Trötter

Klockan 12.45 kom hom hem från en veckas läger på Hjälmargården.

Klockan 13.00 somnade hon mitt i en mening här på soffan!!

Nu är klockan snart 22.00 och hon snarkar vidare...

Totalt oväckbar!!!

Precis som det ska va efter en vecka på läger!!!!!

Akta dig för soppolisen

Jag ogillar verkligen all form av sopsortering... Inte själva tanken, den är väl god i sig, men att praktisera denna nymodighet...nej det är inte min grej.. Jag vet aldrig vad som ska slängas var. Det är gröna påsar och röda påsar, kompostpåsar och papperinsamling, igloos för gröna flaskor och igloos för vita flaskor, "kartong-med-plast"containers och "kartong-utan-plast"containers... Var jag inte förvirrad innan detta intog Sverige så blev jag det då!

Häromdagen skulle iallafall frun här i huset ha en "släng-bort-allt-du-inte-behöver-i-köket-dag".
Och när jag röjer, då RÖJER jag... Så strax hade jag flera papperskassar, fyllda med allt från gammal köttfärs och marsanpulver, till gamla papper och döda växter... Blandningen kunde varit en hyllning till det moderna samhället...-Allt och alla fick vara med- Här var minsann segregeringen ett minne blott!!!
Ställde ut mina kassar på altanen, för till och med jag förstod, att det här ska nog kastas på tippen!!! Och den uppgiften ligger helt utanför min kapacitet. Alltså bad jag Stefan om att ta skräpet till Atleverken, köra ett par mil för att betala för att få bli av med de omsorgsfullt blandade soporna. Men då sa han NEJ!!! Va???
-Äsch, det här kastar vi soprummet...dom tömmer ändå imorgon bitti... Sagt och gjort! Våra avpolletterade sopor bars bort till det låsta soprummet, nu skulle iallafall ingen komma åt dom!! Händelsen glömdes och jag somnade gott trots familjens grova brott mot mänskligheten!!

Nästa dag var det dags att fylla på i köket eftersom det nu var nästan tomt.. Glad i hågen efter ha inhandlat ny köttfärs och marsanpulver, nya växter och lite annat smått och gott, körde jag in på den allmänna parkeringen vid soprummet!!!
Då ser jag nåt jag tycker mig känna igen...Jodå, det är minsann mina döda växter som står där, mitt på parkeringen, tillsammans med flera kassar omsorgsfullt blandade sopor... Magen knyter sig och jag håller på att börja gråta... Jag kikar mig omkring och smyger fram emot kassarna... Inte nog med att nån grävt sig igenom mina sopor, de har även gjort sig besväret att bära ut kassarna och ställa dem mitt på parkeringen så att alla kan se...Överst ligger ett kuvert som de måste rotat ordentligt för att hitta...Adresserat till ÅSA SOLLERMAN, RONNEBYGATAN 12!!!
Det enda jag tog hand om var kuvertet...

Av detta lärde jag mig två saker och det var INTE att börja sopsortera, utan att vi har väldigt nyfikna grannar och att ALDRIG NÅGONSIN KASTA ADRESSERADE KUVERT TILLSAMMANS MED DÖDA VÄXTER!!!

(Stefan bar resolut tillbaka skräpet in i soprummet och nästa dag var de hämtade..gone by the wind...troligen på Atleverken denna gång).

Så enkelt blir så svårt

Varför är det så här..??
Det finns vissa saker i hemmet som jag bara avskyr att göra. Egentligen är dom inte många, bara fyra faktiskt, men det stör mig så in i norden.. Varför kan jag inte bara acceptera och göra????

Min värstalista;
1. Plocka ur diskmaskinen...hur tråkigt är inte det... Ibland kan jag köra maskinen en gång till bara för att få slippa...Usch!!!
2. Gå bort och slänga soporna!! När vi köpte vårt radhus var det en självklarhet med en soptunna utan sopsortering vid varje hus. Dessa tömdes en gång i veckan av en sopbil som väckte grannskapet kl 05,30.. Men var det värt det??? JAAAAA! Nu ska man sortera, sen ska man gå flera hundra meter (ok kanske inte flera hundra, men det känns faktiskt så) till ett soprum, bara för att upptäcka att man glömt nyckeln. Jo, för ser ni, numera är soprummet låst...tänk om nån skulle stjäla föreningens sopor!!!
3. Lägga på mattorna!! Jag dammar, jag skrubbar och dammsuger, moppar och plockar...men jag kan inte förmå mej att ta in och lägga på mattorna när jag är klar!!! Hur dumt är det???
4. Plocka in kläderna i garderoben efter strykning och sortering!!! Det retar mej så vansinningt att jag inte kan finna detta ett uns intressant. Jag har gjort allt jag kan för att jag ska ta tag i detta. Numera stryker jag och sorterar tvätten i vardagsrummet! All ren och struken tvätt hamnar på vardagsrumsbordet för jag tänker att där vill jag ju verkligen inte ha den liggandes!!Men hur blir det??? Jorå, den ligger kvar ända tills nån annan förbarmar sig och gör ett ryck!!Ska det va så himla svårt??

Fast det där med mattorna.. Jag tror jag har kommit på varför jag inte lägger på dom..
Annars skulle väl Stefan aldrig märka att jag städat!!
Och man behöver ju ett litet tack ibland!!!

Upplagd av åsa kl. 20:15 0 kommentarer

Påverkan på gott och ont

Ett minne kom upp igår när jag var ute och sprang...
För några år sedan, jag tror Amanda var 6-7år, var hennes klass på bondgårdsbesök.
Mina stackars barn har ju fått växa upp i stan och är dessutom skapligt präglade av frikyrkovärlden.
Nu skulle det iallafall tittas på grisar, lamm och kossor... Amanda som alltid varit en ganska klok liten tös med många djupa och finurliga funderingar får frågan av fröken...-Amanda, vad är egentligen en kviga?
Amanda ser mycket nöjd ut...det här har hon full koll på! -Åh fröken, en kviga det ju en ko som inte gift sig än!!!!
JA, naturligtvis är det så, för en ko har ju kalvar och det kan man väl inte ha som ogift..eller? Kan man kanske bli för påverkad av sin omgivning...jag bara undrar????

En dag på Gotland

Vi har ett hus på Gotland...Visst låter det bra??? Egentligen är väl huset inte vårt, utan ägs av min svärmor och svärfar, men det känns på nåt vis så gott att säga -Vi har ett hus på Gotland, så jag tänker säga så... Pröva själv får du se...-Vi har ett hus på Gotland...visst har jag rätt??

Iallafall, i detta pittoreska 1700-talshus utanför Klintehamn, tillbringar vi några veckor varje sommar... Det finns två saker jag njuter alldeles speciellt av när jag är där, det ena är min svärmors fantastiskt underbara kokkonst.. Hon är helt magisk i köket!!! Och så är det min underbare svärfars fantastiska fadäser... Ja, jag ska faktiskt skapa en alldeles egen blogg om honom...kommer snart att finnas en länk här på min sida!!!

Ett litet minne från i somras...

Farfar (ja, min svärfar då) är stolt ägare till en motorcykel, en svart, glänsande historia som han vårdar ömt. Tyvärr delas hans intresse för denna tingest varken av fru eller barn, medans hans barnbarn hyser visst intresse av att få åka på bönpallen. Hittills har jag kategoriskt sagt TVÄRNEJ, eftersom jag känner min svärfar ganska väl efter 18 år i familjen... Men nu kände jag att det var dags.. Tjejerna skulle få varsin åktur. De skulle ta en fika på Rob-Jens café som ligger knappt 2km från "vårt" hus..(detta vet jag eftersom jag sprungit förbi detta hus massor av gånger under mina löpturer och jag lider ju av tvångssyndromet "räkna-dina-steg..
Well...farfar skulle ta Amanda på hojen och farmor Felicia i bilen till fiket och sen skulle det bytas plats på vägen hem...ja, inte farmor och farfar då, men tjejerna!!!

De gled iväg och jag lyssnade efter ambulanser och poliser, men allt verkade avlöpa lugnt och fint!! Efter ett par timmar dånar motorcykeln in på gården, en nöjd farfar med sitt nöjda barnbarn visar stolt upp sina nunor bakom visiren... Sen kommer bilen... Ut kommer farmor.

-Aldrig mer, säger hon, honom kan man ju inte ha bland folk...

Upprinnelsen till detta var att medan dom satt på cafeét, ser farmor plötsligt att Amanda, som åkt motorcykel, har foppatofflor på sig.

-Men Amanda, åkte du motorcykel i foppisar, frågar hon? -Javisst, säger Amanda och ser helt oförstående ut. Farmors blick söker sig då ner under bordet, där sticker det ut ett par jättestora , bruna fötter.....i gråa filttofflor!!!!

-Och jag har dom här, säger han glatt,våran farfar...

Farmor tyckte väl inte att det var helt okej...men, men...hon är ganska härdad!!!

Och såvitt jag vet är det inte förbjudet att vare sig åka motorcykel eller gå på café i gråa filttofflor... storlek 47!!!!

Comments!!!!

Och nu mina damer och herrar...nu kan man även kommentera här på min lilla blogg...
Naturligtvis hade jag kommit åt nån låsningsknapp...men när man inte har en aning om vad man gör, kan det lätt bli så!!! Men nu är det upplåst och fritt fram... Man måste dock FÖRHANDSGRANSKA kommentaren om man inte är inloggad....annars får man felmeddelande.. LYCKA TILL!! Förväntar mig naturligtvis många glada tillrop och hejaramsor!!
Puss på er...nu ska jag ta några varv i skogen...tror det blir ett snabbt och två snygga... eller kanske tvärtom... Den som lever får se!!!

Varning!!!

Vill bara utfärda en liten varning till alla som tänker spendera dagen på Kumlabadet...
Medtag mycket ljusdämpande solglasögon...idag ska nämligen de vita vidderna från Ronnebygatan 12 bestrålas... Med tanke på att jag knappt sett solen på en månad nu, är denna varning ytterst befogad. Jag vill absolut inte orsaka någon lidandet av snöblindhet....
Varningen utfärdad, köttbullemackor, nybakade bullar och kaffe är nerpackat, benbehåringen bortkarvad...Ja...det är nog nästan dags nu...
Kumlabadet, here we come!!!!