperat av ett gäng glada, 13-åriga tjejer som bakar

av hjärtans lust...

Det senaste jag hörde var att det skulle bli schackrutor och muffins...

'

Får man sms på lektionstid måste man bjuda hela klassen på fika...

Så har dom bestämt!!!!
Vet egentligen inte om det är ett straff, kanske snarare en härlig belöning!!

Iallafall för mej som får ha tjejerna i mitt kök och så får jag

ju njuta av den behagliga doften av nybakta småkakor !!!

'

Tror faktiskt jag ska skicka sms till min dotter lite då och då!!!!

Det gör ont...

Lena Philipssons låt...Ont, det gör ont..,

den är tydligen min verklighet sen ett par veckor tillbaka...

Jag gillar egentligen inte att skriva om det för det är inget jag valt,

men nu vill jag bara skrika; DET GÖR SÅ FRUKTANSVÄRT ONT!!!

Som tandvärk från ögat hela vägen ner genom nacke, rygg, rumpa, ben och fot!!

Ibland tror jag inte jag ska stå ut en timme till...

Och just nu är jag precis där....

Vill så mycket, men kan ingenting...

Hatar att inte kunna lyfta händerna och tvätta håret utan att behöva

grina av smärta....

Snälla Mr Ipren... Kom och rädda mig!!!!

Du säger ju att du lindrar värk....men det gäller tydligen inte min..

Ont, det gör ont..i Lena Philipsson och mej!!!